Loubears skriverier

Här samlar jag allt jag har skrivit. Det kan vara allt från dikter till fanfictions. Mestadels kommer det vara fanfictions eftersom det är det jag håller på med mest.

Three months of music kapitel 2

Kategori: Avslutade

Harry vaknade av att solen lös in genom persiennen, strålarna stack i hans ögon. Den tunga smaken av alkohol låg tjockt på tungan, han smackade och kände att han var i ett stort behov av vatten. Han började försöka ta sig ur sängen för att hämta ett glas vatten men han blev stoppad av en vit arm som låg över hans bröst. Han kisade och såg en rufsig, blond kalufs ligga inborrad i den blå kudden.
Niall? tänkte han förvirrat, plötsligt mindes han delar av kvällen innan. Shit, hur jävla fulla var vi? tänkte han förskräckt och lirkade sig ur Nialls grepp.

Niall gnällde ogillande när Harrys värme lämnade honom men han fortsatte ändå sova. Harry krånglade sig upp ur sängen så tyst han kunde och stapplade mot köket med handen tryckt mot pannan. Från ingenstans hade hans huvud börja värka, han var i desperat behov av vatten och en huvudvärkstablett.

Harry gäspade stort medan han tog ett glas ur skåpet och fyllde det med vatten, han drack några klunkar innan han tog ut en huvudvärkstablett ur medicinskåpet och svalde den tillsammans med vattnet. När han var klar lutade han sig trött mot bänken och tittade upp i taket, han kände hur det sved lite i baken och fnissade tyst. Tydligen hade han och Niall haft sex, skoj skoj... Han suckade och bestämde sig för att gå tillbaka till sängen. När han lagt sig bredvid Niall gosade sig irländaren genast in i Harrys bröst och suckade nöjt när han kände Harrys varma kropp mot sin. Harry la sin arm om Nialls rygg och funderade på om kvällens händelser hade ändrat deras relation på något sätt, han undrade om de fortfarande var vänner eller om de var något mer.

