Loubears skriverier

”Louis, vilken fågel är din favoritfågel?”, viskade Harry mjukt nästa morgon när han precis vaknat. Han hade fortfarande kvar tankarna han haft tidigare om att skaffa en tatuering med Louis favoritfågel och han ville verkligen göra tankarna till verklighet. Harry tittade på Louis vaknande ansikte och strök sina fingrar ömt över Louis hud, han log när Louis läppar formades till ett leende.

Louis öppnade ögonen och såg kärleksfullt på Harry, energin som genomsyrat honom hela dagen igår skymtades fortfarande i hans ögon, de lös som små mini solar men Harry kunde fortfarande se spåren av sjukdomen och medicinerna i hans ansikte.

”Min favoritfågel?” muttrade Louis fundersamt och kliade sig på sin stubbiga haka med fingrarna, han försvann bort i sitt inre för en stund innan han kom tillbaka och tittade glatt på Harry när han kommit fram till sitt svar.
”Jag skulle nog säga blåsångare, de är så vackra och sjunger så fint. Hur kommer det sig att du undrar?”

”Nej jag är bara nyfiken, jag vill veta mer om dig Louis”, log Harry och ignorerade att han ljög, han ville att tatueringen skulle bli en överraskning, han skulle se till att boka en tid hos sin favorit tatuerare så fort som möjligt. Han lindade sin hand i Louis’ och tittade på deras ringar som glimrade i dagsljuset som sken in från fönstret.

”De är så vackra, jag är så stolt över att dela ringar med dig”, sa Louis drömmande medan han tittade på deras ringar. Harry betraktade hans ansikte medan han pratade, han såg så sorglös och ung ut när han pratade om sin lycka över förlovningen, det märktes inte alls att han bara hade några månader kvar att leva. Tanken fick Harry att rynka pannan, hade han verkligen bara några månader kvar att leva? Hans tillstånd hade gått upp och ner likt en bergochdalbana och nu hade det gått mot det sämre i och med den nya tumören men på något mirakulöst sätt hade han piggnat till på sin födelsedag och just nu verkade det inte alls som att han var dödligt sjuk vilket bara var positivt förstås. Men Harry kunde inte förstå vad det var som fick honom att bli så pigg så plötsligt.

”Harry, kommer vi gifta oss?” frågade Louis plötsligt och med den frågan hade han avbrutit Harrys funderingar.

Harry tittade förvånat på Louis och föreställde sig Louis i frack och slips, föreställde hur de stod någonstans på ett vackert ställde och kysstes den bindande kyssen. Han kom på sig själv att le stort och Louis log minst lika lyckligt tillbaka.

”Om du vill gifta dig med mig så kan vi anordna ett bröllop”, viskade Harry kärleksfullt och kysste Louis båda kinder och tittade lyckligt på honom.

”Ja, självklart vill jag gifta mig med dig, utan tvekan. Jag har dessutom pengar så det räcker så vi kan ha vårt bröllop vart du vill och hur du vill”, log Louis strålande och nuddade Harrys nästipp med sin medan han tittade in i hans ögon.

Harrys hjärta hoppade över ett slag av glädje och förväntan, de hade knappt varit förlovade i en dag och de pratade redan om att gifta sig.

”Hur skulle du vilja ha bröllopet då?” frågade Harry nyfiket, de utbytte kärleksfulla och lyckliga blickar under tiden Louis funderade.

”Jag skulle vilja ha bröllopet utomhus någonstans, helst vid en sjö. Jag vill ha ett borgligt bröllop, kyrkan har aldrig riktigt varit min grej och jag skulle vilja uppträda på bröllopet också om alla skulle vara okej med det. Sedan skulle jag vilja att vi båda har svarta kläder med vit skjorta men att du har fluga och jag har slips och hängslen. Jag skulle älska om vi kunde ha ett valv med vita rosor över där vigselakten är, det skulle vara väldigt vackert, blommor överallt egentligen. Jag gillar blommor.”

Harry tittade fascinerat på honom medan han berättade om sitt drömbröllop, det verkade som att han hade planerat det här sedan han var liten och Harry älskade det. Han skulle göra allt i sin makt för att uppfylla Louis drömmar.

