Loubears skriverier

En ny fanfiction på G, woho! Hoppas ni kommer att gilla den. Första kapitlet är jätte kort, förlåt för det!

”Välkommen tillbaka till helvetet Lou!” vrålade Stan när jag kom gående över skolgården, jag skrattade högt åt hans välkomnande och omfamnade honom broderligt. Stan klappade mig hårt på ryggen och berättade kortfattat om sitt sommarlov innan vi gick in genom skolans portar och mot lektionssalarna. Vi satte oss ned på det skitiga golvet och lutade oss mot skåpen i väntan på den första lektionen sedan början på juni skulle börja.

”Så Lou, hur har du haft det?”, frågade Stan med ett stort leende, han såg ut som vanligt, lite småmullig och med samma sportiga klädstil, det enda som skiljde honom från innan sommaren var att han hade skaffat ett par svarta glasögon. Jag visste inte att Stan hade ett synfel och ändå hade jag känt honom sedan vi var små.
”Jorå, det har varit en ganska chill sommar. Från vad jag har förstått så har du haft det väldigt bra?”, flinade jag som svar och tittade på glasögonen som satt över näsan på Stan, jag flyttade mitt fokus från glasögonen till de bruna ögonen som tittade tillbaka på mig. Jag kunde se mig själv reflekteras i hans ögon. Nu hade Stan både glasögon och tandställning, ingen kunde se mer nördig ut än honom just nu men han blev inte utstött för det. På vår skola fanns det inga specifika grupperingar, alla respekterade alla oavsett hur man såg ut eller vart man kom från.

”Jag har haft det väldigt bra Tomlinson, synd bara att vi inte kunde ses mer”, log Stan mot mig och jag höll med honom genom att nicka.

”Vi får hänga mer nu helt enkelt!” flinade jag och slog till hans axel, han flinade och slog tillbaka. Efter några minuter kom vår engelsklärare gående i korridoren, alla elever reste sig upp från golvet och följde efter läraren när han öppnat dörren till klassrummet.

Jag och Stan satte oss som vanligt längst bak i högra hörnet av klassrummet och lektionen rullade igång. Allt var som vanligt tills det var ungefär två minuter kvar av lektionen, då kom rektorn in med en främmande man genom dörren. Mannen var klädd i ett par tajt åtsittande blå jeans, en svart läderjacka med en svart T-shirt under och på fötterna bar han ett par bruna mockaskor. Hans hår var mörkbrunt och väldigt lockigt. Han såg riktigt stilig ut för att vara en lärare tyckte jag.

”Får jag ta ordet?”, frågade rektorn vår engelsklärare som nickade till svar och flyttade sig åt sidan så att rektorn och den främmande mannen kunde stå vid katedern.
”Hej och välkomna till ett nytt läsår kära klass”, började rektorn leende, ”Jag har kommit hit för att meddela er om att er musik-och-historielärare har avgått från sin post som lärare och att ni nu istället har fått en ny musik-och-historielärare som heter Harry Styles. Hälsa honom välkommen och uppför er, för ni vill väl att han skall trivas här?” sa rektorn bestämt och flyttade sig lite åt sidan så att den främmande mannen som hette Harry kunde presentera sig.
”Hej på er. Jag heter Harry Styles som Mr. Snyder här presenterade mig som och jag kommer vara er nya musik-och-historielärare de två åren ni har kvar här på högstadiet. Jag är tjugosex år gammal och jag kommer från Cheshire. Jag är född i Holmes Chapel och jag flyttade hit till Doncaster för ett antal år sedan när jag fick en ny tjänst på en skola. Jag älskar musik och historia, det är just därför jag har valt att jobba med dessa två ämnen och jag hoppas verkligen att ni kommer att känna er bekväma med mig som lärare. Om ni undrar något mer så är det bara att ni frågar, vi ses imorgon på er första musiklektion med mig nollåtta trettio”, sa Harry leende, ett par smilgropar syntes när han log och han försvann ut ur klassrummet med rektor Snyder efter sig.

Jag kom på mig själv med att ha hållit andan så jag släppte genast ut den och drog ett djupt andetag och vände mig mot Stan som såg helt oberörd ut. Hur fan kunde han vara så oberörd av denne nya lärare? Jag hade nog aldrig sett en snyggare man än honom och jag var inte ens intresserad av män! Jag tog ännu ett djupt andetag och drog fingrarna snabbt genom min lugg innan jag öppnade munnen för att viska till Stan över klassens sorl. Alla verkade uppspelta över den nya läraren och för mig kändes det som att jag hade blivit träffad av blixten. Han hade redan gjort ett intryck på mig genom att bara kliva in genom rummet och jag kunde knappt vänta tills musiklektionen imorgon.

”Herre-” jag blev genast avbruten av Stan.
”Såg du honom eller? Hans klädstil är helt fantastisk! Coolaste musikläraren EVER!” väste Stan mellan tänderna till mig och jag nickade uppspelt, det kändes verkligen som att den nya läraren skulle få klassen att bli gladare på något sätt. Jag kände för att springa ut och skrika av lycka men det kunde jag ju inte. Lektionen tog äntligen slut, jag och Stan gick till cafeterian. Harry satt på en av barstolarna och pratade med kassörskan, hon var alldeles röd i ansiktet, det syntes att hon var smickrad av honom. Det verkade som att Harry flörtade med henne, så gör väl inte en lärare, eller?
Jag boxade Stan i sidan och nickade med huvudet mot interaktionen mellan Harry och kassörskan, han höll sina knubbiga fingrar för munnen för att hindra ett gapskratt, jag tryckte iväg honom mot ett ledigt bord. Vi satte oss ned med en colaburk i handen och pratade om allt och ingenting innan det blev dags för oss att dra hemåt. Jag kunde knappt vänta tills imorgon då jag skulle få träffa Harry igen.

