Loubears skriverier

”Liam… Liam… Are you here? Wake up…” Louis’ mjuka röst väckte Liam ur sömnen, han slog upp ögonen, solens strålar stack i hans näthinna. Han greppade tag om närmsta kudde och gömde ansiktet i det mörka tyget. Han kände hur Louis’ hand drog sakta genom hans korta hår, några rysningar löpte längs ryggen av beröringen.
”You need to get out of bed and take a shower Liam. We need to be ready for stage in an hour. Lou is already here, she’s waiting for you in the living room”, förklarade Louis mjukt innan han försvann iväg för att lämna Liam ifred. Liam gnuggade sig i ögonen och gäspade, han kände sig fortfarande utmattad även fast han hade gått tidigare från showen kvällen innan. Liam reste sig sakta upp ur sängen, magen protesterade när han reste sig upp men han låtsades inte om den. Han gick med släpande steg in i badrummet och använde toaletten, när han var klar tittade han ner i toan för en sekund, bara av vana. Det röda blodet lyste mot det vita och Liam drog skrämt efter andan.
Redan, tänkte han oroligt och spolade snabbt bort det innan han gick till handfatet, tvättade händerna och borstade tänderna. Han försökte få bort det röda som bränt fast framför ögonen men inte ens vattnet kunde få bilden att försvinna. Han tvättade snabbt av ansiktet och gick ut ur sitt rum, han gick ned för trapporna och möttes av sina bandmedlemmar och Lou.
”Hi Liam, how are you?” undrade Harry glatt och lyfte handen för att få en high-five men Liam svarade inte på den. Harry tittade besviket på honom.
”Hi”, svarade han med hes röst och svarade inte på hur han mådde. Han satte sig och åt samma frukost som igår, Lou tog in honom i sminkrummet och såhär fortsatte det i flera veckor och månader framåt.

Samma rutin, samma frukost, samma låtar, samma skrikande fans, samma leenden och frågor. Allt var detsamma förutom Liam. Han förändrades hela tiden, varje timme, varje minut och varje sekund. Det var inte så att ingen märkte något, för de gjorde dem men Liam ursäktade sig varje gång, han sa att det bara var stress, att han var trött, att det hade varit en påfrestande dag. Ursäkterna fungerade ända tills Liam började förändras på utsidan. Han skulle precis sjunga sitt solo i ”Little things” när det hände. Magen högg till, istället för att sjunga ”I know you never loved” kom en hulkning ut ur hans mun och han spydde på scen. Fansen längst fram skrek till av chock, säkerhetsvakterna flyttade dem bakåt när Liam reste sig upp och spydde över deras platser. Zayn var genast vid hans sida med sin arm om Liams höft, den andra handen strök över håret på Liams bakhuvud. Liam krökte ryggen när ännu en spya for ut ur munnen. Harry tog snabbt kommandot den här gången, han gick längst ut på scenen och tittade utöver massorna av folk.
”I’m sorry guys but we need to cancel this show. I’m sure we’ll be able to sing for you soon enough, don’t worry”, sa han med sin lugna röst.
Några skrek ut sin besvikelse men de flesta ropade på Liam och det var många som grät av oro. När Liam spytt färdigt hjälpte Zayn honom backstage och tvingade honom att sätta sig ned på en stol. Niall kom springande med en vattenflaska och en blöt handduk i händerna. Han hjälpte Liam att dricka vattnet och Zayn lade handduken över Liams panna för att sänka febern som plötsligt slagit till.
”I think we need a paramedic!” ropade Louis till en av deras klienter, hon nickade och försvann iväg för att ringa ett samtal. Liam famlade plötsligt efter Louis’ arm och grep tag i den.
”D-don’t…” hans röst var mörk och skrovlig, ”Don’t call a paramedic please. I don’t want to go to the hospital. I beg you”, hans blick var dimmig men ändå så pass stark att Louis gav med sig. Den äldste medlemmen av One Direction sprang iväg för att få tag på Modest klienten medan Zayn och Niall satt på huk framför Liam. Harry var fortfarande ute på scenen, mot all förmodan var han ute och tog bilder med fansen, förmodligen för att lugna ner dem och lätta lite på stämningen.
”Liam, will you please tell us what’s wrong with you now? Please?” Zayns röst var bara en viskning när han tittade på Liams bleka ansikte. Liam tittade bistert på Zayn och tog ett djupt andetag innan han svarade.
”No, there’s nothing wrong. I’m just so tired, I didn’t feel well this morning when I woke up…” mumlade han med svag röst.
Niall morrade frustrerat till och reste sig hastigt upp från golvet. ”Your lies does not make up to what your body is doing Liam! You’ve gotta tell us what’s wrong with you! We’re worrying the shit out of us but you won’t tell us a damn thing! And what the fuck is up with you not wanting to go to the hospital when you look like shit?! Just tell us damn it!” skrek Niall ilsket, hans blå ögon lyste av blandad oro och ilska, hans nävar var knutna och axlarna hävdes av hans tunga andhämtning.
”Niall please calm down”, bad Zayn, han klarade inte av att se Liam i detta tillstånd, inte samtidigt som Niall fick ett utbrott. Niall skakade bara argt på huvudet och stegade iväg för att lugna ner sig. Det brukade han göra när han var upprörd.