Vill jag vara något mer än bästa vän? Har vi blivit friends with benefits? Kommer vi fortsätta ha sex med varandra?, tankarna var många och Harry kände sig väldigt osäker.
Niall ryckte plötsligt till och hans blå ögon tittade plötsligt på Harry.
"Harry?" fick Niall ur sig, hans röst var hes och morgonljuv.
"Hej Niall", svarade Harry lent med ett osäkert leende på läpparna.
"Vad gör jag...?" hans ögon blev gigantiska och det såg ut som att hela hans liv blixtrade framför hans ögon när han mindes händelserna från kvällen innan.
"Vi... Du och jag?" Niall såg ut att vara skärrad för livet, han slet sig ur Harrys famn och klev ur sängen i ett ryck, han kastade på sig sina kläder medan en röd rodnad spred sig över hela hans ansikte och hals.
"Niall lugn..." Försökte Harry men han visste att när Niall väl hade panik så skulle han hellre fly än stanna kvar och konfrontera problemen.
"Niall, vad är du rädd för? Vi både ville det här igår kväll, eller hur? Du sa att det var det bästa sex du någonsin haft och..." började Harry men Niall avbröt honom.
"Jag är inte gay!" sa Niall med gäll röst. "Jag är inte kär i dig och jag älskar kvinnor!" Han krånglade på sig jeansen och sin vita polo tröja innan han stegade ut ur sovrummet och mot ytterdörren. Harry reste sig snabbt och grep precis tag om Nialls arm innan han hunnit ut ur dörren.
"Niall du har inget att skämmas eller vara rädd för, du har inget att försvara. Du var bara du, okej? Full men ändå du", försökte Harry mjukt, han tittade mjukt på Niall medan han pratade.
Niall slappande av för en sekund.
"Men... Jag är inte gay, jag gillar inte män på det sättet. Jag är inte kär i dig!" protesterade han panikslaget, rodnaden spred sig upp öronen, den lös i kontrast till hans blonda hår.
Harry suckade, han började bli irriterad på att Niall kände behovet av att försvara sin sexualitet.
"Du har inget att försvara Niall, lugn bara. Kom in igen så kan vi prata om det."
Niall skruvade osäkert på sig men beslöt sig till slut för att gå in.
"Kom så går vi till köket och fixar lite frukost", sa Harry mjukt och tog armkrok om Nialls arm. De gick tillsammans in i köket och Harry tog fram smör, smörgåspålägg, bröd och yoghurt. Han serverade allt på olika assietter, när han dukat klart skyndade han sig in i badrummet och tog på sig sin morgonrock för att sedan återvända till köket.
Niall hade redan börjat brett sina mackor och han hade även hällt upp ett glas med apelsinjuice.
"Så Niall…", mumlade Harry när han satt sig och gjort klart sina mackor, "vad vill du göra av gårdagens händelser? Om mitt minne är rätt så sa du att du inte skulle ha något emot att göra det igen”, sa Harry, en lätt rodnad spred sig över hans kinder när han tänkte på sättet Niall hade sagt det.
Niall tuggade några tuggor av sin macka innan han svarade.
"Jag vet inte Hazza, jag vill inte att folk ska se mig som gay efter det här."
Harry lyfte på ögonbrynen och suckade.
"Vad är det som är så hemskt med att bli betraktad som gay eller bisexuell? Du beter dig som en tonåring Niall."
Niall fnös ilsket, hela hans näsa rynkades och små blixtrar flög ur hans ögon. Harry tyckte han såg urgullig ut.
"Det klingar inte rätt i mina öron bara”, svarade han ilsket innan han tog en arg tugga av sin macka.
"Men du tyckte om det igår", svarade Harry med ett flin. Niall blev tomatröd i ansiktet, hans blick flackade mellan bordet och Harrys ansikte.
"Jo visst gjorde jag väl det men... Fortfarande", suckade han efter några sekunders tänkande.
"Det är lugnt Niall, jag har inte direkt sprida det här till alla på jobbet om du tror det. Det här stannar mellan oss." Harry nickade för att förtydliga sitt budskap. Niall nickade nöjt tillbaka och åt upp resterna av sin smörgås.
"Så vad ska du göra idag då?" Frågade Niall, det var mer än tydligt att han ville byta samtalsämne.
"Förmodligen ta itu med lite pappersarbete och sedan kolla om Louis har uppdaterat sin blogg"
"Mhm”, sa Niall tankfullt. "Är du möjligtvis förtjust i den där bloggaren?" frågade han plötsligt och Harry kände hur hans hjärta tog ett skutt i bröstet. Hans kinder hettade till och han skakade förnekande på huvudet.
"Jag? Förtjust i någon jag aldrig träffat? Vad tror du om mig?", fnös Harry nonchalant men flinet på Nialls läppar berättade att han inte trodde ett dugg på vad Harry sade.
"Hazza, jag har känt dig sen vi var spolingar. Klart jag vet när du är förtjust i någon", flinade Niall medan han rörde runt i sitt kaffe.
Harry ryckte på axlarna, kanske Niall hade rätt men han ville inte tänka på det just nu. Han ville inte tänka på att han kanske blivit kär i något som var omöjligt.
”Jag tror minsann att du är förtjust i honom”, flinade Niall retsamt medan han bredde på smör på en till macka.
”Hmmm…” svarade Harry frånvarande, han ville verkligen inte prata om det just nu.
Niall ryckte på axlarna och åt upp sin macka, han tittade på klockan.
”Jag tror att jag ska dra hem nu, men vi kan ju alltid höras och kom ihåg att inte säga något om kvällen…” påminde Niall Harry innan han försvann ut likt en pil genom dörren.
Harry suckade tungt och drog händerna över ansiktet. Han önskade att Niall inte var så osäker och rädd om sin sexualitet, han önskade att Niall hade stannat kvar hos honom så att de hade kunnat prata ut ordentligt och han önskade att han inte kände så som han gjorde för Niall. Han visste inte hur länge han faktiskt haft dessa känslor för Niall och det gjorde ont. Det gjorde ont att vet att Niall förmodligen inte skulle besvara dem och att igår bara var en engångsföreteelse.
Harry började plocka av bordet och när han var klar tog han en dusch, när han duschat klart sjönk han ner i datorstolen framför sin dator med en blå handduk lindad om höfterna. Han drog fingrarna genom sina lockar och klickade sig in på Louis blogg. Ett nytt inlägg hade lagts upp och Harrys hjärta slog en volt.


Titel: Ingen

Ibland känner jag mig som ingenting, oftast när de har pumpat mig full med mediciner som nu. Jag kan knappt skriva ordentligt men jag anstränger mitt yttersta för er läsare.
Morfinet är för att dämpa smärtan, men smärtan som jag faktiskt känner är kvar, smärtan som finns i mig likt ett blödande hål, är kvar. Smärtan av att inte få leva längre än 24 år. Smärtan över att jag inte kommer finnas om ett par månader. Smärtan över att varje gång mina systrar eller mamma kommer och hälsar på mig ler dem mot mig och säger att allt ska bli bra, men jag tror dem inte. Inget blir bra när man vet att man ska dö snart. Inget blir bra när man inte får leva så länge man vill.