Första gången jag hörde sången var det som att hela min värld gått sönder för att sedan bli hel igen, spillrorna hade fallit ned framför mig och sedan glidit emot varandra, bit för bit. De hade byggt ihop sig själva och sedan hade mitt livspussel blivit helt igen. Jag hade känt från djupet av min själ att jag måste höra sången igen, om jag inte gjorde det så skulle jag inte överleva. Jag hade sagt till kapten att jag bara skulle gå ut på en enkel kvällspromenad samma kväll jag hört sången och han trodde på mig, som vanligt. Jag var en av hans bästa män och jag fick oftast göra lite som jag kände för. Jag hade begett mig ut nedför bryggan från skeppet och ut till sanden och ön. Sanden var fortfarande varm av den nedgående kvällssolen och himlavalvet var redan stjärnströdd. Jag hade alltid älskat solen, månen och stjärnorna, de var alltid en guide till oss på havet även i de värsta stormarna. 

Jag begav mig mot det lilla lägret jag gjort tidigare på dagen när jag letat efter något att äta och satte mig framför eldstaden jag tillverkat av palm ved och gråstenar. Jag tog upp elddonet från min midjeväska och gjorde upp en diskret eld medan jag väntade på att solen skulle gå ner tillräckligt mycket. Vinden blåste sin andedräkt över ön och jag skakade lätt av den plötsliga kylan som svepte över mig. Vattnet kluckade mot strandkanten, jag drog min rock närmare huden och tittade ut över det svarta havet, grå, tjocka moln syntes i horisonten och jag undrade om det skulle dra ihop sig till en storm snart. 

Sången träffade mina öron likt en viskning, inga ord sjöngs men den vidrörde mitt hjärta likt inget annat gjort förut. Jag reste mig hastigt upp från mitt ställe, släckte elden med stöveln och lät sången guida mig till dess ägare. Jag vet inte hur länge jag vandrat med sången sjungandes genom hela mitt väsen när den plötsligt slutade, jag stod vid en ganska stor oas mitt inuti skogen. Tydligen hade jag inte märkt när jag kommit in i skogen, sången hade förhäxat mitt sinne.
Jag tog av mig mina stövlar och ställde dem vid en trädstam och gick mot vattnet, palmerna stod höga kring vattnet och ett vattenfall brusade länge bort. Jag grävde ner tårna i sanden medan jag gick med lätta steg och sökte efter sångens källa med ett öppet sinne. Sången började igen och jag fick gåshud av de vackra tonerna som spelade genom hela min kropp, jag drog efter andan när jag kom fram till vattenfallet och skymtade en skepnad som satt på en hal sten mitt i vattnet. Små glittrande droppar pyrde kring skepnaden och fick den att glänsa i det uppkommande månljuset. Sången höjde i volym, tonerna fick mitt innersta att skälva, jag var en fånge under dess makt. Jag föll ned på knä och bara stirrade på skepnaden som sjöng med sådan vacker röst.

Kom hit, kom hit...

Orden sköljde över mig likt en havsvåg, jag kände hur musklerna i mina ben spändes, plötsligt stod jag upp - jag drogs till skepnaden likt en mal dras till ett stearinljus. Jag föll ned i vattnet med ett plask, kylan svepte sig runt mig men den rörde mig inte, allt jag kände var röstens mjukhet och förtrollning.
Jag simmade upp mot ytan, mina lungor skrek av glädje när syret strömmade genom mig. Två blå ögon mötte mig och jag frös nästan till is av deras obeskrivliga skönhet, sången hade slutat sedan länge men förtrollningen var inte borta. En kall hand låg mot min kind, jag ville se hur resten av denna skepnad såg ut men jag kunde inte slita blicken ifrån dessa juveler. Sången började igen, mitt hjärta hoppade över ett slag när handen strök över min kind, ögonen kom närmre mitt ansikte och mina läppar omslöts av ett par blöta läppar, jag slöt ögonen och förvånade mig själv genom att genast svara på kyssen. Skepnadens läppar var så kalla – det kändes som att jag smakade på havsvatten. Beröringen från dess läppar var mjukare än vad jag någonsin känt förut, skepnaden smakade trevande på mina läppar med sin kalla, våta tunga, jag öppnade munnen med ett lågt stön och lät den komma in i min mun. Handen förflyttades från min kind och upp mot mitt snaggade hår, de långa fingrarna drogs genom mina korta hårstrån och över min skalle medan den kalla tungan lekte i min mun.