Zayn lade händerna på Liams knäskålar och tittade upp i hans ögon. ”I know it’s probably hard for you to tell us, whatever it is you’re carrying Liam. We only care about you and we want you to be healthy, okay? That’s all we want, so please tell me what’s wrong? You can trust me, I won’t tell anyone until you tell me I can.” Zayns mörkbruna ögon var stora och fyllda med oro och ångest. Det var tydligt att Liams tillstånd påverkade honom också, det påverkade dem alla.
”No Zayn… I can’t tell you. I won’t tell any of you no matter how many times you ask me. I just won’t. I hate to tell you this but it’s true. I won’t tell you and that’s my final decision”, kraxade Liam. Han sträckte sig efter vattenflaskan och drack några klunkar vatten. Besvikelsen sköljde över Zayn likt en tidvattenvåg, varför ville inte Liam berätta vad det var som pågick?
”Okay…”, fick Zayn fram mellan sammanbitna läppar. Han släppte taget om Liams knäskålar och försvann iväg ut mot scenen för att hjälpa Harry. Liam satt kvar själv, desperat sökande efter andan mellan snyftningarna som sköljde ur honom.

***

Händelserna som hänt på de två senaste showerna hade skapat ramaskri i media. Alla skvallertidningar skrev om händelserna och mysteriet med Liam Paynes beteende. Många som kallade sig för experter gick ut med spekulationer och teorier om vad det var som hade hänt med Liam. Några sade att han var sjuk, andra sade att det var för att dra ännu mer uppmärksamhet till bandet. Fansen twittrade och trendade tweets över hela världen såsom ”#GetBetterLiamWeLoveU”,  ”#WeWillAlwaysBeThereLiam” och ”#IDontCareIfUPukeOnMeLiamIWillLoveUAnyway”. Det var sällan killarna var inne på Twitter under den här tiden, särskilt Liam. Han låg mest instängd i sin hytt och det var egentligen ingen som hade någon aning om vad han gjorde därinne. Zayn kom förbi ibland, dock lät inte Liam honom komma in, istället satt Zayn utanför hytten och läste nyheterna för Liam. Om det inte hade hänt något nytt passade Zayn på att läsa upp sagor han fått höra när han varit liten. Liam tyckte om det, ibland när han inte kunde sova på grund av värken i magen brukade han lyssna på Zayns röst därute. Zayns röst var alltid så lugnande, den fick Liam att tänka på delar av sitt liv som varit bättre än vad det var just nu. De övriga medlemmarna i One Direction kom också förbi då och då, ibland satt till och med allihop utanför Liams hytt och läste högt för honom. Då var det inte bara sagor och nyheter utan även tweets från fans, email från familj och vänner och andra roligheter. De enda gångerna hela bandet träffades i person var när de hade konsert, då var det en sådan energi på scen och fansen uppskattade det verkligen. De skrek alltid extra mycket när Liam sjöng sina bitar, han var verkligen saknad.