”Jag ska göra allt för att uppfylla önskningar till vårt bröllop, jag själv har aldrig riktigt haft en egen bild om mitt bröllop, jag har bara vetat att jag vill gifta mig någon gång”, mumlade Harry och pussade Louis mun lätt och flätade in sina fingrar i Louis peruk.
Louis pussade tillbaka med slutna ögon och även han flätade in sina fingrar i Harrys lockar, kyssen blev djupare och Harry tryckte sig mjukt mot Louis kropp och lindade sin arm om Louis ryggslut och höll honom nära. Louis stönade när han kände Harrys stånd trycka mot hans lår, Harry stönade också och stack in tungan i Louis mun medan han drog sitt skrev upp och ner över Louis skrev, det fick Louis att stöna mer och Harry sög tag i hans tunga och nafsade på den medan han masserade Louis ena skinka med handen.

Louis tryckte sig desperat mot Harry, han vädjade med hela kroppen efter det men Harry visste inte om han vågade genomföra det nu när Louis tillstånd blivit sämre. Han bröt kyssen och tittade in i Louis ögon som glödde likt två upphettade juveler av åtrå.

”Ta mig snälla, jag ber dig”, viskade han hett och drog handen fjäderlätt över Harrys bara bröstkorg. Harry kände hur hans inre drog ihop sig när Louis bad honom men hans medvetande protesterade, han ville inte utsätta Louis kropp för mer påfrestning än vad den redan hade.

”Nej älskling, jag vågar inte”, viskade Harry mjukt mot Louis läppar och strök tummen över Louis kind. Louis tittade besviket på honom med ihopknipen mun.

”Snälla? Jag vill så gärna, känn”, viskade Louis upphetsat och tog plötsligt tag om Harrys hand och lade den på sitt stånd.
Harry drog efter andan och kände hur kinderna hettade till generat, det här var inte likt Louis.

”Men din kropp, jag vill inte utsätta den för mer påfrestning än vad den redan har, snälla, tvinga mig inte till det här”, mumlade Harry ursäktande och tog bort sin hand från Louis skrev och lade den istället på Louis skuldra.

Louis bet ihop käken och hans blick förvandlades från molnmjuk till stenhård.

”Jo, det ska du”, väste han mellan tänderna, han drog av både sina och Harrys kalsonger i ett svep för att sedan sätta sig gränsle över Harry, han tog ett hårt grepp om Harrys stånd och rörde snabbt på handen medan hans tunga dansade över Harrys hals.

Harry stönade högt i respons, han vände sig mot Louis hand i ren lust och han skrek oväntat till av upphetsning när Louis tryckte in ett finger i honom.

”Åh Harry”, stönade Louis upphetsat medan han förde fingret in och ut genom hålet samtidigt som han rörde på handen i en stadig rytm. Harry började flämta av upphetsning och vred sig mot Louis hand och finger medan hans rygg kurvade sig uppåt, han var nära åh så nära.

”Nej, du ska inte komma nu”, morrade Louis, fingret försvann ur Harry och Harry gnällde besviket när den sköna känslan försvann, han var helt utom sig av upphetsning men hans undermedvetna skrek åt honom att han måste sluta. Han lyckades slita sig ur upphetsningen och rullade runt så att han hamnade på mage, Louis släppte förvånat hans stånd.

”Jag tänker inte göra det här, jag vill inte trötta ur dig för resten av dagen. Snälla lyssna på mig Louis, det är viktigt”, viskade Harry medan han tittade vädjande på sin älskare som satt med blicken fylld av köttslig röst.

”Sluta”, morrade Louis ilsket, plötslig lutade han sig över Harry och fyllde honom snabbare än vad man kan blinka. Harry tjöt till av upphetsningen som kastade sig över honom och den lätt brännande smärtan han kände när Louis fyllt honom helt.

”Inser du vad du gör nu Louis?”, väste Harry med skräckblandad förtjusning och tårar i ögonen av smärtan och upphetsningen.

”Ja, jag utsätter dig för motvillig sex, även kallat våldtäkt men du verkar ju njuta så jag tror inte att det gör något ändå, du skulle ändå inte klara av att anmäla mig”, väste han till svar och lutade sig över. Harry stönade när han kände hur Louis rörde sig inuti honom. Louis hade förändrats helt plötsligt, han var inte alls den mjuke killen Harry pratat med bara för några sekunder sedan, det här var en helt ny sida av Louis och Harry kände sig helt förvirrad, vad berodde det på? Tumören? Harry visste inte och han kunde inte tänka klart just nu, Louis var på full väg att våldta honom men Harry protesterade inte, han tyckte det var rätt fascinerande hur skruvat det än var. Louis hade verkligen blivit en helt annan person i loppet av några minuter.