Jag kände hur begäret tog sitt heta grepp om mig och jag lät det ta över mig till fullo, mina händer sökte sig bort från min kropp till saken jag kysste och jag kände vattenkall hud mot mina fingertoppar när mina händer stannade runt något som kändes som en överkropp. Jag öppnade ögonen för att se vad det var jag integrerade med. Det första min blick mötte var ett porslinlikt ansikte, huden var vit och glittrade dunkelt i månljuset, jag flyttade blicken mot ögonen, de var slutna men hade långa svarta ögonfransar, jag tittade ner mot vad mina läppar lekte med, ett par rosa läppar var tryckt mot mina och min näsa trycktes mot en söt näsa. Huvudet var täckt av brunblont rufsigt hår, små vattendroppar glittrade i månljuset. Plötsligt tryckte skepnaden sig bort från mig som om den hade blivit bränd av något. Vatten plaskade upp i mitt ansikte och skymde min blick för några sekunder, när synen återvände såg jag hur skepnaden ännu en gång satt på sin sten med blicken fäst på mig. Först nu såg jag var det var för något, skepnaden var en ung man i sina bästa år, han hade en slank överkropp och vältonade armar. Min blick gled ned mot hans undersida och vad som fanns där chockerade mig. I det strömmande vattnet låg en lång, tjock fiskfena med grågröna fjäll som gnistrade i ljuset från månen. Den började vid midjan och jag kunde inte skymta några synliga ben. Jag förundrades av denna varelse, hälften man hälften fisk och jag kände ett omättat begär flamma upp inom mig när jag insåg att jag ville veta mer om denna mystiska figur. Han log plötsligt med ena mungipan och tittade mystiskt på mig med sina isiga, blå ögon. Jag skulle precis yttra ett fåtal ord när han plötsligt öppnade munnen och den vackra sången kom ut ur hans välformade läppar. Så fort sången nådde mina öron kastades mitt inre runt och alla mina murar fallerade, jag vadade fram mot honom, placerade mina händer på stenens hala yta och tittade upp i hans ögon som innehöll så mycket saker jag ännu inte visste.

Kom hit, kom hit, sjöng rösten till mitt inre och jag kände hur mitt huvud nickade och hur mina muskler i benen ännu en gång spändes och tog mig upp till honom. Hans smala armar omfamnade min överkropp och drog mig intill hans tunna kropp, sången vibrerade i mig och jag ville följa med på dess resa, jag ville höra hur den nådde sitt crescendo. Han stängde munnen och sången försvann från mig, jag drogs ur förtrollningen och tittade omtöcknat på honom medan han strök mitt hår. 

”Vad heter du?” Jag kände inte igen min röst, den tillhörde en främling, en främling som jag inte kände längre.
Han tittade på mig med gnistrande ögon, vattenytan speglades i hans ögon och jag kände mig förlorad i dess skönhet.
”Niall.” Svaret var som en viskning i mitt sinne, ordet var lent som honung och jag kunde nästan känna dess sötma i munnen.
”Niall”, bekräftade jag med en enkel nickning, han nickade, slöt sin hand om min och höll den i ett hårt grepp.
”Ditt namn?” Frågan ekade likt mina hjärtslag och jag såg mig själv reflekteras i hans blick, i havets blick.
”Liam”, svarade jag, greppet han hade om min hand hårdnade och han tryckte ner mig mot stenens hårda yta och lade sig själv över mig, fenan blötte ned mina byxor och tyngde ner mig ytterligare men jag var lättare än någonsin.
”Liam…” Hans röst var som en smekning i mitt sinne, jag förstod inte hur han kunde tala till mig utan att öppna sina läppar men jag brydde mig inte om det.

Niall placerade ena handen under hakan med armbågen som stöd medan den andra handens fingrar dansade över min bröstkorg, hans blick brände i mig och begäret flammade ännu en gång inom mig. Jag tittade forskande på hans ansikte och han gjorde lika med mig, hans blå ögon klädde av mig och jag stönade lågt när jag såg hur hans blick stannade på mina nedre delar. Hans hand tryckte plötsligt där och jag stönade en gång till, begäret rev och slet i mig likt ett ilsket djur och jag gjorde inget för att stoppa det. Han grep tag om den och tryckte sina kalla läppar mot mina och kysste mig hårt med tungan i min mun, jag stönade och lät honom ta över mig. Fenan piskade över mina ben, jag vred mig under honom i upphetsning medan hans hand höll om mig och tog mig till paradiset. Jag lät exstasen rinna av mig innan jag öppnade ögonen och tittade på honom medan jag försökte hämta tillbaka andan som flugit ur mig.
”Följ med mig.” Hans röst viskade vädjande i mitt sinne och jag tittade på honom, hans hår lös likt en aura när månen föll bakom honom men hans ögon lös ännu mer, de hade ett eget liv som havet och jag kunde se hur det fortplantade sig genom hans kropp.

”Jag kan inte. Jag bor på ett skepp med en kapten och mina mannar, vi är sjömän och vi letar efter skatter. Jag kan inte lämna dem”, mumlade jag försiktigt medan jag betraktade varelsen framför mig. Han rynkade ihop ansiktet, ansiktsdragen blev skrämmande och ett lätt väsande flög ur hans mun, små huggtänder skymtades i munnen – de hade inte varit där förut.
”Följ med mig!” skrek hans röst i mitt huvud och jag ryckte till av skräck, den vackra mannen hade förvandlats till ett monster. Jag tryckte bort honom från mig och han plumsade ned i vattnet, jag fixade till mina byxor och reste mig upp med andan i halsen och sprang därifrån så fort mina ben orkade bära mig.