***

”You tired Zayn?” skrattade Niall efter kvällens show när alla i bandet förutom Liam slagit sig ned i soffan framför TV:n.
”Nah, not that much. And you Irish? Are you tired?” flinade han och öppnade sin Pepsi med ett pys.
”A bit but not that much”, log Niall till svar och sörplade på sin Pepsi.
Harry och Louis satt i sitt egna hörn av soffan, de var fullkomligt uppslukade av Supernatural som sändes på TVn. Harry hoppade till några gånger av rädsla men Louis var alltid där och tröstade honom.
Timmarna gick och så småningom var alla förutom Zayn utslagna i soffan. Han sträckte på sig och tittade på klockan, den visade 23:30. Han gnuggade ögonen och bestämde sig för att gå och titta till Liam. Zayn kom fram till Liams dörr och knackade tre gånger på dörren. Han hörde ett lågt mumlande från insidan, det var så Liam visade att folk hade tillstånd att sätta sig ned. Zayn satte sig ned med ryggen lutad mot dörren, han låste upp skärmen till sin telefon och gick in på Twitter. Sedan några dagar tillbaka hade han fått tillåtelse att logga in på Liams Twitter användare. Liam själv orkade inte läsa igenom alla inkommande tweets, de var gulliga och han var glad att fansen visade omsorg men ibland blev det bara för mycket. 
”Do you want me to go through your mentions and see if I find something nice?” frågade Zayn med munnen intill dörren.
”Sure…” hördes Liams röst tyst från insidan.
Zayn bläddrade igenom Liams omnämnanden och hittade en tweet från användaren @CimOlinder, han läste den högt för Liam.

”@Real_Liam_Payne Hi Liam, I hope you’re doing better now. You’re beautiful and I love you, stay strong.”

”Do you want me to reply to it? It’s really sweet”, undrade Zayn och läste igenom den en gång till, den här gången för sig själv.
”Mm… Tell her thanks and that I love her too”, mumlade Liam trött.
Zayn gjorde som han blev tillsagd och skickade iväg tweeten när han var klar. Det dröjde bara några sekunder innan Cim hade favoritmarkerat den och retweetat den. Zayn passade på att gå in på hennes Twitter och skrattade glatt åt hur hon hade reagerat. Alla fans var så söta när de svarade på deras tweets. Hans hjärta svällde över tanken på hur många fans de faktiskt hade och hur mycket han tyckte om dem.
”Liam…”, sa Zayn efter en halvtimmes tid, ”May I come in?” Han hörde hur Liam vände och vred på sig i sängen, efter några minuter hörde han ett tyst ja och hur dörren låstes upp. Zayn skyndade sig genast in, rädd att dörren skulle stängas om han inte skyndade sig tillräckligt. Liam låg raklång på sängen med blicken fäst i taket, han hade en röd spyhink vid sin sida på golvet och ett ton näsdukar på bordet bredvid sängen. Zayn drog en stol till sidan av sängen och satte sig på den, han betraktade Liam som låg och tittade på de självlysande stjärnorna han hade satt upp i taket.
”Do you miss home?” frågade Zayn försiktigt efter en liten stund, svaret han fick var en lätt nick från Liam.
”I know how you feel”, sa Zayn tyst och sträckte sig omedvetet efter Liams hand men stoppade när han insåg vad han gjorde. Han kunde inte hålla Liams hand, han var ju tillsammans med Perrie – då kunde man inte hålla hand med andra. Istället lutade han sig tillbaka i stolen och tittade upp i taket på stjärnona som lyste svagt tillbaka mot dem.
”So what do you want to do tomorrow? It’s our free day this month. Harry and Louis are going out bowling and I think Niall is going to hang out with Amy Green but I’m not sure. We could hang out if you want to”, föreslog Zayn försiktigt medan han tittade på Liam som fortfarande hade blicken fast vid stjärnorna.
”Sure, why not”, svarade Liam efter en liten stund, han vände på huvudet och tittade på Zan med sina bruna ögon. Zayn lyste upp i ett leende när Liam gått med på att hänga med honom.
”Are you tired? Do you want to sleep?” frågade Zayn sedan, Liam ryckte på axlarna till svar. Zayn skymtade ett leende på Liams läppar men han sa ingenting om det. Det gjorde honom bara glad att han fick Liam att le.
”You could turn the lights off if you want to, and pull down the blinds”, sa Liam tyst och Zayn nickade.
”Of course!” sa han och reste sig upp. Han gick fram till fönsterna och drog ner persiennerna, sedan gick han till lampknappen och släckte alla lampor i rummet. Det blev becksvart och Zayn kände hur en liten uppspelt fjäril fladdrade i magen. Han trevade sig fram genom mörkret och hittade sin stol och satte sig ned på den. De var tysta i några minuter innan Liam ställde en fråga.
”Zayn… Would you like to lie down beside me? I don’t think I’m contagious.”
Zayn ryckte nästan till av överraskning men svarade givetvis ja, dessutom var han inte rädd för att bli smittad. Han hörde hur Liam flyttade på sig i sängen, när han hade flyttat på sig hörde Zayn en lätt klapp på den tomma platsen bredvid sig. Zayn drog av sig byxorna snabbt innan han kravlade upp i sängen bredvid Liam. Han hörde hur Liam andades bredvid honom och hans hjärta började slå lite snabbare när Liam vände sig mot honom.
”Do you want to listen to music or something? I have my iPod here”, mumlade Liam och Zayn kände en kall hörlur i handflatan.
”Sure, I’ll just plug it in”, svarade han och petade in luren i örat.