Louis började plötsligt röra sig långsamt och ljuvligt, Harry blundade och lutade huvudet bakåt och hans kropp böjdes. Louis lät sina tänder snudda vid Harrys nacke och hals medan han ökade takten och drev på Harry, framåt och uppåt, bort från det värdsliga, bort från alla tankar och funderingar om cancern, de började röra sig i samma takt som enhet – helt uppslukade av varandra – deras flämtningar och stönanden fyllde rummet. Harry njöt intensivt av hur Louis rörde sig i honom och han kunde höra hur Louis njöt lika mycket han. Louis andhämtning blev stötande när han började närma sig sitt crescendo, Harry vred sig så gott han kunde på mage mot Louis varje stöt och han skrek högt när Louis slog emot hans punkt gång på gång. Louis bet tag i Harrys skuldra när han nådde sitt mål och stönade Harrys namn långt och utdraget när han kom i honom, det blev för mycket för Harry, han lät den brinnande elden inom sig sluka honom helt och han kom med ett högt skrik.

Louis kollapsade över Harry och andades tungt mot hans hår, hans tunga andetag övergick till väsningar och panik flammade upp inom Harry. Han vände sig försiktigt på rygg och fick Louis att dra sig ur honom med en lätt böjning av ryggen. Louis låg utslagen med väsande andetag på kanten av sängens slut, Harry grabbade tag om hans armar och drog upp honom till sin sida och lade täcket över honom innan han startade syrgasapparaten och stoppade in tuben i Louis näsa. När Louis inte andades lika ansträngt längre hoppade Harry ur sängen, torkade av sig och tog på sig kalsonger innan han lade sig bredvid Louis igen med armarna om honom.
”Det var precis det här jag menar älskling”, mumlade Harry oroligt och strök Louis svettiga perukhuvud.

”Helt klart värt det, jag älskar att ha sex med dig, du är så skön”, mumlade han sömnigt och såg på Harry med ögon som fortfarande var fyllda med lust.

Harry rodnade lätt åt kommentaren och faktumet att Louis fortfarande inte var mätt, om han inte varit sjuk så hade han säkert kunna fortsatt hela dagen, utan tvivel.

”Du är lika skön du och jag trodde aldrig jag skulle få se en sådan sida av dig”, flinade Harry retsamt och kysste Louis kind innan han tog hans hand i sin.

”Jag har mina hemligheter”, flinade Louis med en kaxig axelryckning.

Harry skrattade och lindade in sina händer i perukens hår och kysste över hela Louis ansikte.

”Vill du duscha nu eller vill du sova lite först?” frågade Harry snabbt för att byta ämne medan han kramade Louis händer mjukt.

”Payne kommer snart med mina mediciner så vi kan ju duscha efter det om du vill. Vad kul att duscha tillsammans”, mumlade Louis och kysste Harrys ringfinger precis under ringen.

”Då gör vi så. Vad vill du göra senare då?” frågade Harry glatt. Han hade längtat tills de skulle duscha tillsammans, då skulle han äntligen få se Louis utan peruken och även ta hand om honom på ett annat sätt än vad han gjort förut.

”Kan vi inte gå ut ikväll? Det skulle vara jätte kul om vi kunde göra det. Jag har längtat.” Louis gäspade men hans ögon lös av förväntan.

”Självklart kan vi göra det!” log Harry, han skulle precis fråga om pubarna verkligen var öppna idag på juldagen men dörren öppnades och Doktor Liam Payne klev in.

”Hej Louis, hej Harry”, log han med sitt vanliga typiska Liam-leende, han hade på sig sin långa, vita rock med en bläckpenna i bröstfickan, i vänsterhanden höll han sin journal.

”Hur mås det idag då?” frågade han medan han öppnade sin journal och letade efter ett tomt blad. Han slog upp ett blad och klickade på bläckpennan så att stiftet kom fram. Han gick fram till Louis apparater och klickade på några knappar på en av dem innan han tog fram en spruta.

Harry kände hur Louis stelnade intill honom när han såg sprutan, hade Louis sprutskräck? Liam log mjukt mot dem när han såg Louis reaktion, han sjönk ned på den lilla pallen intill Louis och tog hans arm.