Jag kollapsade med en duns i min slaf, Jones under mig snarkade lika högt som vanligt och jag kände hur min kropp sakta började slappna av i takt med hans snarkningar. Jag såg Nialls ögon framför mig och undrade hur något så vackert kan bli så otroligt hemskt i loppet av några hjärtslag. Jag skakade på huvudet och lät mina oroade tankar rinna av mig och ersättas av sömnens varma famn.

När solen visade sitt ansikte nästa morgon kände jag min utmattad vilket jag inte förstod varför jag var. Jag hade sovit utmärkt men mina ögon kändes tunga och mitt sinne trögt. Jones tittade oroat på mig under frukosten och när vi gick ned för bryggan ramlade jag nästan ned i vattnet. Kaptenen kom gående på bryggan med sträng blick, han kliade sig i skägget och tittade på mig som svajade på fötterna.

”Hur är det med dig Liam?” frågade han fundersamt med sträng röst och stegade fram till mig.
Jag tittade på honom och nickade en hälsning.
”Det är prima kapten, jag är väldigt trött bara.”
”Det var en lång promenad du tog igår Payne, vad var det du sysslade med igår kväll?” Hans röst vägde tungt i mina öron, jag hörde en undertryckande ilska spela i den.
”Jag letade efter något att jaga men utan succé, när jag inte hittade något att skjuta så gjorde jag ett läger och somnade till.” Historien jag ljög ihop var inget vidare men jag var glad över att jag lyckades komma på någonting.
Kaptenen tittade grunnande på mig innan han tillslut nickade, han köpte min lögn och jag andades ut.
”Okej mannar, ut på ön och leta efter vår skatt. Ni vet vart den kan finnas”, ropade kapten till oss och vi spred ut oss över ön.

Solen hann förflytta sig en gång på himlen när jag plötsligt kollapsade i sanden av utmattning. Min hals var torr, mina andetag var skrovliga – jag var i ett stort behov av vatten. Jag letade febrilt efter min vattenpung men jag kunde inte hitta den, den måste ha ramlat av när jag vacklade till på bryggan. Jag svor för mig själv och reste mig darrigt upp och gick med vacklande steg mot skuggan från en palm. Jag satte mig ned i den heta sanden och tittade ut över havet, mina tankar flöt iväg mot Niall och jag undrade om han var kvar i sin oas. Jag kunde nästan känna hans armar runt min kropp och hans kyliga läppar mot mina, jag rörde vid mina läppar med fingertopparna och rös till. Saknade jag honom? Om jag gjorde det, varför gjorde jag det? Jag kunde inte komma på en rimlig förklaring och tröttheten blev bara tyngre och tyngre, jag gnuggade ögonen och smackade – behovet efter vattnet började kännas av mer och mer, jag fick inte somna, då skulle jag bli mat för asätarna.

Jag skakade snabbt på huvudet för att piggna till men tröttheten höll mig redan i ett järngrepp och jag gav upp, jag föll ned i sanden och det kändes som att den brände hål i mig.

”Liam. Liam. Liam… Kom till mig. Kom.”

Jag slog upp ögonen och lät honom styra mig till där han var, mitt huvud exploderade av smärta och röda prickar dansade framför mina ögon men mina fötter drog mig upp från marken och mot rösten som fick min själ att vibrera i mig. Jag föll framåtstupa ned i vattnet, floden tog mig till vattenfallet och stenen där han satt med fiskben i handen och drog det igenom sitt hår. Jag forslades upp på stenen och Niall mötte mig med sin isande blick, han drog mig upp mot sin kropp och höll mig hårt mot sitt bröst medan hans fingrar ritade linjer i mitt hår. 

”Du är här nu, tröttheten är borta. Du ska stanna hos mig nu.” Hans röst var krävande och bestämmande, hans beröring var ägande. Jag rös och gnällde när en kall tunga slickade runt och i mitt öra, hans hand letade sig neråt och jag tryckte mig upp mot den, ville att han skulle möta mig och ta mig igen men hans hand gick inte hela vägen, han stoppade strax nedanför min mage. Jag andades snabbt och tittade bedjande på honom men han skakade bara på huvudet och slickade mitt öra sakta.
”Bara om du följer med mig. Bara om du blir min”, viskade hans silkeslena röst i mitt sinne, mitt samvete skrek nej, min kropp skrek ja och jag visste inte vad jag ville. Jag var fullkomligt förtrollad av den här varelsen och ville lära mig mer om honom även fast han skrämde mig men jag kunde inte stanna med honom, jag kunde inte bara lämna mina mannar.

”Jag kan inte. Jag förklarade det igår.”

