Loubears skriverier

Här samlar jag allt jag har skrivit. Det kan vara allt från dikter till fanfictions. Mestadels kommer det vara fanfictions eftersom det är det jag håller på med mest.

Remember me kapitel fem

Kategori:

One Direction’s Zayn cheating on Perrie with his bandmate Liam Payne?!

This picture is not from the actual event

One Direction’s heartthrob Zayn Malik was seen yesterday at Starbucks Coffee, Cross Road London together with his band mate Liam Payne. Some fans who were there claims that they saw Zayn putting his hand over Liam’s and that they were gazing deeply and lovingly into each other eyes. We asked Zayn’s girlfriend and band member of Little Mix, Perrie Edwards if she wanted to comment the event but she refrained. We will have our eyes open here at The Mirror!

Liam stirrade på tidningen som Zayn lagt framför honom på tv-bordet. De svarta bokstäverna borrade sig in i hans huvud och rörde runt hans tankar. Fansen hade förmodligen redan fått veta vad som hänt dagen de varit på Starbucks. Det var alltid något fan som lyckades vara på samma plats som One Direction och de tog alltid foton oavsett vad grabbarna höll på med. Liam sjönk ned på soffan med armarna runt magen, det kändes som att han skulle spy och smärtan dunkade i honom samtidigt som tankarna dansade disco. Han undrade hur fansen skulle ta det här, så otroligt många av dem trodde att både han och Zayn var hundra procent straight. Hur skulle de reagera åt att det fanns en möjlighet att han och Zayn dejtade eller åtminstone skulle dejta inom en snar framtid? Rädslan grep tag om honom, kallsvetten rann längs ryggraden och han sjönk ihop i fosterställning på soffan. Dock var det inte fansen som skrämde honom mest utan Modest, bandets management team. Hur skulle Modest!Management reagera åt att de har två gay par i världens största band som nästintill alla i fanbasen tror är straight? Som om någon hört hans tankar ringde hans telefon, han ryckte till och greppade tag om den och svarade.
”Liam, you’re going into lockdown, put your telephone into the strongbox. Harry will lock it for you. You are also going to go out with Danielle today at 6 pm, she will meet you up outside the house.” Samtalet bröts.
Liam tittade på sin telefon ett ögonblick innan han reste sig upp och gick till kassaskåpet där deras telefoner brukade låsas in när de gjort något som Modest inte tyckte var bra, det var det som kallades lockdown. Att låsa in sina ägodelar. Han lade in sin telefon i kassaskåpet och ropade efter Harry och sade att han skulle låsa in den. Harry kom ned för trapporna och tittade med orolig blick på Liam.
”What happened Liam? Why are you going into lockdown?” frågade han medan han motvilligt låste in telefonen i kassaskåpet.
”Because of this”, mumlade Liam och visade Harry artikeln. Harry ögnade snabbt igenom den och nickade sakta när han läst klart den.
“I see. I’m sorry Liam, I know how it feels though. Have you talked with Zayn about this?”
“No I haven’t. He already knows, he just gave me the article and then he went away to his room. I don’t even know what’s going on between us …” Liam drog frusterat handen över ansiktet och suckade tungt.
Harry såg fundersam ut för ett tag innan han vände blicken mot Liam.
”Do you want to tell me what happened between you these latest days? I have seen you guys and I think I might be able to help you understand more if you let me know. Always there for each other, remember?” Harrys gröna ögon var mjuka och förstående.
”Okay, I will tell you but don’t tell Zayn I told you”, började Liam och satte sig på soffan, Harry satte sig bredvid honom och Liam berättade allt som hänt de senaste dagarna.
”Liam”, mumlade Harry tillslut när Liam hade berättat allt. ”Zayn is totally in love with you.”
Liam drog omedvetet efter andan och lät Harrys ord sjunka in innan han svarade efter några sekunder.
”Well … I-… I figured that”, mumlade han medan han nervöst rullade tummarna. ”But how am I supposed to handle it? I mean, you know how Modest are and how will our fans take it? Our families? What will Zayn’s dad say? I-I don’t know what to do!” Liam kände sig panikslagen, magen högg till och han stönade av smärta.
Harry tittade oroligt på honom och lade en hand på hans axel. ”Easy man, don’t overstrain yourself. It’s going to be fine, okay? We’re here to support you. Everything is going to be fine.” Harry strök lugnande över Liams rygg och Liam lugnande gradvis ned sig. Han lutade pannan mot Harrys axel och suckade tungt.
”Thank you Harry, it means a lot”, mumlade han tacksamt.
Harry log mjuk och klappade över Liams rygg.
”Always here for you.”

***

Liam stod framför spegeln och rättade till sin skjorta. Stora, mörka påsar hängde under ögonen i hans bleka ansikte. Han blev bara sämre och sämre för varje dag som gick men han försökte att inte tänka så mycket på det. Han ville inte att de andra skulle oroa sig mer än vad de redan gjorde och han visste vad som skulle hända om han berättade för dem om sin sjukdom. De skulle tvingas ställa in världsturnén, fansen och media skulle löpa amok och bandet skulle splittras. Han ville inte vara anledningen till bandets undergång, så därför uthärdade han det istället.
Though they might force me to hospital in the end, tänkte han ogillande medan han knöt skosnörena. Han suckade och gav sitt bleka yttre en sista blick i spegeln innan han gick in i badrummet för att ta en smärtdämpande medicin.

Liam var på väg mot trappen när han plötsligt mötte Zayn som också skulle till undervåningen. Zayn stannade upp i sina steg och tittade försiktigt på honom med sina mörkbruna ögon. Liams hjärta fladdrade lätt i bröstet när han tittade in i Zayns ögon. Zayn log försiktigt mot Liam och tog ett mjukt grepp om Liams arm och drog honom intill sig. Liam suckade mjukt och drog in Zayns doft i lungorna, han luktade så gott. Zayn lade armarna runt Liams överkropp och kramade om honom. Liam rös när Zayns hår kittlade honom på halsen, han hörde hur Zayn suckade nöjt när deras kroppar mötte varandra. Liam slöt ögonen och bara njöt över att vara nära Zayn en stund. Zayn släppte honom efter några minuters samhörighet, han lade sitt pekfinger under Liams haka och kysste honom lätt på läpparna. Liam kysste tillbaka och önskade att de kunde stanna tillsammans såhär föralltid men de var tvungna att bryta närheten de delade och följa sina plikter.
”See you later”, mumlade Zayn lovande innan de skiljdes åt vid dörren på undervåningen. Liam försvann iväg med Danielle och Zayn försvann iväg med Perrie. Harry, Louis och Niall var kvar hemma och vilade upp sig innan deras nästa show skulle äga rum om några dagar.