”Jo det är bra med oss”, sa Harry leende medan han strök Louis nakna lår lugnande, han undrade om Liam anade vad de gjort bara några minuter sedan, tanken fick hans ansikte att bli rött.

”Jag märker det”, log Liam mystiskt, Harry anade ett flin i hans glimrande ögon, jodå, han visste precis vad som hade skett därinne. Harry kvävde ett hysteriskt fnitter.

”Nu Louis, slappna av och ta ett djupt andetag så går det här fort”, mumlade Liam ömt till Louis, han väntade med att trycka in sprutan tills Louis gjort det han sagt åt honom. Han tryckte in den och sprutade in innehållet, så fort medicinen pumpats runt ett varv i Louis kropp åkte Louis ögonlock ner och han blev tyngre i sängen.

”Låt honom sova sisådär tio-tjugo minuter innan ni gör något, okej?” log Liam mjukt mot Harry och Harry nickade.

”Okej, då gör jag det. Hur är det med honom?”

”Ja du Harry, det går upp och ner, han blir sämre för att sedan bli bättre. Han mådde verkligen urdåligt när du var borta, ett tag trodde jag faktiskt att han skulle försvinna men så fort du är tillbaka så går hans värden uppåt. Det är jätte konstigt men det stämmer faktiskt och det ska du vara glad över. Dock är hans nya tumör oroande, jag tror vi måste operera bort den så snart som möjligt.” Liam log sorgset mot Harry.

Harry nickade och kände en tagg av hopplöshet stack i hans själ, det fanns verkligen inget slut på den här sjukdomen och djupt inom sig visste han att den tillslut skulle ta ner Louis i graven.

”Jag förstår, när måste han bli opererad? Hjälper inte cellgifterna något mot tumören?”

”Det vet jag inte, jag måste få klartecken från sjukhuset först. Jo cellgifterna hjälper men det är mer effektivare att operera bort den eftersom den går att operera bort till skillnad från hans andra tumörer som sitter i lungorna till exempel. Där vågar vi inte gå in, det är för riskabelt”, förklarade Liam snällt medan han tittade på den sovande Louis. Han såg så ung och frisk ut när han sov.

”Men samtidigt så vet jag inte om vi vågar operera honom, det är en stor risk att ta eftersom hans kropp redan är i ett sådant uselt skick, det är inte säkert att han skulle överleva en hjärnoperation eftersom det är ett sådant intensivt ingrepp”, tillade Liam bekymrat och Harry nickade förstående.

”Hur… Hur långt har han kvar då, om ni inte opererar honom?” frågade Harry nervöst och kände hur ångesten nästan kvävde honom.

”Det är svårt att säga eftersom hans tillstånd förändras så mycket hela tiden, men jag skulle säga att han fortfarande har tre till fyra månader kvar att leva, kanske mer. Det beror helt på om denna tumör växer sig större eller inte.”

Harry nickade och kände hur en liten strimma hopp planterades inom honom men han tänkte inte mata hoppet för mycket.

”Oj se vad tiden går, nu har det gått tjugo minuter och det är dags för mig att gå. Det är alltid trevligt att samtala med dig Harry, väck honom snällt. Vi ses snart”, log Liam och klappade på Harrys axel innan han gick.

Harry drog ett djupt andetag och samlade all information han fått av Liam och låste in den i sin ”kom ihåg låda” innan han borrade in ansiktet i Louis hals och kysste sig upp över käklinjen och ner till läpparna. Han kysste honom mjukt och kärleksfullt medan han tittade på Louis ansikte, hans ögonlock började fladdra och rätt som det var tittade han på Harry med trötta, bleka ögon.

”Är det dags för dusch nu?” mumlade han sömnigt och Harry nickade.

”Ja det är det.” Harry tog ett mjukt tag om Louis armar och lyfte upp honom i bridestyle och skyndade sig in i badrummet för att Paul inte skulle dem. I badrummet satte Harry ner Louis på stolen som var förberedd i duschen, innan han förenade sig med Louis i duschen tog han av sig kalsongerna.

”Ska jag ta av dig peruken?” frågade Harry längtande, han kunde knappt vänta tills han fick känna på Louis fina huvud.

Louis nickade, ”Visst, men jag gillar det inte. Jag vill inte att du ska behöva se mig utan hår”, suckade han skamset.

Harry lade sitt pekfinger under Louis haka och lyfte upp hans ansikte så att han tittade in i Harrys ögon.