Nialls grepp om mig hårdnade och jag kände hur hans små huggtänder grävde sig igenom min axel, varmt blod flödade ned längs mitt bröst och jag gnällde till av smärta.
”Du är min.” ekade hans röst i mitt sinne och jag kände hur mitt huvud nickade fast jag inte kontrollerat det själv. Vatten plaskade upp över min kropp och Niall släppte mig plötsligt bara för att brotta ned mig mot stenen. Hans naglar hade förvandlats till klor och de rispade nu mot mitt hjärtas ställe.
”För att du ska bli min och kunna följa med dig måste jag ta det här”, mumlade hans röst i mitt sinne och jag skrek av smärta när hans naglar grävde sig in i min hud. De slet bort slamsor av hud och kött, blodet sprutade ur mig och världen omkring mig började snurra. Jag vet inte hur det gick till men jag kände när han grabbade tag om mitt hjärta och tog varsamt ut det ur mitt bröst, jag såg hur muskeln dunkade i hans röda händer – hans blick var galen och fylld av havets ilskna vågor när han tryckte in det i sin mun och svalde det helt. Jag förstod inte hur jag fortfarande kunde leva när han grep tag om mina händer och drog mig ned under vattnets yta, kylan från vattnet strömmade igenom mig och påminde mig om att jag saknade det jag behövde mest men sången, sången som flödade ur Nialls mun likt vinet i Grekland fick min stormade insida att bli lugn och tillslut förstå att jag tillhörde havet. Niall log ett snett leende mot mig när han såg att jag kommit till insikt, hans ögon lös i vattnets dunkel, han simmade mot mig, våra bröst vidrörde varandra och hans blodsmakande mun trycktes mot mina läppar och fångade mig för alltid i en förseglad kyss under havets yta.

Den här ficen är totalt inspirerad av Louis sexiga poledancing i Kiss you videon, jag var bara tvungen att skriva den haha. Den är även en present till min kompis! Hoppas ni gillar den! ;) 18+

”Okej killar, vad ska vi hitta på till Liam imorgon? Vi måste komma på något riktigt bra!” Zayn låg utsträckt på soffan i Harrys lägenhet med ett stort flin på läpparna, han hade längtat efter den här dagen, dagen då de äntligen skulle bestämma om Liams svensexa. Det var en vecka kvar till Liams bröllop med Danielle och de hade fortfarande inte kommit på något att göra. 

Zayn stoppade ner handen i sin jeansfixa och drog upp sitt cigarettpaket och sträckte sig sedan efter tändaren som låg på soffbordet, han tände sin cigarett och drog ett djupt bloss medan han tittade på Harry och Niall.
Niall kliade sin haka och putade med sina rosa läppar medan han funderade på vad de kunde hitta på. Harry såg lika borta ut som vanligt med sitt lockiga hår och smilgropar. Zayn brast ut i ett plötsligt skratt när han såg Harrys förvirrade blick.

”Mycket på gång eller?” flinade Zayn åt Harry innan han tog ännu ett bloss av sin cigarett. Harry fnös och lade armarna i kors och tittade surt på Zayn.

”Nej inte alls. Kan du fimpa den där eller? Det luktar skit”, morrade Harry ilsket och nickade mot den glödande cigaretten mellan Zayns pekfinger och långfinger.

Zayn himlade med ögonen åt Harrys plötsliga humörsvängning och fimpade cigaretten på bordet med ett flin på läpparna, han älskade att reta Harry.

”Sluta bråka ni två, det har vi verkligen inte tid för. Jag kom faktiskt på en grej vi skulle kunna göra”, sa Niall och log finurligt mot dem båda, de riktade sina blickar mot honom, Harry hade höjt ett av sina ögonbryn.
”Jag tänkte att vi kan ta honom till den där strippklubben, ni vet, den där nyöppnade. Vad heter den?” flinade han och vickade upp och ned på ögonbrynen. Zayn brast ut i skratt och Harry flinade stort.

”Menar du Violet Gentlemen’s Club?” frågade Zayn med höjda ögonbryn och ett stort retsamt leende på läpparna, Niall nickade och vickade ännu en gång på ögonbrynen. Harry och Zayn började skratta oavbrutet.
”Det blir perfekt!” sa Zayn med andan i halsen efter att de brustit ut i asgarv.

”Jag tror Liam kommer att få en chock!” sa Niall och ställde sig upp från stolen, han drog sakta av sig sin röda polotröja medan han stönade högt och svängde med höfterna i en sexig rörelse.
Zayn vred sig i soffan, han slog på sitt ben av skratt och Harry ramlade över honom, tjutande av skratt.

Niall stod nu med tröjan helt avdragen, hans kinder var blossande röda, de lämnade en stor kontrast till hans elfenbensvita hud. Harry lyckades lugna ner sig och tittade på Niall med forskande ögon, Nialls pekfinger var nu alldeles vått av saliv och han tittade på Zayn och Harry med fejkad åtrå.
Han lade handen på magen och drog den sakta uppåt mot sin vänstra bröstvårta medan han slickade på sitt pekfinger. Zayn låg darrande på soffan av skratt, tårar forsade ur hans ögon och han kunde inte sluta skratta. Harry, däremot satt och tittade längtande på Niall medan lusten i honom växte sig starkare.

”Åh Liam…” stönade Niall med ett brett leende, han slickade en sista gång runt sitt pekfinger innan knäna vek sig under honom och han ramlade ner på golvet tjutande.

De tre killarna skrattade tills de inte hade någon luft kvar. Harry drog hårt efter andan och försökte samla tankarna lite.

”Men vi kan ju inte ta Liam till strippklubben direkt, vi måste hitta på något för honom innan vi tar honom dit. Strippklubben är ju kvällens höjdpunkt!” sa Zayn plötsligt och tittade på Harry och Niall som nickade häftigt med sina huvuden.

”Vi kan väl kidnappa Liam imorgon bitti när han är på väg till jobbet? Typ vid Abbey road?” föreslog Niall.

”Det är en skitbra idé Nini, vi kör på den!” sa Harry och klappade ihop händerna. Det här skulle bli super!