***

”I saw the papers today Zayn. What the hell are you actually doing Zayn?” frågade Perrie ilsket där de satt i en ganska anonym restaurang. Klockan var 8 och Zayn hade nästan precis kommit dit. Han hade funderat hela dagen på vad han skulle svara på hennes eventuella frågor.
”I think you already know Perrie. I’m in love with him and I’ve been for a while and you know that. Why would you be angry about it when you already know how it is?” frågade han med lugn röst medan han smuttade lätt på sin cider han beställt. Perrie tittade ilsket på honom och lade armarna i kors.
”Well I thought it was only some gibberish coming from you, I didn’t think it was the truth!”, fräste hon giftigt.
“I thought you would take it as truth when I told you sixth months ago. We’re best friends after all”, suckade Zayn. Han kände sig sviken, han hade trott att Perrie skulle förstå.
”I thought you were in love with me not him”, sa hon surt efter några minuters tystnad. Zayn suckade ilsket och himlade med ögonen.
”I have told you several times Perrie that I was in love with you in the first months of my band’s career, but when I got to know Liam better everything changed. And you remember I told you back then that my feelings had changed. I also told Modest about it but they wouldn’t want me to go single because of publicity and you know all of this. You know everything about this Perrie, so why do you keep resisting the truth?” morrade Zayn argt, han hade tappat humöret helt. Perrie stirrade stint på honom, hon visade tänderna likt en arg hund och kinderna hade blivit ilsket röda.
”I guess I just don’t want to believe it because I love you”, mumlade hon tillslut med ögonen fyllda med tårar.
”I know Perrie”, sa Zayn med mjukare röst, ”But we’re still going to hang out like we have always been doing. Okay? We have to keep up the image anyway.”
Perrie nickade sakta och lade sin hand över Zayns. “I will try to accept it. I didn’t mean to get angry, the article just came like a shock to me”, mumlade hon ursäktande.
“I understand Perrie and it’s okay. Everything is going to be fine”, sa Zayn lugnande och kramade hennes hand. Just då kom en paparazzi förbi och fotade dem.
“I couldn’t stop him!” sa Zayns livvakt andfått när paparazzin sprungit iväg med sitt foto.
Zayn ryckte på axlarna, han struntade i vad media skrev om honom. Han hade ändå ingen makt över sitt PR-team.

***

”Hold me, it’s cold”, mumlade Liam försiktigt till Zayn där de låg ihopkrupna i Liams säng. Träffen med Danielle hade gått bra, paparazzi gubbarna var glada över fotona de fått, likaså Modest och Liam hade fått tillbaka sin telefon när han kommit tillbaka till huset. Zayn slingrade sina armar om Liams kropp och höll honom intill sitt bröst. Liam slappnade av i hela kroppen när han hörde Zayns hjärtslag.
”Do you want me to read something to you tonight as well?” mumlade Zayn lugnt medan han dansade med fingertopparna över Liams nacke.
”Yes, you can tell me whatever you want…” mumlade Liam, han älskade att lyssna när Zayn pratade och berättade om saker. Zayn nickade mjukt och började läsa Peter Pan som han tydligen kunde utantill. Han bytte namn på alla, Peter hette Louis, Wendy hette Harry och de förlorade barnen blev Niall, Zayn, Liam, Josh och Ed. Under tiden Zayn läste kände Liam att han blev tröttare och tröttare. Innan han somnade tänkte han dystert:

I’ve got to tell him what’s wrong with me...

Jag hoppas ni tyckte om det här kapitlet! Jag ursäktar att det är så kort men jag skyller på att jag har feber. Kommentarer uppskattas verkligen! :) x 

~ Loubear

Remember me kapitel fyra

Kategori: Remember me

Liam vaknade av att Zayns långa fingrar drog över hans kind. Han öppnade sakta ögonen och fladdrade en sekund med ögonfransarna innan han öppnade dem helt. Zayn låg mittemot honom, han flyttade handen till Liams hår och strök igenom det. Några få hårstrån föll av när Zayn drog fingrarna genom Liams hår. Liam log försiktigt åt Zayn, hans armar hade gåshud av Zayns beröring. Zayn log större och lutade sig fram mot Liams ansikte och kysste honom mjukt. Liam grävde in fingrarna i Zayns hår, han brydde sig inte om att det smakade skit i munnen, han brydde sig inte om att Zayn hade Perrie – allt han brydde sig om var att han var här och nu och att Zayns läppar vidrörde hans. De kysstes för några sekunder, den här gången var det Liam som bröt kyssen. Han tittade generat på Zayn och Zayn tittade lika generat tillbaka innan hans blick flyttades ned till Liams hand. Zayn tog Liams hand i sin och smekte över knogarna med fingertopparna. Ännu en rysning löpte längs Liams rygg när Zayn kysste hans panna.
”Good morning”, mumlade Zayn mjukt, han smekte Liams kind med tummen.
”Good morning”, viskade Liam tillbaka och log försiktigt mot Zayn. Plötsligt högg det till i magen, Liam skyndade sig att sträcka sig efter hinken och spydde ljudligt i den. Zayn strök hans rygg medan hans kropp darrade och krökte sig av sjukdomen som for ut ur honom. Tillslut tog det stopp och Liam lade sig trött tillbaka på sin plats i sängen. Ett par mörkbruna ögon mötte honom med ett leende på de röda läpparna. Liam kunde inte mer än att le tillbaka.
”You okay?” frågade Zayn, hans röst var lika mjuk som honung, Liam kunde nästan känna mjukheten av den i munnen.
"Not really no", svarade Liam ärligt. Zayns ögon mörknade och hans mun drogs ihop till ett smalt streck. Varför vägrade Liam fortfarande att berätta vad det var för fel?
"Okay", hans röst var alldeles platt. Liam kunde se oron spela i hans ögon. För att lugna honom slingrade Liams sitt lillfinger runt Zayns pekfinger. Zayns ansiktsdrag blev mjukare och han började tillslut att le igen. Liam bröt upp i ett leende när Zayn log, han lutade sig fram mot Zayns ansikte och eskimåpussade honom.
"So what would you like to do today?", mumlade Zayn efter en liten stund. Deras händer var mjukt sammanlänkande.
”I don’t know. I’m fine with just being here. But I guess we could go out on a walk or something. Maybe we could take a coffee at Starbucks”, föreslog Liam. Zayn nickade, han tyckte att det var en bra idé.

