Loubears skriverier

En ny fanfiction på G, woho! Hoppas ni kommer att gilla den. Första kapitlet är jätte kort, förlåt för det!

”Välkommen tillbaka till helvetet Lou!” vrålade Stan när jag kom gående över skolgården, jag skrattade högt åt hans välkomnande och omfamnade honom broderligt. Stan klappade mig hårt på ryggen och berättade kortfattat om sitt sommarlov innan vi gick in genom skolans portar och mot lektionssalarna. Vi satte oss ned på det skitiga golvet och lutade oss mot skåpen i väntan på den första lektionen sedan början på juni skulle börja.

”Så Lou, hur har du haft det?”, frågade Stan med ett stort leende, han såg ut som vanligt, lite småmullig och med samma sportiga klädstil, det enda som skiljde honom från innan sommaren var att han hade skaffat ett par svarta glasögon. Jag visste inte att Stan hade ett synfel och ändå hade jag känt honom sedan vi var små.
”Jorå, det har varit en ganska chill sommar. Från vad jag har förstått så har du haft det väldigt bra?”, flinade jag som svar och tittade på glasögonen som satt över näsan på Stan, jag flyttade mitt fokus från glasögonen till de bruna ögonen som tittade tillbaka på mig. Jag kunde se mig själv reflekteras i hans ögon. Nu hade Stan både glasögon och tandställning, ingen kunde se mer nördig ut än honom just nu men han blev inte utstött för det. På vår skola fanns det inga specifika grupperingar, alla respekterade alla oavsett hur man såg ut eller vart man kom från.

”Jag har haft det väldigt bra Tomlinson, synd bara att vi inte kunde ses mer”, log Stan mot mig och jag höll med honom genom att nicka.

”Vi får hänga mer nu helt enkelt!” flinade jag och slog till hans axel, han flinade och slog tillbaka. Efter några minuter kom vår engelsklärare gående i korridoren, alla elever reste sig upp från golvet och följde efter läraren när han öppnat dörren till klassrummet.

Jag och Stan satte oss som vanligt längst bak i högra hörnet av klassrummet och lektionen rullade igång. Allt var som vanligt tills det var ungefär två minuter kvar av lektionen, då kom rektorn in med en främmande man genom dörren. Mannen var klädd i ett par tajt åtsittande blå jeans, en svart läderjacka med en svart T-shirt under och på fötterna bar han ett par bruna mockaskor. Hans hår var mörkbrunt och väldigt lockigt. Han såg riktigt stilig ut för att vara en lärare tyckte jag.

”Får jag ta ordet?”, frågade rektorn vår engelsklärare som nickade till svar och flyttade sig åt sidan så att rektorn och den främmande mannen kunde stå vid katedern.
”Hej och välkomna till ett nytt läsår kära klass”, började rektorn leende, ”Jag har kommit hit för att meddela er om att er musik-och-historielärare har avgått från sin post som lärare och att ni nu istället har fått en ny musik-och-historielärare som heter Harry Styles. Hälsa honom välkommen och uppför er, för ni vill väl att han skall trivas här?” sa rektorn bestämt och flyttade sig lite åt sidan så att den främmande mannen som hette Harry kunde presentera sig.
”Hej på er. Jag heter Harry Styles som Mr. Snyder här presenterade mig som och jag kommer vara er nya musik-och-historielärare de två åren ni har kvar här på högstadiet. Jag är tjugosex år gammal och jag kommer från Cheshire. Jag är född i Holmes Chapel och jag flyttade hit till Doncaster för ett antal år sedan när jag fick en ny tjänst på en skola. Jag älskar musik och historia, det är just därför jag har valt att jobba med dessa två ämnen och jag hoppas verkligen att ni kommer att känna er bekväma med mig som lärare. Om ni undrar något mer så är det bara att ni frågar, vi ses imorgon på er första musiklektion med mig nollåtta trettio”, sa Harry leende, ett par smilgropar syntes när han log och han försvann ut ur klassrummet med rektor Snyder efter sig.

Jag kom på mig själv med att ha hållit andan så jag släppte genast ut den och drog ett djupt andetag och vände mig mot Stan som såg helt oberörd ut. Hur fan kunde han vara så oberörd av denne nya lärare? Jag hade nog aldrig sett en snyggare man än honom och jag var inte ens intresserad av män! Jag tog ännu ett djupt andetag och drog fingrarna snabbt genom min lugg innan jag öppnade munnen för att viska till Stan över klassens sorl. Alla verkade uppspelta över den nya läraren och för mig kändes det som att jag hade blivit träffad av blixten. Han hade redan gjort ett intryck på mig genom att bara kliva in genom rummet och jag kunde knappt vänta tills musiklektionen imorgon.

”Herre-” jag blev genast avbruten av Stan.
”Såg du honom eller? Hans klädstil är helt fantastisk! Coolaste musikläraren EVER!” väste Stan mellan tänderna till mig och jag nickade uppspelt, det kändes verkligen som att den nya läraren skulle få klassen att bli gladare på något sätt. Jag kände för att springa ut och skrika av lycka men det kunde jag ju inte. Lektionen tog äntligen slut, jag och Stan gick till cafeterian. Harry satt på en av barstolarna och pratade med kassörskan, hon var alldeles röd i ansiktet, det syntes att hon var smickrad av honom. Det verkade som att Harry flörtade med henne, så gör väl inte en lärare, eller?
Jag boxade Stan i sidan och nickade med huvudet mot interaktionen mellan Harry och kassörskan, han höll sina knubbiga fingrar för munnen för att hindra ett gapskratt, jag tryckte iväg honom mot ett ledigt bord. Vi satte oss ned med en colaburk i handen och pratade om allt och ingenting innan det blev dags för oss att dra hemåt. Jag kunde knappt vänta tills imorgon då jag skulle få träffa Harry igen.