”Jag hämtar papper och penna så att vi kan fixa ett schema!” tillade Harry innan han försvann iväg till köket för att hämta det han skulle.

Zayn vände sig mot Niall och tittade in i hans blå ögon.
”Såg du hur sugen Harry var på dig eller? Han kunde knappt hålla sig ha!”
Nialls kinder blev röda och han skrattade nervöst till.

”Mjo det såg jag men jag tänker inte satsa på något. Jag har ingen lust med det.” Niall log mjukt mot Zayn som nickade innan han drog sin röda tröja över huvudet.

Harry kom tillbaka in i rummet med ett rött papper och en svart tuschpenna i händerna, han hoppade ned mellan Zayn och Niall och lade det röda pappret på bordet.

”Okej, ska vi börja med morgonen då?” frågade Harry medan han klottrade ned ”06:00” på pappret och skrev ”kidnappa Liam” efter tidslaget.

”Hur länge tror ni att vi är på våffelhuset?” frågade han sedan och tittade på sina vänner.

”En och halvtimme kanske?” föreslog Zayn, Harry nickade och skrev ”07:30” under ”06:00”.

”Vad ska vi göra efter våffelhuset? Har de ens öppet så tidigt?”

”De öppnar åtta så vi får väl vänta i en halvtimme”, sa Niall med en bekymrad min, ”men vad ska vi göra i en halvtimme?” frågade han sedan.

”Jag vet!” utbrast Zayn, ”Vi kan väl köpa en sådan där ful Buzz Lightyear barndräkt och klä på honom? Och så kan vi gå till Disney Store efter våffelhuset och skämma ut honom inför barnen!”

”Åh vilken bra idé Zayn, jag köper den ikväll!” flinade Harry. ”Då säger vi kidnappa Liam klockan sex, klä på honom Buzzdräkten… Här eller? Och sedan tar vi honom med ögonbindel till våffelhuset vid åtta och sedan Disney Store vid tio… Efter det då?”

”Vi klär på honom dräkten här ja, det blir enklast så eftersom du bor mest centralt. Men vad ska vi hitta på mellan klockan tio och klockan åtta då Violet Gentlemen’s Club öppnar?” undrade Niall fundersamt, han slickade sig om läpparna medan han tittade funderande på Harry och Zayn.

De alla funderade ett tag innan Zayn kom på det.

”Kanske vi kan gå till det där stället som är fyllt med klätterställningar? Liam är ju barnet själv även fast han är snart tjugosju!”

”Ännu en superbra idé! Då tar vi det vid tolv och så äter vi lunch på Pizza hut vid två och är där kanske en timma eller så, och sedan tar vi en rast efter det och träffas igen utanför Violet Gentlemen’s Club och tar Liam dit med ögonbindel igen?” föreslog Niall, Harry och Zayn nickade gillande.

”Skit bra, då säger vi så!” log Harry och kladdade ned allt de hade bestämt på det röda pappret. När han var klar vände han sig mot Zayn och Niall och gjorde high five som de glatt svarade på.

”Det här kommer bli den bästa svensexan i historien!” skrattade Niall och killarna nickade.

”Liam kommer älska det!” log Zayn strålande.

-

Efter en lång dag av mycket stojande och tjoande från en lycklig Liam var det äntligen dags för honom att tas till den sista stationen; strippklubben. De hade varit en kort stund hemma hos Harry för att förbereda sig lite, bland annat hade de bytt kläder på Liam, nu bar han en svart frack med manschettknappa, svarta byxor och svarta lackskor, han hade även en röd ros instoppad i bröstfickan så han såg riktigt stilig ut. De hade även druckit en del champagne vilket gjort så att de alla var lite lulliga när de traskade ut ur lägenheten och mot taxin som skulle ta dem till baren. Harry dock var kvar hemma för att han skulle fixa en extra överraskning till Liam, han skulle komma dit cirka en kvart senare än de andra.

Harry tittade på sig själv i spegeln och fixade till sina ostyriga lockar innan han sprejade parfym på halsen. Han drog ett djupt andetag och söp in parfymdoften i lungorna, den luktade svagt av vattenmelon och han hoppades på att någon snygg tjej från strippklubben skulle tycka om den. Han skrattade för sig själv åt tanken och gav sin kropp en sista blick innan han stegade mot dörren med sin svarta läderjacka hängd över axeln. Det här skulle bli en bra kväll, det kände han på sig.

Han gick ut på gatan och ropade efter en taxi, den stannade vid honom och han hoppade in.
”Velvet Gentlemen’s Club”, sa han med ett självsäkert leende på läpparna utan att tänka på att han faktiskt sa fel.

Taxichauffören nickade i backspegeln och körde dit på tjugo minuter, Harry betalade och klev ur taxin. Han gick in med bestämda steg i den svala klubben och såg sig om. En stilig ung man med brunt, rufsigt hår klädd i svarta kläder välkomnade honom och tog honom in i klubben med ett stort leende på läpparna. Vad som väntade där inne, hade Harry ingen aning om.

-

”Vart fan är han?” väste Zayn ilsket till Niall utanför Violet Gentlemen’s Club, Harry hade sagt att han skulle vara där kvart över åtta men klockan var nu tjugo i nio.