”Jag älskar dig Louis lika mycket, med eller utan hår, med eller utan armar eller ben. Det spelar ingen roll vad som händer med dig eller hur du ser ut, jag kommer alltid att älska dig, alltid”, viskade Harry kärleksfullt, Louis log generat men lyckligt åt Harry.

”Det värmer Hazza, det värmer verkligen”, svarade Louis och plutade med läpparna, Harry lutade sig ner mot hans ansikte och kysste honom kärleksfullt.

”Du är det finaste jag vet”, viskade Harry intill Louis öra innan han försiktigt drog av peruken med fingertopparna. Louis blick föll ned mot golvet när han blottade sitt hårlösa huvud för Harry.

”Du är jätte fin”, mumlade Harry och han menade verkligen varje ord, han lade sin stora hand på Louis huvud och strök det med mjuka fingrar, det var så otroligt mjukt även fast det inte ens fanns ett fjun kvar.

Harry böjde sig ned och kysste det vördnadsfullt innan han vände sig om och satte på duschen, det varma vattnet strilade över deras nakna kroppar. Harry tog en av flaskorna som stod i ställningen på väggen och sprutade en väldoftande klick i handen.

”Jag tänkte massera in ditt huvud, sen får du tvätta mitt hår om du vill”, mumlade han mjukt mot Louis nacke när han böjt sig ned bakom honom, det varma vattnet träffade Harrys rygg och fortplantade sig bort till Louis rygg.

Louis nickade och slöt ögonen när Harrys händer började massera hans huvud, han stönade tyst av välbehag och axlarna sjönk när han slappnade av.

”Mm jätte skönt”, mumlade Louis njutningsfullt när Harrys knådande fingrar gick ned till hans axlar och knådade en stund där istället innan han blev kramad bakifrån.

”Jag älskar dig Louis.” Harrys röst var tung av känslor.

”Jag älskar dig också Harry”, viskade Louis tillbaka och lutade sig bakåt för att Harry skulle kyssa honom vilket Harry såklart gjorde. De kysstes för några minuter i det varma vattnet, Harry kände hur lusten efter Louis kropp vaknade inom honom och han märkte hur Louis kände detsamma när hans kyssar blev hetsigare och andhämtning tyngre.

Harry drog sig tillbaka, ”Jag.” han lutade sig framåt och kysste Louis, ”älskar” han drog sig tillbaka ännu en gång, ”dig” mumlade han och kysste honom hårt och längtande. Louis mumlade ett ”jag älskar dig också” i Harrys mun innan hans tunga blev tagen av Harrys. De hånglade vilt och Harry satte sig grensle över Louis och stolen, Louis stönade när han kände Harrys varma och våta kropp så nära sig.

”Ta mig Harry, ta mig snälla, ah, du är så varm”, bad Louis vädjande, han rörde på sina höfter, juckade mot Harry.
Harry kunde knappt stå emot hans önskan, han tog tag om Louis smala höfter och bytte plats på honom så att Harry var underst och Louis satt grensle över honom. Harry stoppade in ett finger i Louis hål.

”Åh Louis, du är redan så öppen”, viskade Harry längtande och kysste honom ömt medan han drog fingret ut och in i en jämn takt. Louis stönade och vred sig vilt, efter bara några sekunder var han tänjd nog och Harry grabbade tag om duschen och blötte ner dem båda ordentligt innan han placerade sina händer om Louis höfter och försiktigt fyllde honom.

”Ah Harry!” stönade Louis högt när Harry fyllde honom, det var så skönt och de passade så bra ihop, de var som gjorda för varandra.

Harry lindade armarna om Louis överkropp och Louis tog spjärn med benen och började röra sig i takt med Harrys stötningar, så småningom ökade takten och bara efter någon minut försvann de båda in i en hjärtknipande och omskakande orgasm.

Louis föll trött mot Harrys bröst med en lång suck och Harry lade armarna om honom och kramade honom mjukt.

”Jag skulle kunna sitta här i en evighet”, mumlade Louis lyckligt, Harry skrattade mjukt och nickade, han höll med honom.

”Jag med, men du börjar bli kall och vi borde klä på oss och äta något”, mumlade Harry.

Louis drog sig ur Harry, han ställde sig på golvet med skakande ben och skulle ha ramlat om Harry inte hade varit där och fångat honom.

”Kom så torkar vi oss och klär på oss sedan går vi på pub ikväll”, mumlade Harry och gick ut ur duschen med Louis i armarna.

-

”Vi ses sen Paul, jag ringer dig när vi vill bli hämtade”, sa Louis mjukt till Paul där de stannat utanför The Burned Goose.

”Ja sir, ha det så trevligt nu”, sa Paul leende och bugade innan han gick tillbaka in i bilen och körde tillbaka till lägenheten.

”Nu kör vi”, log Harry glatt och tillsammans försvann de in i pubens varma luft och trevliga atmosfär.

Harry placerade Louis vid ett runt bord som låg i en avskild del av puben där det inte var så många gäster. En blond servitris kom gående mot dem med ett strålande leende på läpparna och gav dem pubens meny.

”Jag vet inte riktigt vad jag vill ha, vad ska du ta Harry?” frågade Louis lätt när han ögnat igenom menyn. Puben hade allt från lätta förätter till tunga huvudrätter.

”Jag tänkte ta pommes frites och lövbiff med béarnaisesås och en folköl att dricka”, log Harry, han lade ned menyn på bordet och flätade sina fingrar i Louis hand.

”Jag tror jag tar någon av förrätterna, jag känner mig inte så hungrig och jag kan ju inte dricka någon alkohol, men jag tänkte att jag kan ta alkoholfritt vitt vin.” Louis log finurligt mot Harry.

Servetrisen kom tillbaka och tog deras beställning, hon försvann bort mot köket. Harry tittade mjukt på Louis när servetrisen försvunnit, han böjde sig över bordet och strök Louis mjuka kind med ovansidan av handen.

”Vill du dansa sen?” frågade han leende, hans minne vandrade tillbaka till senaste gången han varit här, då med Niall. Oj, det kändes som en evighet sedan. Han var glad att det var Louis som satt här nu och inte Niall.

”Dansa? Jag är så svag i benen Hazza”, mumlade Louis generat, hans öron blev lite röda medan han log glatt. Det var längesedan någon hade frågat honom om en dans.

”Du kan sitta i rullstolen och dansa, jag kommer göra plats för dig på dansgolvet, det kan du ge dig på”, flinade Harry retsamt och kysste Louis fingrar innan servetrisen kom tillbaka med deras beställning. Hon ställde varsamt ner tallrikarna vid respektive beställare och hällde upp ölen till Harry och vinet till Louis, sedan gick hon.

Harry högg in på maten, lövbiffen var otroligt god och pommes fritsen var knapriga och hade den rätta konsistensen, han åt tills det inte fanns en smula kvar på tallriken. När han var klar lutade han sig nöjt bak i stolen och såg på när Louis åt, eller ja, petade i maten. Han såg inte ut att vara ett dugg hungrig.

”Var det inte gott?” frågade Harry, han drack lite av sin öl och torkade sig om munnen tygservetten medan han betraktade Louis.
Louis ögon tittade på Harry och han ryckte på axlarna.

”Tror det är medicinerna som dämpar min hunger, jag vet inte… Kan vi inte gå ut på dansgolvet nu?” frågade Louis när han smuttat lite på sitt alkoholfria vin.

”Gärna, ska bara dricka upp”, log Harry och drack upp sin öl i ett svep, han reste sig upp och gick till Louis och rullade honom ut till pubens hjärta, dansgolvet. Folk stirrade på dem när de kom ut på dansgolvet men ingen verkade känna igen Louis som tur var. Harry tog tag i Louis händer och svängde lite i en dans som liknade bugg i takt med musiken. Louis skrattade lyckligt, Harry släppte hans händer och sprang till baksidan av rullstolen och snurrade honom några varv tills han tjöt skrattande ”sluta”. Harry sprang till framsidan av Louis och tog hans händer igen och svängde runt med honom, den dunkande musiken tystnade efter några svängom och övergick till en mycket lugnare låt. Dansparen runt om dem saktade ner farten och istället lade de armarna om varandra och dansade tryckare till musiken.

Harry tittade drömmande på Louis och frågade honom med blicken om han ville dansa tryckare.
Louis skakade på huvudet.
”Jag kan inte gå ur rullstolen, mina ben skakar för mycket”, svarade Louis besviket.

”Vi kan försöka, snälla?” frågade Harry leende och tog ett lätt tag om Louis händer.

”Okej då”, log Louis till svar och lät Harry ställa honom upp. Hans ben skakade häftigt men Harry höll honom stadigt så att han inte skulle ramla. Harry tog kommandot och höll Louis mjukt intill sin kropp, Louis smala armar lindade sig om Harrys höft och han ställde sig på tå för att kunna lägga sin haka på Harrys axel. De dansade sakta runt i takt till musiken och njöt av varandras närhet, det var första gången de dansade tryckare med någon och båda njöt till fullo. Musiken tog slut efter några minuter och Louis satte sig trött ner i rullstolen men hela hans väsen lös av lycka.

”Tack Harry, det var underbart” viskade Louis tacksamt när han satt sig tillrätta i rullstolen, Harry kramade om honom och kysste hans kind.

”Så lite så, om du vill kan vi dansa tryckare fler gånger här och även hemma”

”Ja, det skulle jag älska”, log Louis glatt och de klev av dansgolvet och gick tillbaka till sina platser. När de satt sig tittade Harry runt i den avskilda delen av The Burned Goose, några nya gäster hade kommit och Harry tyckte att han kände igen två av dem, de satt diagonalt till deras bord, den ena hade rufsigt blont hår och den andre hade mörkbrunt, snaggat hår.

Niall och Liam. Det är NIALL och LIAM! skrek Harrys undermedvetna till honom.

Harry tittade förvånat på dem och vände sedan blicken mot Louis, fångade hans intresse och nickade åt bordet där Niall och Liam satt.

Louis ansikte bröt upp i ett chockat leende och han höjde på ögonbrynen och tittade förvirrat på Harry.

”Jag visste inte att de dejtade!” viskade han mellan tänderna till Harry.

”Det visste inte jag heller, jag känner mig helt chockad! Niall ute med en KILLE och med LIAM? Vad fan!” fnissade Harry hysteriskt, han kände sig plötsligt glad över att de inte upptäckt han och Louis än.

”Vi åker hem, jag vill inte att de ska se oss!” flinade Louis och drack upp sitt vin. Harry nickade, reste sig upp och gick till Louis och körde till kassan, betalade och ut från puben. Paul stod redan därute och väntade på dem.

-

”Jag måste nästan höra av mig till Niall imorgon och fråga ut honom om det här, det är ju en ren upptäckt!” skrattade Harry fortfarande förvånat när de låg nedbäddade i sängen, Harry skedade Louis.

”Ja, verkligen. Helt sjukt ju! Det hade jag aldrig trott om Payne!” skrattade Louis, ”Jag undrar hur de träffades!” flinade han.

Harry grävde in ansiktet i Louis hals och nickade. ”Det undrar jag också”, mumlade han mjukt och kysste Louis hals och suckade nöjt av Louis värme, det var så otroligt mysigt att ha Louis så nära, hud mot hud. De sov alltid bara i kalsonger.

”Du är så mysig Harry”, mumlade Louis sömnigt, han blev trött av Harrys värme och såklart kvällsmedicinerna.

”Och du är så mysig Louis, jag sover alltid så gott med dig. När jag var utkastad så kunde jag nästan inte sova för att jag saknade dig så mycket, jag saknade din värme, din kropp, din närhet och dina snabba hjärtslag”, mumlade Harry kärleksfullt medan han höll Louis tätt intill sig.

Louis skrattade till, Harry älskade ljudet av hans skratt, ”Mina snabba hjärtslag? Vad menar du?”

”Ja, ditt hjärta slår så snabbt på grund av medicinerna och jag älskar det, det har blivit en del av mig som jag inte kan leva utan. Jag brukar somna med sidan av mitt ansikte intill hals och dina hjärtslag mot min kind. Jag brukar fantisera om att du har en liten fågel därinne”, mumlade Harry till svar, hans kinder hettade till när han erkände sina tankar.

Harry kunde höra hur Louis log, även om det inte var möjligt.

”En fågel? Vad fint av dig Hazza, jag älskar den tanken…” mumlade Louis trött, ”Fågeln kanske inte kommer flyga föralltid men den kommer alltid finnas vid din sida och alltid tillhöra dig”, tillade han ömt och Harrys grepp om honom blev hårdare medan en klump av ångest och sorg växte i hans hals.

Han skulle börja gråta om han pratade så han nickade bara stumt till svar, men det gjorde inget att Harry inte svarade för Louis sov redan.

”God natt min älskling”, mumlade Harry ömt, fågeln fladdrade till snabbt som svar och Harry slöt ögonen till ljudet av Louis hjärtslag.