***

”Are you ready to go Liam?” frågade Zayn från tamburen. Han var redan påklädd i sin svarta läderjacka, svarta mockaskor och mörkgrå stuprörsjeans. Han gav sig själv en snabb titt i spegeln, nöjd med sitt utseende och tittade sedan mot sovrummet. Inget svar från Liam.
”Liam?” Zayn tog av sig skorna och gick in i sovrummet, sängen var fortfarande obäddad och Liams kläder var hopvikta över sängen.
”Liam? Where are you?” Paniken började växa i honom. Vart var han?! Varför svarade han inte?! Zayn började andas ytligt när han plötsligt hörde ett plågsamt stön inifrån toaletten.
”Liam? You there?” frågade Zayn med lugnare röst och knackade mjukt på dörren.
”Y-yes I’m here”, svarade Liam med plågad röst.
Zayn rynkade pannan och stampade oroligt till med fötterna. ”Uhm… Could I come in?” frågade han nervöst.
”N-no … Not now.” Toaletten spolade och vattnet forsade ur kranen, efter några sekunder stod Liam framför Zayn. Han var blek i ansiktet, pupillerna var små och munnen var sammanbiten. I pannan glittrade det små svettdroppar.
”Let’s go then”, sa Liam försiktigt och log mot Zayn. Leendet nådde inte ögonen men Zayn sa ingenting, han bestämde sig för att låta det vara för stunden. Liam klädde snabbt på sig och sedan gick de ut tillsammans med sina två livvakter. De åkte bil in till staden och hittade ett Starbucks och satte sig där. Liam beställde en Caramel Coffee och Zayn köpte en Chai latte. Under tiden de fikade pratade de om allt mellan himmel och jord, de pratade om saker de inte pratat om förut. Liam tyckte att han började lära känna Zayn bättre nu än vad han gjort förut, kanske det var för att de hade spenderat den senaste tiden tillsammans. Han log vid minnet från gårdagen medan Zayn berättade om sitt första husdjur. Det var något speciellt som hade hänt igår, något som inte riktigt gick att förklara i ord. Det var speciellt och inte likt något som Liam upplevt förut, han hade inte upplevt något sådant här med Danielle. Zayn blev plötsligt tyst och han tittade fundersamt på Liam. Liam kom på vad han gjorde och log generat mot Zayn.
”Sorry I was just thinking about yesterday”, mumlade Liam ursäktande.
Zayn lutade sig över bordet och fångade Liams hand i sin, hans ögon glittrade i ljuset från lamporna.
”Z, I’m not sure if we should do this in public…”, mumlade Liam osäkert och drog åt sig handen. ”You know, there are paps everywhere and what will Perrie say if she hears about this?”
Glittret i Zayns ögon tynade bort och han lutade sig besviket tillbaka i stolen.
”To hell with Perrie”, muttrade han irriterat, Liam låtsades att han inte hörde det. Han ville inte vara den som blev beskylld för att ha förstört deras relation, dessutom trodde han att Zayn var lycklig med Perrie. Var han inte det?
”Do you want to go home?” frågade Liam efter några pinsamma tysta sekunder.
”Sure”, sa Zayn tyst. Han verkade vara moloken men Liam visste inte riktigt hur han skulle uppmuntra honom. De sa till livvakterna att de ville åka hem vilket de också gjorde.

Niall välkomnade dem när de kom hem med två stora kramar och en påse från Nandos. Han hade inte sett Liam på ett par dagar och var glad över att se honom igen.
”Hey lads!” sa han lyckligt när de kom innanför dörren. ”I bought some Nandos half an hour ago, you can eat if you want to! Josh is here, we’re playing the drums!” babblade Niall medan Zayn och Liam tog av sig ytterkläderna.
”Thank you Niall, that’s kind of you but I think we’re fine”, sa Zayn lugnt till den överaktive irländska killen. Niall nickade flera gånger med ett stort leende på läpparna och nästan hoppade iväg bort till musikrummet. Han hade förmodligen druckit flera energidrinkar. Trumslag började dundra i hela huset och de kunde höra Nialls hjärtliga skratt från övervåningen.

Zayn hängde av sin läderjacka och försvann in i TV-rummet utan att ens se på Liam. Liam tittade förvirrat och lite ledset efter honom men han beslöt sig för att låta Zayn vara, åtminstone till kvällen. Han gick in i köket för att se om Niall köpt något gott från Nandos. Han sneglade ner i påsen, en varm piri kyckling låg där. Den luktade utsökt, Liam petade ner handen i påsen och tog upp kycklingen och åt den med händerna. När han ätit upp tvättade han händerna innan han gick till tvrummet och satte sig i en av fåtöljerna. Harry satt bredvid Zayn och kastade popcorn på Louis som satt på andra sidan soffan. Från början hade de kollat på Breaking Dawn part 1 förstod Liam utifrån att ha sett DVD fodralet liggandes på bordet men det verkade som att koncentrationen hade sinat. Liam tog en näve popcorn och kastade popcornen på både Harry, Louis och Zayn. Harry och Louis tjöt till och skyddade sig med kuddar så att Zayn fick allt på sig. Han tittade argt på Liam och reste sig upp utan att säga något och stegade iväg till sitt rum. Harry tittade förvånat efter Zayn innan han flyttade blicken till Liam.
”What happened?” frågade han förvirrat.
”He’s just in a sensitive mood I guess”, svarade Liam med en axelryckning. Harry nickade, han förstod precis vad Liam menade. Ibland kunde Zayn få stunder där han stängde av alla känslor och bara gick iväg och ville vara för sig själv. Oftast när han var själv satt han och tecknade och då ville han helst inte bli störd. Liam hade stört honom några gånger och det hade slutat med att Zayn skrikit åt honom att han ville bli lämnad ifred.
”I will go up to my room now”, sa Liam tyst till Harry och Louis.
Louis reste sig upp med Harry tätt efter sig, de var som två kugghjul, alltid i samma rörelse och alltid nära varandra. De omfamnade Liam hårt.
”It’s nice to see you again”, mumlade Louis mjukt och Harry nickade och höll med honom.
Liams hjärta svällde i bröstet, han älskade sina bandmedlemmar så mycket. Han omfamnade dem också och slöt ögonen för en stund.
”It’s nice to see you too guys”, mumlade han innan han släppte dem och gick upp på sitt rum.
Han låste dörren efter sig som vanligt och lade sig ned på sängen för att vila ett slag. Värken i magen kom smygande och han kände sig redan spyfärdig. Han reste sig hastigt upp och försvann in på toaletten, det var inte länge piri kycklingen fått stanna i honom. När han var klar och spolat i toaletten sjönk han långsamt ned mot golvet med handen tryckt mot pannan. Svetten rann längs ryggen och armarna knottrade sig. Feber igen. Han tog ett djupt andetag och smärtan i magen spred sig genom hela kroppen i takt med andetaget. Svarta prickar började dansa framför ögonen, han reste sig långsamt upp och tog stöd i handfatet. Han tittade på sig själv i spegeln, död var det enda han såg. Hans hjärta slog ett skrämt slag i bröstet och han hostade till när spyorna vällde upp inom honom. Han kräktes ned i handfatet, när han slutat hulka drack han flera klunkar vatten och baddade ansiktet innan han gick till sängen och lade sig. Så fort han lagt huvudet mot kudden slocknade han.

***

”Hey Liam, do you want to go with us to the bowling hall?” ropade Harry från undervåningen. Liam väcktes med ett ryck ur sin slummer, han satte sig förvirrat upp och kollade på klockan. Den stod på 7 pm. Han hade sovit i fem timmar.
”Liam? You awake?” ropade Harry med en orolig ton i rösten.
”Yeah and uh, no, I don’t want to go to the bowling hall”, svarade Liam sömndrucket.
“Okay, just text us if you wanna come by, Paul will fetch you. And yeah, Zayn is left home too. It’s me, Lou, Niall and Josh who will go bowling”, ropade Harry tillbaka innan dörren på undervåningen stängdes.
Liam lade sig i sängen igen och andades djupa andetag, illamåendet bubblade i magen och han vägrade att kräkas igen. Han hade kräkts tillräckligt idag. Medan han försökte lugna sin mage sträckte han sig mot telefonen som låg på nattbordet. Han gick in på meddelanden och skrev ett sms till Zayn.

Do u wannt to red a story for meeee?

Han läste igenom texten flera gånger innan han skickade iväg det. Han visste att han inte var så bra på att stava, men han samtidigt visste han att Zayn visste om det. Ändå kände han nervositeten fladdra i magen när han skickat iväg det, han var alltid nervös när han skrev någonting. Liam väntade i flera minuter på ett svar men Zayn svarade inte.