”Jag vet inte!” fräste Niall till svar och tittade stressat omkring sig efter den lockiga kalufsen men Harry sågs ingenstans på den nästintill tomma gatan. Zayn stampade ilsket med foten i marken.

”Jag visste att han skulle balla ur, jäkla skit. Vi får göra det här utan honom!” suckade han ilsket och tittade menade på Liam som fortfarande hade ögonbindeln runt ögonen.

”Vad är det som händer?” frågade den blivande maken förvirrat.

”Harry skulle vara här men nu är han inte det så vi får ta det här utan honom”, svarade Zayn kort och tog in Liam tillsammans med Niall i klubben. Detta skulle bli en kväll de sent skulle glömma.

-

Den snälle, brunhårige killen tog in Harry i ett stort rum, klätt i rött och svart med flera svarta bord i mitten, avlånga silvriga pålar satt fast i borden och i taket, vid borden stod det flera läderbeklädda, svarta soffor som några män satt i. Till vänster var det en bar och till höger uppför några trappor stod en DJ vid sitt bord.
”Du kan sätta dig där”, sa den brunhårige killen och pekade på en tom, svart soffa, ”så kommer någon att ta hand om dig snart. Om jag minns rätt så har vi en speciell gäst idag.” Den brunhårige killen log glatt innan han försvann iväg med vickande rumpa.

Harry stirrade med andan i halsen på den där rumpan innan den försvann ur synhåll och han riktade blicken mot sitt bord som var tomt för tillfället. Han vände blicken och lät den söka runt i rummet, det verkade bara som att det var män här och han undrade var Liam, Zayn och Niall tagit vägen tills han kom på vad som hade hänt. Han hade sagt fel namn på klubb till taxichauffören och om han mindes rätt så var det här en gaystrippklubb.
Helvete jag missar höjdpunkten på den här kvällen, tänkte han upprört och skulle precis resa sig upp innan han blev stoppad av en mjuk hand som gripit tag om hans handled. Han tittade på handen ett ögonblick innan han flyttade blicken längs den vältränade armen, uppför den smala halsen och in i ett par ögon som var lika blå som ett stormande hav.

-

”Så jävla snygg herregud, kolla på henne!” flämtade Niall upphetsat nära Zayns öra och pekade darrhänt på en av stripporna som stod och dansade mot pålen medan hon tittade längtande på Niall, hon böjde sig ned och slängde med sitt långa mörkbruna hår innan hon tog ett varv runt stången med blicken fortfarande fäst på Niall. Hon hoppade ned från bordet och började stryka sina bröst nedifrån och upp på Niall och Niall stönade okontrollerat medan det bara blev hetare och trängre i hans byxor.
Zayn hade inte ens tid att svara, han var fullt upptagen med att stirra på en platinablond, nätt tjej med glittrande blå ögon som dansade sensuellt framför honom och Liam satt bara och mumlade generat när en tjej som liknade Danielle väldigt mycket kom fram till honom och började prata dirty med honom.

-

Harry svalde hårt medan han tittade på sin killstrippa som juckade sakta mot pålen framför honom. Hans strippa hade kastanjebrunt hår, fylliga röda läppar och höga kindben, han såg rätt så feminin ut men samtidigt väldigt manlig och Harry tyckte att han var den snyggaste mannen han någonsin lagt ögonen på. Strippan log mot Harry när han upptäckte att Harry njöt av att se honom, han grep tag om pålen med höger handen och hoppade upp på den med benen låsta kring den, han släppte taget om den med händerna och hängde baklänges med blicken fortfarande fäst på Harry. Adamsäpplet guppade när han svalde, Harry kände en stark vilja att kyssa det men han visste inte om han fick gå upp på bordet själv. Strippan grep tag om pålen igen med händerna och gled sensuellt ner från pålen på knä framför Harry och tittade nästan bedjande på Harry för ett ögonblick innan han började knäppa av sig sina svarta, tajta läderbyxor. Harry svalde hårt och tittade på när hans smala fingrar jobbade med att få av byxorna, han sträckte sig fram för att hjälpa till med mannen tittade bara på honom med ett stort flin på läpparna, skakade på huvudet och tryckte ett pekfinger mot Harrys mun.

”Nej du, det här sköter jag bra själv.” Hans röst var så otroligt mjukt men samtidigt så bestämmande, Harry kunde nästan känna smaken av honung när han pratade.

Harry nickade bara stumt till svar och lutade sig tillbaka i stolen, det började trycka mot byxorna nu och han ville bara ta av sig dem men han vågade inte. Strippan drog sakta ner byxorna över sina höfter, huden under byxorna såg så mjuk ut och Harry ville bara krama om den med fingertopparna. Strippan kastade byxorna åt sidan, nu var han endast iklädd i en fluga runt halsen och ett par små speedokalsonger. Harry svalde hårt när han såg hur bered strippan var, den var större än Harry trott att den skulle vara.

Ett mjukt pekfinger tryckte plötsligt under Harrys haka och hans ansikte lyfte upp mot strippans; hans ögon lös av lust och plötsligt tryckte ett par silkeslena läppar mot Harrys torra läppar. Harry andades ut och kysste ivrigt tillbaka, han tryckte in sin tunga i strippans mun och strippan satte sig grensle över honom och grävde in fingrarna i Harrys lockar. Harry stönade i kyssen och strippan tryckte sig hårdare mot honom, deras skrev drogs mot varandra och Harry stönade ännu en gång. Strippan bröt kyssen plötsligt, en sträng av saliv var fäst mellan dem och strippan slickade bort den med sin röda tunga. Harry tittade längtande på honom, han ville så gärna veta hans namn men han vågade inte riktigt fråga.

