Loubears skriverier

Liam vaknade av att Zayns långa fingrar drog över hans kind. Han öppnade sakta ögonen och fladdrade en sekund med ögonfransarna innan han öppnade dem helt. Zayn låg mittemot honom, han flyttade handen till Liams hår och strök igenom det. Några få hårstrån föll av när Zayn drog fingrarna genom Liams hår. Liam log försiktigt åt Zayn, hans armar hade gåshud av Zayns beröring. Zayn log större och lutade sig fram mot Liams ansikte och kysste honom mjukt. Liam grävde in fingrarna i Zayns hår, han brydde sig inte om att det smakade skit i munnen, han brydde sig inte om att Zayn hade Perrie – allt han brydde sig om var att han var här och nu och att Zayns läppar vidrörde hans. De kysstes för några sekunder, den här gången var det Liam som bröt kyssen. Han tittade generat på Zayn och Zayn tittade lika generat tillbaka innan hans blick flyttades ned till Liams hand. Zayn tog Liams hand i sin och smekte över knogarna med fingertopparna. Ännu en rysning löpte längs Liams rygg när Zayn kysste hans panna.
”Good morning”, mumlade Zayn mjukt, han smekte Liams kind med tummen.
”Good morning”, viskade Liam tillbaka och log försiktigt mot Zayn. Plötsligt högg det till i magen, Liam skyndade sig att sträcka sig efter hinken och spydde ljudligt i den. Zayn strök hans rygg medan hans kropp darrade och krökte sig av sjukdomen som for ut ur honom. Tillslut tog det stopp och Liam lade sig trött tillbaka på sin plats i sängen. Ett par mörkbruna ögon mötte honom med ett leende på de röda läpparna. Liam kunde inte mer än att le tillbaka.
”You okay?” frågade Zayn, hans röst var lika mjuk som honung, Liam kunde nästan känna mjukheten av den i munnen.
"Not really no", svarade Liam ärligt. Zayns ögon mörknade och hans mun drogs ihop till ett smalt streck. Varför vägrade Liam fortfarande att berätta vad det var för fel?
"Okay", hans röst var alldeles platt. Liam kunde se oron spela i hans ögon. För att lugna honom slingrade Liams sitt lillfinger runt Zayns pekfinger. Zayns ansiktsdrag blev mjukare och han började tillslut att le igen. Liam bröt upp i ett leende när Zayn log, han lutade sig fram mot Zayns ansikte och eskimåpussade honom.
"So what would you like to do today?", mumlade Zayn efter en liten stund. Deras händer var mjukt sammanlänkande.
”I don’t know. I’m fine with just being here. But I guess we could go out on a walk or something. Maybe we could take a coffee at Starbucks”, föreslog Liam. Zayn nickade, han tyckte att det var en bra idé.