Z, are u awake? Pleas answer

Han väntade ytterligare några minuter innan han skickade nästa sms.

Z come one! Dont be so grummpy pleas. Just answer my queston. Are u goin to red a story for me today? Im just wonderign. Wud be nice if you could

Liam suckade, han hade väntat i trettio minuter men fortfarande inte fått något svar. Han övervägde om han skulle gå till Zayns rum och fråga honom i person istället men han visste inte om han vågade göra det. Zayn svarade väl inte för att han var grinig över det som hänt tidigare på Starbucks.
Liam suckade ilsket och grävde ner ansiktet i kudden, varför var Zayn tvungen att vara så komplicerad ibland?! Han förstod väl att Liam inte ville förstöra Zayns relation med Perrie på något sätt? Ändå verkade det som att Zayn inte var kär i henne längre?
Did I do something to make him feel like this? Did I do something that has changed his feelings for Perrie? Sure I kissed him but he was the one that kissed me first, tänkte Liam fundersamt medan han betraktade stjärnorna i taket. Han skulle sakna Zayns kropp bredvid sin inatt.

Remember me kapitel tre

Kategori: Remember me

”Liam… Liam… Are you here? Wake up…” Louis’ mjuka röst väckte Liam ur sömnen, han slog upp ögonen, solens strålar stack i hans näthinna. Han greppade tag om närmsta kudde och gömde ansiktet i det mörka tyget. Han kände hur Louis’ hand drog sakta genom hans korta hår, några rysningar löpte längs ryggen av beröringen.
”You need to get out of bed and take a shower Liam. We need to be ready for stage in an hour. Lou is already here, she’s waiting for you in the living room”, förklarade Louis mjukt innan han försvann iväg för att lämna Liam ifred. Liam gnuggade sig i ögonen och gäspade, han kände sig fortfarande utmattad även fast han hade gått tidigare från showen kvällen innan. Liam reste sig sakta upp ur sängen, magen protesterade när han reste sig upp men han låtsades inte om den. Han gick med släpande steg in i badrummet och använde toaletten, när han var klar tittade han ner i toan för en sekund, bara av vana. Det röda blodet lyste mot det vita och Liam drog skrämt efter andan.
Redan, tänkte han oroligt och spolade snabbt bort det innan han gick till handfatet, tvättade händerna och borstade tänderna. Han försökte få bort det röda som bränt fast framför ögonen men inte ens vattnet kunde få bilden att försvinna. Han tvättade snabbt av ansiktet och gick ut ur sitt rum, han gick ned för trapporna och möttes av sina bandmedlemmar och Lou.
”Hi Liam, how are you?” undrade Harry glatt och lyfte handen för att få en high-five men Liam svarade inte på den. Harry tittade besviket på honom.
”Hi”, svarade han med hes röst och svarade inte på hur han mådde. Han satte sig och åt samma frukost som igår, Lou tog in honom i sminkrummet och såhär fortsatte det i flera veckor och månader framåt.

Samma rutin, samma frukost, samma låtar, samma skrikande fans, samma leenden och frågor. Allt var detsamma förutom Liam. Han förändrades hela tiden, varje timme, varje minut och varje sekund. Det var inte så att ingen märkte något, för de gjorde dem men Liam ursäktade sig varje gång, han sa att det bara var stress, att han var trött, att det hade varit en påfrestande dag. Ursäkterna fungerade ända tills Liam började förändras på utsidan. Han skulle precis sjunga sitt solo i ”Little things” när det hände. Magen högg till, istället för att sjunga ”I know you never loved” kom en hulkning ut ur hans mun och han spydde på scen. Fansen längst fram skrek till av chock, säkerhetsvakterna flyttade dem bakåt när Liam reste sig upp och spydde över deras platser. Zayn var genast vid hans sida med sin arm om Liams höft, den andra handen strök över håret på Liams bakhuvud. Liam krökte ryggen när ännu en spya for ut ur munnen. Harry tog snabbt kommandot den här gången, han gick längst ut på scenen och tittade utöver massorna av folk.
”I’m sorry guys but we need to cancel this show. I’m sure we’ll be able to sing for you soon enough, don’t worry”, sa han med sin lugna röst.
Några skrek ut sin besvikelse men de flesta ropade på Liam och det var många som grät av oro. När Liam spytt färdigt hjälpte Zayn honom backstage och tvingade honom att sätta sig ned på en stol. Niall kom springande med en vattenflaska och en blöt handduk i händerna. Han hjälpte Liam att dricka vattnet och Zayn lade handduken över Liams panna för att sänka febern som plötsligt slagit till.
”I think we need a paramedic!” ropade Louis till en av deras klienter, hon nickade och försvann iväg för att ringa ett samtal. Liam famlade plötsligt efter Louis’ arm och grep tag i den.
”D-don’t…” hans röst var mörk och skrovlig, ”Don’t call a paramedic please. I don’t want to go to the hospital. I beg you”, hans blick var dimmig men ändå så pass stark att Louis gav med sig. Den äldste medlemmen av One Direction sprang iväg för att få tag på Modest klienten medan Zayn och Niall satt på huk framför Liam. Harry var fortfarande ute på scenen, mot all förmodan var han ute och tog bilder med fansen, förmodligen för att lugna ner dem och lätta lite på stämningen.
”Liam, will you please tell us what’s wrong with you now? Please?” Zayns röst var bara en viskning när han tittade på Liams bleka ansikte. Liam tittade bistert på Zayn och tog ett djupt andetag innan han svarade.
”No, there’s nothing wrong. I’m just so tired, I didn’t feel well this morning when I woke up…” mumlade han med svag röst.
Niall morrade frustrerat till och reste sig hastigt upp från golvet. ”Your lies does not make up to what your body is doing Liam! You’ve gotta tell us what’s wrong with you! We’re worrying the shit out of us but you won’t tell us a damn thing! And what the fuck is up with you not wanting to go to the hospital when you look like shit?! Just tell us damn it!” skrek Niall ilsket, hans blå ögon lyste av blandad oro och ilska, hans nävar var knutna och axlarna hävdes av hans tunga andhämtning.
”Niall please calm down”, bad Zayn, han klarade inte av att se Liam i detta tillstånd, inte samtidigt som Niall fick ett utbrott. Niall skakade bara argt på huvudet och stegade iväg för att lugna ner sig. Det brukade han göra när han var upprörd.

Zayn lade händerna på Liams knäskålar och tittade upp i hans ögon. ”I know it’s probably hard for you to tell us, whatever it is you’re carrying Liam. We only care about you and we want you to be healthy, okay? That’s all we want, so please tell me what’s wrong? You can trust me, I won’t tell anyone until you tell me I can.” Zayns mörkbruna ögon var stora och fyllda med oro och ångest. Det var tydligt att Liams tillstånd påverkade honom också, det påverkade dem alla.
”No Zayn… I can’t tell you. I won’t tell any of you no matter how many times you ask me. I just won’t. I hate to tell you this but it’s true. I won’t tell you and that’s my final decision”, kraxade Liam. Han sträckte sig efter vattenflaskan och drack några klunkar vatten. Besvikelsen sköljde över Zayn likt en tidvattenvåg, varför ville inte Liam berätta vad det var som pågick?
”Okay…”, fick Zayn fram mellan sammanbitna läppar. Han släppte taget om Liams knäskålar och försvann iväg ut mot scenen för att hjälpa Harry. Liam satt kvar själv, desperat sökande efter andan mellan snyftningarna som sköljde ur honom.

***

Händelserna som hänt på de två senaste showerna hade skapat ramaskri i media. Alla skvallertidningar skrev om händelserna och mysteriet med Liam Paynes beteende. Många som kallade sig för experter gick ut med spekulationer och teorier om vad det var som hade hänt med Liam. Några sade att han var sjuk, andra sade att det var för att dra ännu mer uppmärksamhet till bandet. Fansen twittrade och trendade tweets över hela världen såsom ”#GetBetterLiamWeLoveU”,  ”#WeWillAlwaysBeThereLiam” och ”#IDontCareIfUPukeOnMeLiamIWillLoveUAnyway”. Det var sällan killarna var inne på Twitter under den här tiden, särskilt Liam. Han låg mest instängd i sin hytt och det var egentligen ingen som hade någon aning om vad han gjorde därinne. Zayn kom förbi ibland, dock lät inte Liam honom komma in, istället satt Zayn utanför hytten och läste nyheterna för Liam. Om det inte hade hänt något nytt passade Zayn på att läsa upp sagor han fått höra när han varit liten. Liam tyckte om det, ibland när han inte kunde sova på grund av värken i magen brukade han lyssna på Zayns röst därute. Zayns röst var alltid så lugnande, den fick Liam att tänka på delar av sitt liv som varit bättre än vad det var just nu. De övriga medlemmarna i One Direction kom också förbi då och då, ibland satt till och med allihop utanför Liams hytt och läste högt för honom. Då var det inte bara sagor och nyheter utan även tweets från fans, email från familj och vänner och andra roligheter. De enda gångerna hela bandet träffades i person var när de hade konsert, då var det en sådan energi på scen och fansen uppskattade det verkligen. De skrek alltid extra mycket när Liam sjöng sina bitar, han var verkligen saknad.

***

”You tired Zayn?” skrattade Niall efter kvällens show när alla i bandet förutom Liam slagit sig ned i soffan framför TV:n.
”Nah, not that much. And you Irish? Are you tired?” flinade han och öppnade sin Pepsi med ett pys.
”A bit but not that much”, log Niall till svar och sörplade på sin Pepsi.
Harry och Louis satt i sitt egna hörn av soffan, de var fullkomligt uppslukade av Supernatural som sändes på TVn. Harry hoppade till några gånger av rädsla men Louis var alltid där och tröstade honom.
Timmarna gick och så småningom var alla förutom Zayn utslagna i soffan. Han sträckte på sig och tittade på klockan, den visade 23:30. Han gnuggade ögonen och bestämde sig för att gå och titta till Liam. Zayn kom fram till Liams dörr och knackade tre gånger på dörren. Han hörde ett lågt mumlande från insidan, det var så Liam visade att folk hade tillstånd att sätta sig ned. Zayn satte sig ned med ryggen lutad mot dörren, han låste upp skärmen till sin telefon och gick in på Twitter. Sedan några dagar tillbaka hade han fått tillåtelse att logga in på Liams Twitter användare. Liam själv orkade inte läsa igenom alla inkommande tweets, de var gulliga och han var glad att fansen visade omsorg men ibland blev det bara för mycket. 
”Do you want me to go through your mentions and see if I find something nice?” frågade Zayn med munnen intill dörren.
”Sure…” hördes Liams röst tyst från insidan.
Zayn bläddrade igenom Liams omnämnanden och hittade en tweet från användaren @CimOlinder, han läste den högt för Liam.

”@Real_Liam_Payne Hi Liam, I hope you’re doing better now. You’re beautiful and I love you, stay strong.”

”Do you want me to reply to it? It’s really sweet”, undrade Zayn och läste igenom den en gång till, den här gången för sig själv.
”Mm… Tell her thanks and that I love her too”, mumlade Liam trött.
Zayn gjorde som han blev tillsagd och skickade iväg tweeten när han var klar. Det dröjde bara några sekunder innan Cim hade favoritmarkerat den och retweetat den. Zayn passade på att gå in på hennes Twitter och skrattade glatt åt hur hon hade reagerat. Alla fans var så söta när de svarade på deras tweets. Hans hjärta svällde över tanken på hur många fans de faktiskt hade och hur mycket han tyckte om dem.
”Liam…”, sa Zayn efter en halvtimmes tid, ”May I come in?” Han hörde hur Liam vände och vred på sig i sängen, efter några minuter hörde han ett tyst ja och hur dörren låstes upp. Zayn skyndade sig genast in, rädd att dörren skulle stängas om han inte skyndade sig tillräckligt. Liam låg raklång på sängen med blicken fäst i taket, han hade en röd spyhink vid sin sida på golvet och ett ton näsdukar på bordet bredvid sängen. Zayn drog en stol till sidan av sängen och satte sig på den, han betraktade Liam som låg och tittade på de självlysande stjärnorna han hade satt upp i taket.
”Do you miss home?” frågade Zayn försiktigt efter en liten stund, svaret han fick var en lätt nick från Liam.
”I know how you feel”, sa Zayn tyst och sträckte sig omedvetet efter Liams hand men stoppade när han insåg vad han gjorde. Han kunde inte hålla Liams hand, han var ju tillsammans med Perrie – då kunde man inte hålla hand med andra. Istället lutade han sig tillbaka i stolen och tittade upp i taket på stjärnona som lyste svagt tillbaka mot dem.
”So what do you want to do tomorrow? It’s our free day this month. Harry and Louis are going out bowling and I think Niall is going to hang out with Amy Green but I’m not sure. We could hang out if you want to”, föreslog Zayn försiktigt medan han tittade på Liam som fortfarande hade blicken fast vid stjärnorna.
”Sure, why not”, svarade Liam efter en liten stund, han vände på huvudet och tittade på Zan med sina bruna ögon. Zayn lyste upp i ett leende när Liam gått med på att hänga med honom.
”Are you tired? Do you want to sleep?” frågade Zayn sedan, Liam ryckte på axlarna till svar. Zayn skymtade ett leende på Liams läppar men han sa ingenting om det. Det gjorde honom bara glad att han fick Liam att le.
”You could turn the lights off if you want to, and pull down the blinds”, sa Liam tyst och Zayn nickade.
”Of course!” sa han och reste sig upp. Han gick fram till fönsterna och drog ner persiennerna, sedan gick han till lampknappen och släckte alla lampor i rummet. Det blev becksvart och Zayn kände hur en liten uppspelt fjäril fladdrade i magen. Han trevade sig fram genom mörkret och hittade sin stol och satte sig ned på den. De var tysta i några minuter innan Liam ställde en fråga.
”Zayn… Would you like to lie down beside me? I don’t think I’m contagious.”
Zayn ryckte nästan till av överraskning men svarade givetvis ja, dessutom var han inte rädd för att bli smittad. Han hörde hur Liam flyttade på sig i sängen, när han hade flyttat på sig hörde Zayn en lätt klapp på den tomma platsen bredvid sig. Zayn drog av sig byxorna snabbt innan han kravlade upp i sängen bredvid Liam. Han hörde hur Liam andades bredvid honom och hans hjärta började slå lite snabbare när Liam vände sig mot honom.
”Do you want to listen to music or something? I have my iPod here”, mumlade Liam och Zayn kände en kall hörlur i handflatan.
”Sure, I’ll just plug it in”, svarade han och petade in luren i örat.