iPodens plötsligt vita ljus bländade honom, han såg på när Liam bläddrade genom sin långa spellista av låtar och valde en låt men han såg inte vilken det var. En gitarr och ett par händer som klappade fyllde hans huvud, sedan ett par röster som sjöng i takt med musiken och slutligen började sångaren sjunga. Rösten som sjöng var en blandning av Ed Sheerans och Harrys röster, han sjöng om att kliva ut i det vilda och upptäcka världen som fanns där. Det var inte Zayns musiksmak men han kunde inte undgå att inte gilla den, den var mjuk och behaglig för sinnet och den var rätt catchy. Liam suckade bredvid honom och Zayn kände hur hela han bara njöt av att ha Liam så nära sig. Tiden gick och flera låtar spelades efter varandra. Liam hörde hur Zayns andhämtning blev djupare och när han somnat tog Liam försiktigt ut hörluren ur hans öra och lade undan iPoden innan han lade sig närmare Zayn än vad han varit förut. Zayn öppnade plötsligt ögonen och tittade på Liam som låg mitt emot honom. Liam tittade tillbaka och Zayn lutade sig närmare Liams ansikte och fångade hans läppar med sina. De kysstes för några sekunder innan Zayn plötsligt bröt kyssen utan förvarning och mumlade ett ”sorry”. Han var på väg bort från Liam men Liam stoppade honom.
”Please, don’t… Don’t leave me. I can’t sleep. Please stay here. Tell me a story or something. Just… Don’t leave”, viskade Liam bedjande. Några sekunder gick och tillslut kände han hur Zayn slappnade av i hans grepp, Zayn lade sig bredvid Liam igen. Han började berätta en saga från ”Tusen och en natt” som handlade om Sinbad, sjöfararen.
Under tiden Zayn berättade sagan hade Liam sakta men säkert flyttat sig närmare Zayn och nu låg han med huvudet mot Zayns bröst. Zayn hade armen om Liam när sagan var slut, han njöt av att ha Liam så nära. Han smekte ömt  över Liams sovande ansikte och kysste en bit av Liams hjässa innan han beslöt sig för att sova. Han somnade till ljudet av Liams tunga andetag.