***

”Are you ready to go Liam?” frågade Zayn från tamburen. Han var redan påklädd i sin svarta läderjacka, svarta mockaskor och mörkgrå stuprörsjeans. Han gav sig själv en snabb titt i spegeln, nöjd med sitt utseende och tittade sedan mot sovrummet. Inget svar från Liam.
”Liam?” Zayn tog av sig skorna och gick in i sovrummet, sängen var fortfarande obäddad och Liams kläder var hopvikta över sängen.
”Liam? Where are you?” Paniken började växa i honom. Vart var han?! Varför svarade han inte?! Zayn började andas ytligt när han plötsligt hörde ett plågsamt stön inifrån toaletten.
”Liam? You there?” frågade Zayn med lugnare röst och knackade mjukt på dörren.
”Y-yes I’m here”, svarade Liam med plågad röst.
Zayn rynkade pannan och stampade oroligt till med fötterna. ”Uhm… Could I come in?” frågade han nervöst.
”N-no … Not now.” Toaletten spolade och vattnet forsade ur kranen, efter några sekunder stod Liam framför Zayn. Han var blek i ansiktet, pupillerna var små och munnen var sammanbiten. I pannan glittrade det små svettdroppar.
”Let’s go then”, sa Liam försiktigt och log mot Zayn. Leendet nådde inte ögonen men Zayn sa ingenting, han bestämde sig för att låta det vara för stunden. Liam klädde snabbt på sig och sedan gick de ut tillsammans med sina två livvakter. De åkte bil in till staden och hittade ett Starbucks och satte sig där. Liam beställde en Caramel Coffee och Zayn köpte en Chai latte. Under tiden de fikade pratade de om allt mellan himmel och jord, de pratade om saker de inte pratat om förut. Liam tyckte att han började lära känna Zayn bättre nu än vad han gjort förut, kanske det var för att de hade spenderat den senaste tiden tillsammans. Han log vid minnet från gårdagen medan Zayn berättade om sitt första husdjur. Det var något speciellt som hade hänt igår, något som inte riktigt gick att förklara i ord. Det var speciellt och inte likt något som Liam upplevt förut, han hade inte upplevt något sådant här med Danielle. Zayn blev plötsligt tyst och han tittade fundersamt på Liam. Liam kom på vad han gjorde och log generat mot Zayn.
”Sorry I was just thinking about yesterday”, mumlade Liam ursäktande.
Zayn lutade sig över bordet och fångade Liams hand i sin, hans ögon glittrade i ljuset från lamporna.
”Z, I’m not sure if we should do this in public…”, mumlade Liam osäkert och drog åt sig handen. ”You know, there are paps everywhere and what will Perrie say if she hears about this?”
Glittret i Zayns ögon tynade bort och han lutade sig besviket tillbaka i stolen.
”To hell with Perrie”, muttrade han irriterat, Liam låtsades att han inte hörde det. Han ville inte vara den som blev beskylld för att ha förstört deras relation, dessutom trodde han att Zayn var lycklig med Perrie. Var han inte det?
”Do you want to go home?” frågade Liam efter några pinsamma tysta sekunder.
”Sure”, sa Zayn tyst. Han verkade vara moloken men Liam visste inte riktigt hur han skulle uppmuntra honom. De sa till livvakterna att de ville åka hem vilket de också gjorde.

Niall välkomnade dem när de kom hem med två stora kramar och en påse från Nandos. Han hade inte sett Liam på ett par dagar och var glad över att se honom igen.
”Hey lads!” sa han lyckligt när de kom innanför dörren. ”I bought some Nandos half an hour ago, you can eat if you want to! Josh is here, we’re playing the drums!” babblade Niall medan Zayn och Liam tog av sig ytterkläderna.
”Thank you Niall, that’s kind of you but I think we’re fine”, sa Zayn lugnt till den överaktive irländska killen. Niall nickade flera gånger med ett stort leende på läpparna och nästan hoppade iväg bort till musikrummet. Han hade förmodligen druckit flera energidrinkar. Trumslag började dundra i hela huset och de kunde höra Nialls hjärtliga skratt från övervåningen.