iPodens plötsligt vita ljus bländade honom, han såg på när Liam bläddrade genom sin långa spellista av låtar och valde en låt men han såg inte vilken det var. En gitarr och ett par händer som klappade fyllde hans huvud, sedan ett par röster som sjöng i takt med musiken och slutligen började sångaren sjunga. Rösten som sjöng var en blandning av Ed Sheerans och Harrys röster, han sjöng om att kliva ut i det vilda och upptäcka världen som fanns där. Det var inte Zayns musiksmak men han kunde inte undgå att inte gilla den, den var mjuk och behaglig för sinnet och den var rätt catchy. Liam suckade bredvid honom och Zayn kände hur hela han bara njöt av att ha Liam så nära sig. Tiden gick och flera låtar spelades efter varandra. Liam hörde hur Zayns andhämtning blev djupare och när han somnat tog Liam försiktigt ut hörluren ur hans öra och lade undan iPoden innan han lade sig närmare Zayn än vad han varit förut. Zayn öppnade plötsligt ögonen och tittade på Liam som låg mitt emot honom. Liam tittade tillbaka och Zayn lutade sig närmare Liams ansikte och fångade hans läppar med sina. De kysstes för några sekunder innan Zayn plötsligt bröt kyssen utan förvarning och mumlade ett ”sorry”. Han var på väg bort från Liam men Liam stoppade honom.
”Please, don’t… Don’t leave me. I can’t sleep. Please stay here. Tell me a story or something. Just… Don’t leave”, viskade Liam bedjande. Några sekunder gick och tillslut kände han hur Zayn slappnade av i hans grepp, Zayn lade sig bredvid Liam igen. Han började berätta en saga från ”Tusen och en natt” som handlade om Sinbad, sjöfararen.
Under tiden Zayn berättade sagan hade Liam sakta men säkert flyttat sig närmare Zayn och nu låg han med huvudet mot Zayns bröst. Zayn hade armen om Liam när sagan var slut, han njöt av att ha Liam så nära. Han smekte ömt  över Liams sovande ansikte och kysste en bit av Liams hjässa innan han beslöt sig för att sova. Han somnade till ljudet av Liams tunga andetag.

Remember me kapitel två

Kategori: Remember me

 Alarmklockans pipande väckte Liam ur sin drömlösa sömn, han slog upp ögonen och gäspade stort när han såg på visarna hur mycket klockan var. Värken i magen var molande men det smärtade inte lika mycket som det hade gjort igår. Han satte sig upp i sängen och gnuggade sömnen ur ögonen innan han reste sig upp och gick in i badrummet. Han satte på kranen och kylde ner ansiktet med det kalla vattnet, han tittade på sig själv medan vattnet strålade ned i handfatet. Ögonen var lysande som alltid men ett tunt, tunt mörker hade börjat lägga sig över glansen. Liam svalde hårt när han såg det, han vände genast blicken ner i handfatet och stängde av vattnet. När han var klar i badrummet gick han ner till köket där alla medlemmarna i One Direction satt och åt frukost.
”Good morning Li! We tried to wake you up but you were sleeping so heavy you didn’t hear our voices!” log Harry mjukt mot honom. Han försökte inte ens besvara leendet. Liam kände allas blickar på sig när han tog sin portion yoghurt och flingor och satte sig bredvid Zayn. Det var bara vid Zayns sida Liam kände sig fullkomligt trygg och säker. Louis lutade sig fram över bordet och tittade försiktigt på Liam.
”There’s something you’re hiding from us Liam. Every one of us are seeing that something’s going on with you, would you please tell us?” Louis röst var mjuk och hans blick var varm när han tittade frågvist på Liam.
”There is nothing guys. I’m tired of this constant question, everyone has been asking me the same thing the latest weeks. Please stop asking me about it, please.” Liams röst var trött, hela han såg trött ut. Han sjönk ihop på stolen med skeden i handen och blicken tomt stirrade ut i intet. Louis tittade sorgset på Liam, han lutade sig tillbaka i stolen med armarna i kors.
”Why are you lying to us Li? It doesn’t make sense”, sa Zayn med spänd röst, han hade sin hand på Liams axel. Liam tittade på honom och såg in i hans mörka speglar till ögon.
”I’m not lying Zayn”, han vände blicken mot de andra, ”Everyone please believe me when I say I’m not lying, okay?”
Niall skruvade på sig i stolen och tittade osäkert på de andra killarna. Harry såg likgiltig ut med händerna knäppta, Louis ansikte var sammanbitet men ögonen var sorgsna och Zayn såg orolig och panikslagen ut, hans mun var formad i ett tunt streck.
”Okay, we will stop asking you Liam”, sa Niall tyst tillslut.
Liam kände hur en våg av lugn sköljde över honom, inget mer frågande, ingen mer stress. De åt sin frukost under tystnad, runt tiotiden kom Lou Teasdale in i huset tillsammans med Lux. Lou berättade att en bil skulle hämta upp dem inom en timme och att de var tvungna att vara stylade till dess. Hon började med Niall och tog in honom i bandets egna stylistrum. Medan Lou stylade Niall satt Liam på en av deras många soffor och slappade. Han zappade från kanal till kanal med Louis, Zayn och Harry vid sin sida. Zayn hade omedvetet armen om honom men Liam tog inte vid sig, han var van vid att killarna hängde på honom. Han var ju trots allt en slags fadersfigur för dem. Zayn lutade sitt huvud mot Liams axel och suckade nöjt. Lux klättrade upp i Zayns knä och de lekte med varandra. Liam slumrade till och sov ända tills någon knackade honom på axeln. Han öppnade ögonen och stängde munnen, han torkade snabbt bort dreglet i mungipan med mudden på tröjan.
”Liam it’s your turn now. You’re last”, mumlade Lous mjuka röst och Liam såg på henne och nickade. Hon flyttade lätt på Zayn som sov med Lux i famnen och hjälpte Liam upp ur soffan.

”You look a little pale today Liam. Maybe it’s your new hair”, log Lou medan hon masserade i lite hårgelé i Liams små korta toppar. Liam kände irritationen flamma upp inom honom när hon nämnde hans hudfärg men han behärskade sig. Han nickade enkelt till svar, Lou vände på stolen så att Liam var vänd mot henne. Hon böjde sig ned framför honom och började sminka honom lätt med puder och rouge så att han skulle få lite färg på kinderna. Efter ungefär tio minuter var Liam klar för showen. Han tackade Lou hjärtligt och stegade in i den väntande bilen utanför, fansen hade redan samlats runt bilen. Liams hjärta flög upp i halsgropen av pressen från fansen när de skrek hans namn. Livvakterna knuffade in dem i bilen innan de skrek åt fansen att flytta på sig så att bilen kunde åka iväg. De gjorde som livvakterna sade åt dem efter några om och men, bilen startade och de körde iväg mot Heathrows flygplats.