”Vill du gå till ett mer avskilt ställe?” frågade strippan med sin mjuka röst medan han drog sina fingrar försiktigt och ömt genom Harrys hår. Harry nickade nästan direkt, han hoppades att han inte verkade vara för desperat.
”Gärna.”

Strippan log mjukt och hoppade graciöst av Harry innan han tog Harrys hand i sin och tog honom till en annan del av klubben, de gick genom en lång korridor med dörrar på varje sida och gick in i rummet som låg längst bort i korridoren. Strippan stängde dörren efter dem och Harry stod nervöst vid dörröppningen och tittade runt i det lilla rummet.

I mitten av rummet stod en stod himmelsäng klädd i svart och rött, väggarna var svarta och i taket hängde en lampa formad som ett hjärta som spred ett mjuk rött ljus runt i rummet. Strippan lade sig ner på sängen och vinkade med pekfingret att Harry skulle lägga sig bredvid honom vilket han såklart gjorde.

”Låt mig sköta allting”, mumlade den mjuka rösten och Harry lät sig själv bli förlorad i dess ömhet. Han kände hur strippan sakta drog av hans kläder och Harry rös av förväntan och kunde knappt bärga sig till vad som väntade. Strippan kastade elegant ned alla kläder på golvet och nu låg de nakna hud mot hud, han fångade Harrys läppar i sina och kysste honom så hårt att Harrys läppar svullnade upp när de slutade kyssas, strippan vände sedan på Harry så att rumpan låg i vädret. Hans mjuka hand slingrade sig under Harrys mage och grep tag om Harrys stånd, han drog tummen över toppen och lekte lite med försatsen innan han släppte taget om den och slickade upp det. Harry gnällde till svar och längtade efter den där mjuka handen, strippan tog hans hint och gled plötsligt in under Harry och såg på honom med brinnande blick. Harry tittade ner på honom och kysste honom desperat, strippans fingrar grävde sig in i Harrys rygg och Harry stönade högt i respons, han var inte van vid sådan här hårdhet. Han hörde hur strippan skrattade mjukt som svar åt Harrys reaktion. Strippan gled nedåt igen och tog Harry i munnen.

Harry tryckte sig upp i strippans mun och stönade högt av välbehag, strippan sög tag kring det blöta huvudet med sina läppar och han sträckte ut tungspetsen och slickade snabbt runt det. Harry stönade och stönade tills han exploderade och kom hårt i strippans mun, strippan tog det som om han gjort det flera gånger förut och Harry tittade fascinerat på honom när han kommit ur sin orgasm.

”Fin smak”, log strippan utan att vara ironisk, han sträckte sig över Harry till bordet som stod vid sidan av sängen, öppnade lådan och tog fram en kondomförpackning och en burk med glidmedel. Han öppnade kondomförpackningen med tänderna och trädde den över sitt stånd innan han öppnade locket till glidmedelburken.

Medan strippan förberedde sig tittade Harry på honom likt en hök, han tittade på varje del av denne mans kropp och han tog in allt och sparade det i en låda i sin hjärna, han skulle aldrig glömma den här kvällen med mannen han inte visste namnet på.

Strippan grep tag om Harrys höfter och vände honom så att han låg på mage igen, han tog ena handen om sitt stånd och förde sakta in med den i Harrys hål och tryckte sig in försiktigt. Harry vred sig och stönade när strippan fyllde honom, det höll redan på att göra honom galen, han grep tag om lakanen och bet ihop käken när strippan fyllt honom helt.

”S-så skönt”, fick Harry flämtande ur sig och strippan fnittrade lätt som svar. Han började röra sig i en rytmisk och himmelskt skön takt, Harry stönade högre för varje gång strippan tryckte sig in i honom och så småningom ökade han takten. Harry darrade under honom, han var hans slav, strippan ägde honom. Han rev och slet i lakanen för varje stöt och när strippan grävde in sina händer i Harrys axlar och tryckte sig in i honom ännu en gång vek sig Harry under hans makt och släppte lös sitt innersta djur som slogs mot gallret. Han ropade ett högt ”AH!” och kollapsade sedan ned på sängen med strippan morrande efter sig. De låg och hämtade andan en stund innan strippan gled sig ur Harry, och kastade ned kondomen på golvet sedan lade han sig bredvid Harry med blicken fortfarande fylld av köttslig lust.

”Det där var det bästa jag någonsin upplevt”, mumlade Harry lite generat medan han tittade på den vackra strippan framför honom med ögon som lyste likt stjärnhimlen. Harry tyckte att han sett de där ögonen förut men han kunde inte sätta fingret på var.

”Så säger alla, men för mig var det också det bästa”, svarade strippan, han lirkade en av Harrys lockar runt sitt pekfinger och log mjukt mot honom.

”Får jag veta vad du heter?” frågade Harry tyst, strippan log så stort att ett par skrattrynkor formades vid hans ögon. Harrys insida bubblade av obeskrivlig glädje när han såg det där leendet, han hade aldrig sett någon le så glatt förut.

”Louis Tomlinson.”