Zayn hängde av sin läderjacka och försvann in i TV-rummet utan att ens se på Liam. Liam tittade förvirrat och lite ledset efter honom men han beslöt sig för att låta Zayn vara, åtminstone till kvällen. Han gick in i köket för att se om Niall köpt något gott från Nandos. Han sneglade ner i påsen, en varm piri kyckling låg där. Den luktade utsökt, Liam petade ner handen i påsen och tog upp kycklingen och åt den med händerna. När han ätit upp tvättade han händerna innan han gick till tvrummet och satte sig i en av fåtöljerna. Harry satt bredvid Zayn och kastade popcorn på Louis som satt på andra sidan soffan. Från början hade de kollat på Breaking Dawn part 1 förstod Liam utifrån att ha sett DVD fodralet liggandes på bordet men det verkade som att koncentrationen hade sinat. Liam tog en näve popcorn och kastade popcornen på både Harry, Louis och Zayn. Harry och Louis tjöt till och skyddade sig med kuddar så att Zayn fick allt på sig. Han tittade argt på Liam och reste sig upp utan att säga något och stegade iväg till sitt rum. Harry tittade förvånat efter Zayn innan han flyttade blicken till Liam.
”What happened?” frågade han förvirrat.
”He’s just in a sensitive mood I guess”, svarade Liam med en axelryckning. Harry nickade, han förstod precis vad Liam menade. Ibland kunde Zayn få stunder där han stängde av alla känslor och bara gick iväg och ville vara för sig själv. Oftast när han var själv satt han och tecknade och då ville han helst inte bli störd. Liam hade stört honom några gånger och det hade slutat med att Zayn skrikit åt honom att han ville bli lämnad ifred.
”I will go up to my room now”, sa Liam tyst till Harry och Louis.
Louis reste sig upp med Harry tätt efter sig, de var som två kugghjul, alltid i samma rörelse och alltid nära varandra. De omfamnade Liam hårt.
”It’s nice to see you again”, mumlade Louis mjukt och Harry nickade och höll med honom.
Liams hjärta svällde i bröstet, han älskade sina bandmedlemmar så mycket. Han omfamnade dem också och slöt ögonen för en stund.
”It’s nice to see you too guys”, mumlade han innan han släppte dem och gick upp på sitt rum.
Han låste dörren efter sig som vanligt och lade sig ned på sängen för att vila ett slag. Värken i magen kom smygande och han kände sig redan spyfärdig. Han reste sig hastigt upp och försvann in på toaletten, det var inte länge piri kycklingen fått stanna i honom. När han var klar och spolat i toaletten sjönk han långsamt ned mot golvet med handen tryckt mot pannan. Svetten rann längs ryggen och armarna knottrade sig. Feber igen. Han tog ett djupt andetag och smärtan i magen spred sig genom hela kroppen i takt med andetaget. Svarta prickar började dansa framför ögonen, han reste sig långsamt upp och tog stöd i handfatet. Han tittade på sig själv i spegeln, död var det enda han såg. Hans hjärta slog ett skrämt slag i bröstet och han hostade till när spyorna vällde upp inom honom. Han kräktes ned i handfatet, när han slutat hulka drack han flera klunkar vatten och baddade ansiktet innan han gick till sängen och lade sig. Så fort han lagt huvudet mot kudden slocknade han.

***

”Hey Liam, do you want to go with us to the bowling hall?” ropade Harry från undervåningen. Liam väcktes med ett ryck ur sin slummer, han satte sig förvirrat upp och kollade på klockan. Den stod på 7 pm. Han hade sovit i fem timmar.
”Liam? You awake?” ropade Harry med en orolig ton i rösten.
”Yeah and uh, no, I don’t want to go to the bowling hall”, svarade Liam sömndrucket.
“Okay, just text us if you wanna come by, Paul will fetch you. And yeah, Zayn is left home too. It’s me, Lou, Niall and Josh who will go bowling”, ropade Harry tillbaka innan dörren på undervåningen stängdes.
Liam lade sig i sängen igen och andades djupa andetag, illamåendet bubblade i magen och han vägrade att kräkas igen. Han hade kräkts tillräckligt idag. Medan han försökte lugna sin mage sträckte han sig mot telefonen som låg på nattbordet. Han gick in på meddelanden och skrev ett sms till Zayn.

Do u wannt to red a story for meeee?

Han läste igenom texten flera gånger innan han skickade iväg det. Han visste att han inte var så bra på att stava, men han samtidigt visste han att Zayn visste om det. Ändå kände han nervositeten fladdra i magen när han skickat iväg det, han var alltid nervös när han skrev någonting. Liam väntade i flera minuter på ett svar men Zayn svarade inte.

Z, are u awake? Pleas answer

Han väntade ytterligare några minuter innan han skickade nästa sms.

Z come one! Dont be so grummpy pleas. Just answer my queston. Are u goin to red a story for me today? Im just wonderign. Wud be nice if you could

Liam suckade, han hade väntat i trettio minuter men fortfarande inte fått något svar. Han övervägde om han skulle gå till Zayns rum och fråga honom i person istället men han visste inte om han vågade göra det. Zayn svarade väl inte för att han var grinig över det som hänt tidigare på Starbucks.
Liam suckade ilsket och grävde ner ansiktet i kudden, varför var Zayn tvungen att vara så komplicerad ibland?! Han förstod väl att Liam inte ville förstöra Zayns relation med Perrie på något sätt? Ändå verkade det som att Zayn inte var kär i henne längre?
Did I do something to make him feel like this? Did I do something that has changed his feelings for Perrie? Sure I kissed him but he was the one that kissed me first, tänkte Liam fundersamt medan han betraktade stjärnorna i taket. Han skulle sakna Zayns kropp bredvid sin inatt.