-          Skrivet av: Louis 10:56

Harry suckade tungt åt inlägget och skakade på huvudet. Det här var alldeles för tungt för honom. Varför skulle man vilja sitta och läsa sådana här tragiska saker? Harry förstod sig inte på det. Han scrollade upp på sidan, klickade sig in på ”om mig” och tittade en stund på den svartvitabilden med Louis och gitarren. Han kände ännu en gång hur hans hjärta voltade när han tittade in i de där svarta ögonen som var prydda med skrattrynkor vid ögonvrårna. Han sträckte ut sitt pekfinger och rörde vid vänstra ögats skrattrynkor, ett leende spred sig över hans läppar och hans hjärta började slå fortare. Nog hade han blivit förtjust i honom…

Harry suckade igen åt sin egen dumhet, hur kunde han vara kär i någon som han inte kände? Någon som han aldrig hade träffat eller ens pratat med? Det var ofattbart och han hade aldrig varit med om något liknande förut. Han kom på sig själv att tänka att han var alldeles för gammal för att falla handlöst för någon som han aldrig haft kontakt med, fast samtidigt var det en liten röst i hans undermedvetna som viskade att det var helt okej att göra så. Kärlek är inget man styr över – viskade den. Harry kände sig relativt nöjd med detta och kände att han kunde hålla med rösten på ett sätt, men samtidigt hade han känslor för Niall som han inte kunde beskriva. De bara var där någonstans inom honom och när Harry tänkte efter så hade de nog alltid varit det. Han hade alltid funnit något hos Niall som han tyckt om, något som rörde hans inre men som han inte riktigt kunde sätta finger på. Det var något med Nialls blonda rufsiga hår, blåa ögon och irländska dialekt som fick Harry att rysa så fort han tänkte på honom.

Harry lutade sig tillbaka i stolen och stirrade upp i taket på en svart fläck som aldrig gått bort med vare sig rengöringsmedel eller Vanish. Harry hade till och med anlitat en städare som skulle ta bort den men städaren hade inte kunnat ta bort den oavsett vad för medel han hade använt.
Det är som mina känslor för Niall. Något som finns där men aldrig försvinner, tänkte Harry med en gnutta dysterhet. Han slöt ena ögat och placerade pekfingret och tummen på båda sidor om den svarta fläcken. Han ramade in den med fingrarna och låtsades att det var en fluga innan han krossade den med sina fingrar.
Tänk om jag kunde göra detsamma med mina känslor för Niall. Det skulle bli enklare för oss båda då.
Då kanske jag skulle kunna gå vidare med mina knäppa känslor för Louis istället,
tänkte han hoppfullt och lutade sig framåt i stolen igen och tittade återigen på den svartvita bilden på Louis.
Jag har nog aldrig sett någon vackrare än du…, tänkte Harry och smekte Louis leende kind. Han kände sig som en vidrig internetstalker men han kunde inte hjälpa det. Känslorna för Louis gick inte att beskriva, de var bara något som hade kommit över honom; likt ett bombnedslag. Han var fast helt enkelt. Harrys mobil vibrerade plötsligt där den låg på bordet och Harry lutade sig framåt för att se vem det var ifrån.

Meddelande:

Niall: Ledsen för förut.

Harry höjde på ögonbrynen, det här var inte alls likt Niall, han brukade aldrig ursäkta sig om det absolut inte var nödvändigt. Vad hade hänt?

Nytt meddelande till: Niall

Det är okej. Naturlig reaktion.

Harry skickade iväg sms:et sedan reste han sig upp från stolen och tog på sig underkläder, en vit tröja och joggingbyxor, sedan lade han sig ned på den obäddade sängen och tittade upp i taket i väntan på svar från Niall.

Meddelande:

Niall:
Förlåt i alla fall, jag förstår om du tog illa upp. Jag betedde mig som en tonåring som du sa. Jag är ledsen.

Harry rynkade på pannan, det här var verkligen inte likt Niall. Han hade tänkt över det som hänt och nu ångrade han hur han hade agerat. Wow. Niall James Horan hade utvecklats ännu ett steg i evolutionsstegen.

Nytt meddelande till: Niall

Det är okej kompis, jag förstår varför du reagerade som du gjorde.

Meddelande

Niall: Jag är glad att du förlåter mig, jag var verkligen omogen. Förlåt för det. Anyway vargen, vad gör du?

Nytt meddelande till: Niall

Jag ligger i sängen och stirrar upp i taket samtidigt som jag skriver med dig. Du då leprechaunen?

Meddelande

Niall: Jag gör typ samma, mår lite dåligt över det där som hände förut. Har rätt tråkigt. Vill du komma över kanske?

Harrys ögonbryn lyftes till Eiffeltornets höjder. Niall hade förändrats till en helt annan människa på bara en timme, det var helt sjukt och Harry förstod verkligen inte vad som hade hänt med honom.

Nytt meddelande till Niall:

Visst, är där om typ 20 minuter.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Jättebra kapitel! Tycker att första delen va jättebra, du skriver så långa kapitel o det gilla jah! Tycker även du va grymt duktig på att skriva snusk, kanske ska bli en snusknovell det här? ;)

    Svar: Ihihihi tack så mycket (: Haha det kommer vara mer snusk ja, vänta bara ;)
    Loubear

    2012-12-10 | 22:05:36
  • Ida säger:

    Mmmmmmmmmmmmmmmeeeeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrrrrrrrr. Gud va bra (lite äkligt men super bra)

    Svar: Kommer mer senare idag!
    Loubear

    2012-12-10 | 23:30:58

Kommentera inlägget här: