Loubears skriverier

”Ska jag hänga upp den här?” frågade Harry leende där han stod på tå på en liten stege emellan köket och hallen, han höll en mistelkrans i handen och tittade på Louis med glada ögon. Han höll misteln tryckt mot valvet och höll den där han trodde att Louis ville ha den. De hade precis börjat med julpyntingen och det första Louis velat pynta lägenheten med var en mistel så Paul hade sprungit ut och köpt en till honom.

”Åh ja, det blir jätte fint!” sa Louis glatt där han satt i sin rullstol och tittade på medan Harry satte fast misteln.

Harry satte fast misteln med en liten nål och gick sedan ned från stegen, han gick till Louis och satte sig på huk framför honom.

”Vad vill du ta fram nu från lådorna?” frågade Harry mjukt, hans hand lindade sig om Louis och han strök den mjukt.

Louis kinder blev röda och hans ansikte bröt upp i ett mjukt leende när Harry rörde honom.

”Någon julstjärna eller ljusslinga kanske?” föreslog han med sin mjuka röst och Harry nickade.

”Självklart”, log han och gick till den bruna flyttlådan som stod placerad på köksbordet. ”JULSAKER” stod det med stora bokstäver på långsidan av lådan. Han grävde ner händerna i lådan och letade febrilt efter både en julstjärna och ljusslinga. Han hittade en svart julstjärna och en silvrig ljusslinga med vita små lampor, han tog upp dem ur lådan och visade dem för Louis.

”Blir de här bra? Vart vill du att jag ska hänga dem?”

”Ja, de blir jätte bra. Du kan väl hänga dem i vårt fönster i vårt sovrum?” föreslog Louis leende.

Harrys hjärta knep ihop sig av lycka när Louis sa ”vårt”, de hade bara varit tillsammans ”på riktigt” i en vecka och Louis tänkte redan ”vårt” och det fick Harry nästan att skrika av lycka. Hans önskan att bli tillsammans med Louis hade gått i uppfyllelse och han kunde inte önska mer än det.

”Vilket påminner mig om att vi borde köpa en dubbelsäng snart, om du vill det?” sa Louis generat med röda kinder och tittade blygt på Harry.

Harry lös upp i ett bredare leende, han la ner stjärnan och ljusslingan på bordet innan han gick till Louis och fångade hans läppar i sina och kysste honom ömt.

”Klart jag vill det”, mumlade Harry ömt mot Louis läppar medan han smekte Louis nacke med fingertopparna, han kunde känna hur Louis fick gåshud av hans beröring, Harrys insida slog lyckliga volter av att han fick Louis kropp att reagera på det sättet.

”Då ber jag Paul att beställa en av de bästa och mjukaste dubbelsängarna”, mumlade Louis med ett finurligt leende, hans pussade Harrys läppar och Harrys hjärta flimrade till när han förstod vad Louis log åt. Han ville alltså göra det så snart som möjligt, kanske Harry kunde ge honom det som en tidig julklapp? Det var ju bara några veckor kvar till julafton. Bara tanken fick Harrys öron att bli röda.

”Gör det baby”, flinade Harry tillbaka och kysste Louis en gång till innan han gick tillbaka till bordet och tog tag om stjärnan och ljusslingan igen. ”Kom så går vi och hänger upp de här”, log han och tog tag om rullstolshandtaget med ena handen och körde honom till sovrummet.  Han placerade Louis i mitten av rummet så att han skulle se bra innan han gick till fönstret och satte upp både stjärnan och ljusslingan, han tände dem båda och vände sig mot Louis med ett stort leende.

”Blir det här bra?” frågade han och Louis nickade uppspelt.

”Det blir jätte fint! Nu är det mer ljus härinne än vad det var förut och jag gillar det! Det gör allting lite ljusare!” skrattade Louis och Harry smittades av hans skratt. De båda skrattade så att deras ögon tårades och Harry var tvungen att sätta sig på golvet för att inte ramla ner på golvet.
Paul kom springande in med andan i halsen och oro i ögonen.

”Vad är det som händer Sir?” frågade han oroligt och hukade sig framför Louis.

Louis tittade på Paul med tårögda ögon och en hålfullt leende. ”Vi skrattar bara Paul, inget att oroa sig över”, svarade Louis leende men han hade blivit blekare i ansiktet.

”Du ser blek ut, du måste vila Sir.” Paul tog ett stadigt grepp om rullstolen och körde den barskt till sidan av sängen, han gick runt och ställde sig framför Louis och slingrande in armarna under Louis armar och gjorde ansats till att lyfta honom.