***

Andetagen var som knivar i halsen, snart var det hans stycke, hans ton, han måste sätta den annars blir fansen besvikna. Ingen återvändo, allt snurrade, mikrofonen mot munnen, började sjunga ”One way or another”, rösten stakade sig och tonen blev svängig, fel, fel och FEL. Fansen jublade och skrek att de älskar honom, Zayns hand mot hans axel. Liam skakade på huvudet, mumlade snabbt att det blev fel och försvann  bort från scenen. Niall tittade förvirrat på Harry, Louis och Zayn som ryckte på axlarna. Louis tog kommandot, han tog Liams mikrofon.
”Sorry guys, Liam just need to rest a little. We’ll fill in his parts.” Louis började sjunga Liams del och scenen började sprudla av mänsklig energi igen. Showen måste alltid fortsätta.

När showen var slut för kvällen försvann Zayn in till Liams loge, han fann Liam sovandes på sängen med en bok över magen. Små svettdroppar var spridda över hans hud, Zayn lade sin hand på Liams panna. Huden var brännhet mot Zayns hand. Zayn tittade oroat på Liam, han vände runt och gick till badrummet och fixade en blöt handduk och lade den över Liams panna.
Why aren’t you telling me, telling us things like this Liam? If you were, we could’ve helped you, tänkte Zayn besviket medan han baddade Liams panna med handduken. Liam rörde oroligt på sig i sömnen, hans andetag blev ojämna för en sekund vilket fick Zayn att haja till men i nästa sekund var den normal igen. Niall knackade lätt på dörren och klev in med tysta fötter i rummet, han uppfattade situationen snabbt och gick in i badrummet för att gå på toa. Han tjöt till, Zayn kom rusande in i badrummet och tittade skrämt på Niall som stirrade ned i toaletten.
”There is blood here!” sa han med skrämd röst och med blicken fäst på Zayn.
Zayn gick dit och tittade, ja det var blod där, näsblod förmodligen. Big deal. Zayn spolade i toaletten och tvättade händerna.
”Now you can make a visit here”, sa han innan han gick tillbaka till Liam. Niall stängde och låste dörren. Under tiden satt Zayn med den blöta handduken i händerna och baddade Liams panna, han hade fortfarande feber men Zayn tyckte att den gått ned lite sedan han upptäckt den. Han letade efter febernedsättande tabletter i rummet med blicken men utan framgång. Förmodligen låg tabletterna i Liams necessär och Zayn visste inte vart den var. Niall blev klar på toaletten och satte sig på sängkanten bredvid Liam.
”What do you think he is dreaming about?” mumlade han leende medan han tittade på Liam som andades tungt.
”Maybe he is dreaming about us, or his family. Or something that makes him happy. He looks so content right now”, log Zayn och strök sina fingrar genom Liams hår.
“I wonder what happened on stage tonight", undrade Niall medan han tittade på Zayn och sedan på Liam.
“Maybe he was just worried. I don’t think we should ask him tomorrow, he didn’t want us to. Remember?” mumlade Zayn och drog fingertopparna från Liams hår, över hans kind och ned till axeln innan han drog åt sig handen. Niall gav honom en konstig blick innan han svarade.
”Yeah that’s right. Let’s hope he is feeling better tomorrow.”
Zayn nickade, han hoppades på det i alla fall.

Remember me kapitel ett

Kategori: Remember me

Jag hoppas att ni kommer tycka om Remember me! Kommentarer uppskattas verkligen c; 
 
~ Loubear
 

Liam stod framför spegeln, hans ögon var glansiga och rödkantade av tårarna som tagit slut för en stund sedan. Håret var lika mörkbrunt som alltid, om än inte lite ljusare av ljuset från badrumslampan. Mörkbrun stubb täckte hans haka och huden under näsan. Läpparna var lika röda som ett körsbär, de nästan lyste i jämförelse mot hans bleka hud. Liam synade sin kropp upp och ned innan han sträckte sig mot skåpet på höger sida om honom. Han öppnade den översta lådan och tog ut den svarta rakapparaten. Han tryckte på ”ON” med tummen innan han förde den surrande rakapparaten mot sitt huvud. Med långsamma, lätta drag drog han rakapparaten sakta över sitt huvud, håret föll som mörkbruna snöflingor längs sidorna av hans huvud. Inom några minuter mötte han sin nya spegelbild, ingenting hade förändrats förutom hans hår som nu nästan var obefintligt med sina korta små strån. Han stängde av rakapparaten och lade tillbaka den på sin plats innan han dammsög håret från golvet med sin minidammsugare, när han var klar gick han ut ur rummet och lade sig på sängen med en suck. Han tittade upp mot de självlysande plaststjärnorna han satt fast i taket för många år sedan. Nicolas ljusa skratt ekade i hans öron när hans mindes hur han suttit på sin pappas axlar och fäst stjärnorna i taket. Nicola hade stått på golvet och sett på. Hon hade skrattat när Liam tappat balansen, fast självklart hade Geoff varit där och hållit fast honom. Liam slöt ögonen och suckade, allt det där var förbi och det fanns ingen anledning till att fortsätta tänka på det.

En mjuk knackning väckte Liam från sin slummer, han gäspade stort innan han gick upp från sängen och öppnade dörren. Hans mamma, Karen stod där utanför med ett oroligt uttryck i ansiktet.
”Ammy?” hon använde hans gamla smeknamn han haft när han var mindre, ”How are you doing love?” frågade hon mjukt och tittade oroligt på honom. Hon log när hon upptäckte att han klippt sig men hon sade ingenting om det. Liam försökte le lugnande så gott han kunde men mörkret som växt inom honom höll redan på att äta upp honom, därför blev leendet mer en grimas.
”Mom.” Hans röst kom ut som en viskning, han harklade sig och såg in i sin mammas oroliga ögon.  Han förstod att hon var orolig, han hade nästan precis kommit hem på semester i några dagar och han hade inte bettet sig som sig själv.
”Mom”, upprepade han med klarare röst, ”I’m fine thank you. How come you’re asking?”
”I’m just a bit worried. You didn’t say hi when you came home and you have been looking so pale. Are you hungry?” Karens pupiller var stora av oro för sin son.
”Mom I’m fine, I promise. I’m just a bit tired, that’s all. I’m not hungry right now, but I’ll let you know when I’m okay?” Lögnen smakade illa i munnen men han ville inte säga sanningen, han ville inte säga hur det egentligen stod till med honom.
”Okay Ammy…” sa Karen tyst till svar och klappade mjukt över Liams kind innan hon vände sig om och gick tillbaka till vardagsrummet.

Liam stängde dörren efter henne och sjönk sakta ned mot golvet med ansiktet begravt i händerna. Han hulkade till när tårarna började falla längs hans kinder. Hur skulle han förmå sig att berätta det han gömde? Hur skulle han kunna yttra de orden som tyngde så djupt inom honom? Hur skulle han kunna berätta för någon av dem?

***

”Oh Liam! You shaved your hair. Nice!” Zayns glada röst var som musik i hans öron. Liam log ett litet leende som svar och satte sig ned på barstolen framför Zayn med en starköl i handen. Semestern var slut för den här gången och snart skulle de ut på sin lilla Europeiska X-factor turné. Ingen vila, ingen ro – det var One Direction i ett nötskal.
”Thank you Z.” Liam drack en klunk från sitt glas och funderade på om han skulle berätta sin hemlighet men beslöt sig för att avstå. Det passade sig inte just nu.
”So how are you doing? Are you good after the breakup with Dan?”
Liam ryckte på axlarna, det fanns inte så mycket att säga om uppbrytningen. Danielle hade gjort det klart och tydligt att hon inte ville ha honom längre och hans kärlek för henne hade tynat bort sedan länge. Det hade inte varit snörvel och hjärtekrossande skrik, bara simpelt kramande och små tysta adjön.
”It’s good, I feel better now.”
”You sure? You look a bit pale… Not to sound rude pal, but the decision with your hair was a bit sudden. Did you speak to Lou about this?” Zayn smuttade på sitt vin och tittade på Liam med mörka ögon som lyste av liv. Liam suckade och bet ihop käken av irritation, han var inget barn! Han kunde styra och ställa med sitt utseende hur han än ville, deras stylist hade egentligen inget att säga till om.
”No, I didn’t speak with her. I felt it was unnecessary since my appearance is something I decide for myself.”
Zayn svarade med en nickning, han ville inte starta upp någon fight på Funky Budda.
”Did you have a good vacation?” undrade han, mest för att byta ämne. ”I saw you tattooed yourself, may I see it?”
Liam nickade och lade armen på bordet och visade upp sin tatuering han gjort några kvällar innan. Den var fortfarande lite svullen och röd men annars såg den väldigt bra ut.
”Everything I wanted but nothing I will never need…” mumlade Zayn när han läste tatueringen på armen. ”What do you mean with that?”
”I mean that I have everything I ever wanted but the one thing I really need is you four boys.” Liam log mjukt mot Zayn som kramade honom snabbt med ett lysande leende på läpparna av glädje.
”You’re such a sweetheart Am!”
”Thanks!” flinade Liam stolt. Han var riktigt nöjd över sin tatuering, den hade verkligen blivit som han tänkt sig.
”Are you looking forward to the X-factor tour?” frågade Zayn efter några klunkar av sitt vin och log mot Liam.
”Yeah sure. It’s going to be fun I think. Do you look forward to it?” Liam drack av sin öl, alkoholen fick hans mage att snöra ihop sig men han brydde sig inte om det.
”Yeah I do, it will be fun to visit Sweden again. The fans are crazy”, sa Zayn med ett skratt och tänkte på när de varit i Sverige första gången då några tjejer hade flashat sina bröst inför dem. Niall hade fått en chock och gömt händerna i ansiktet, de alla hade fått en chock. Han skrattade igen åt minnet och skakade på huvudet. Liam skrattade också en liten stund innan det högg till i magen. Han slutade skratta och sträckte på sig i barstolen för att smärtan skulle minska, vilket den inte gjorde.
”You okay Liam?” Zayn tittade oroligt på honom med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen, hans hand låg plötsligt över Liams axel. Liam nickade och log fejkat för att försäkra Zayn om att det inte var någon fara. Zayns blick blev lugnare när han såg leendet och han släppte taget.
”I think I’ll be going home”, sa Liam när smärtan i magen lugnat sig.
”But we just got here! Are you sure you’re okay Liam?” frågade Zayn oroligt och tittade bekymrat på honom igen.
”I feel a bit sick. See you tomorrow.” Liam vinkade snabbt åt Zayn innan han trängde sig igenom folkmassorna och ignorerade alla fans som kände igen honom. Han orkade inte med dem just nu. Efter minuter av trängsel kom han äntligen ut ur puben. Han drog efter andan när han kände hur spyorna vällde upp inom honom, han böjde sig ned mot marken och kräktes med ljudliga hulkningar. Hans livvakt kom travande efter honom och höll fansen på avstånd medan Liam tömde sin magsäck.
Liam tog ett andetag, världen snurrade framför hans ögon, det surrade i öronen och surrandet blev högre när han rätade på sig. Livvakten skyfflade in honom i bilen och tog hem honom till pojkbandets delade hus.

***

”You already home Liam? Weren’t you and Zayn supposed to go out tonight?” frågade Niall förvånat när han såg Liam komma gående in i vardagsrummet. Harry och Louis sov i soffan med armarna slingrade runt varandra. Liam tittade tomt på Niall en stund innan han öppnade munnen för att svara.
”Yeah I was but I felt sick so I went home”, förklarade han snabbt. Niall gav honom genast en orolig blick. Liam kände hur ilskan grep tag om honom, han hatade att se oro. De hade ingeting att oroa sig över, den enda som hade något att oroa sig över var han själv.
”Stop looking so worried!” morrade han argt åt Niall innan han försvann iväg mot köket för att dricka lite juice. Han hörde hur Niall reste sig från soffan när han tagit ut juicen ur kylen och hällt upp det i ett glas.
”Liam what is going on? Zayn just called me and told me you just left him without even giving him a proper reason!” spottade Niall ur sig, hans vanligtvis bleka kinder var nu röda av irritation.
“I’m fine okay. Just tired! That’s all!” svarade Liam argt innan han försvann iväg uppför trapporna mot sitt rum men Niall stoppade honom innan han ens hunnit ut ur köket.
”Stop running away and tell me what’s going on. Please Liam, everyone is worried. You haven’t been acting like yourself lately. Please tell us.” Nialls blå ögon var vidgade av oro och omsorg. Det syntes att han ville ta hand om sin kompis.
”Nothing is going on Niall. It’s like I told you, I’m just tired and that’s everything you need to know”, svarade Liam trevande. Han försökte låta övertygande men han visste inte om han lyckades. Niall snörpte med munnen och synade Liam en stund innan han gav med sig.
”Okay, I believe you Liam. It’s cool.” Niall gav honom en klapp på axeln innan han gick tillbaka till soffan och fortsatte att äta sina chips.

Liam kastade sig på sängen, han drack några klunkar av äppeljuicen innan han ställde ner glaset på nattduksbordet bredvid sig. Han rotade efter sin iPod, hittade den och pluggade in hörlurarna i öronen innan han lade sig tillrätta på överkastet. Han lät blicken fara runt i rummet innan han fäste den uppe i taket där några av hans barndomsstjärnor satt fast. De sken med ett dunkelt grönt ljus tillbaka mot honom. Han hade tagit ned några av dem från sitt rum hemma i Wolverhampton och tagit dem med sig till sitt hem i London. De gav en känsla av hemma och lugn, han tyckte om att se dem lysa däruppe i taket om nätterna. Han suckade lätt och satte på musiken, så småningom slumrade han till medan det outtalade mörkret inom honom bara växte sig tjockare och större.

Du måste berätta, var det sista han tänkte innan han föll in i drömmarnas värld.

Nyheter!

Kategori: Nyheter

Hej alla läsare~

Förlåt för att jag har varit så frånvarande härifrån. Anledningen är att jag har varit i en svacka där jag inte kunnat skriva någonting i huvudtaget men nu har jag bestämt mig för att öppna bloggen igen då jag har börjat skriva igen! Hoppas ni kommer att gilla mina framtida saker jag skriver! ^^
 
/ Loubear