”Nej Paul, jag vill inte lägga mig nu, jag och Hazza håller på att julpynta, ser du inte det?” fräste Louis ilsket och slog bort Pauls armar med sina små händer.

Paul tittade oroligt och uppgivet på honom. ”Du är blek Sir, snälla, lägg dig en liten stund bara och ta din medicin? Jag vill inte att du ska svimma av igen.”

Harry höjde på ögonen. Svimma av igen? Hade han gjort det när han blivit så sjuk efter deras vistelse i stan?

Louis bet ihop käken och tittade ilsket på Paul. ”Jag är inget litet barn, jag kan bestämma själv när jag lägger mig och inte”, fnös han ilsket och lade armarna i kors för att förhindra att Paul skulle lyfta ur honom ur rullstolen mot hans vilja.

Harry tittade på dem båda, oron för Louis tillstånd gnagde i honom likt en råtta.

”Jag vet Sir, men jag bryr mig bara om dig. Snälla kan du inte bara lägga dig en liten stund?” bad Paul envist medan han tittade mjukt på Louis.

Louis suckade irriterat, han skakade bestämt på huvudet. ”Nej”, sa han bestämt och tog tag om rullstolens hjul och rullade bort från Harry och ställde sig vid hans sida. ”Du kan beställa den bästa dubbelsängen åt oss istället”, fnös han bestämt. ”Kan vi fortsätta pynta nu?” frågade han med mjukare röst och tittade på Harry.

”Om du känner att du orkar det så fortsätter vi”, svarade Harry mjukt och Louis sken upp. ”Det gör jag!” sa han med ett strålande leende och de återvände till köket för att fortsätta pynta trots Pauls protester.

Efter en timme var de klara med julpyntet och hela lägenheten var nu fylld med julrelaterade saker och julstämning. Harry hade satt på julmusik medan han lagade mat, Louis sjöng i takt med Maria Careys röst och de både hade det riktigt trevligt tillsammans. Harry blev klar med maten och serverade både sig själv, Louis och Paul.

Paul kom in i köket när Louis ropade, han bar en bister min när han satte sig vid bordet. Harry satte sig bredvid Louis och de alla började äta.

När de ätit färdigt slöt Louis sin hand om Harrys och log mjukt mot honom. ”Jag tycker om dig”, mimade han med röda kinder.

Harrys hjärta fladdrade lyckligt i bröstet. ”Jag tycker om dig med”, viskade han och strök mjukt över Louis hand med tummen. Louis log blygt och tittade bort från Harry, han var inte van vid det här och Harry tyckte att han var så himla söt när han var generad.

Paul harklade sig och de båda unga männen vände genast blicken mot honom med röda kinder.
”Ja Paul?” frågade Louis.

”Jag har beställt en dubbelsäng nu och den ska komma inom de närmsta dagarna, jag hoppas att ni kommer att tycka om den”, log han.

”Det är jag säker på att vi kommer att göra”, sa Harry leende och tittade på Louis för att få bekräftelse. Louis nickade entusiastiskt.
 ”Såklart kommer vi att göra det!” sa han uppmuntrande och Paul log strålande mot dem.
”Bra!” sa han och reste sig upp. ”Dr. Payne kommer titta förbi om en stund för att se att allt står rätt till med dig, så jag tänkte om jag kan lägga dig nu?” frågade Paul snällt och Louis suckade men nickade.

”Okej då”, sa han motvilligt och Paul körde iväg Louis till sovrummet.

Harry suckade, varför lät aldrig Paul honom att ta hand om Louis? Han plockade av bordet medan hans tankar virvlade runt i huvudet. Vad ska jag ge till Louis i födelsedagspresent och julklapp? Han har ju så mycket pengar så han skulle ju kunna köpa precis vad han vill… Vet hans föräldrar om att vi bor tillsammans? Vet hans systrar om att jag finns? Vet hans familj om att vi är tillsammans?

Harry ställde in disken i diskmaskinen och lutade sig mot bänken medan han fingrade på sitt stora, ömma blåmärke Niall gett honom. Vad hade ens flugit i honom? Han hade varit så otroligt arg så att han till och med hade slagit till honom. Varför? Vad var det som hade hänt? Något måste ju ha hänt för att få honom att reagera så.

Kanske jag ska ta och smsa honom?, tänkte Harry fundersamt medan han fingrade på sina lockar.
Nej, jag låter honom kontakta mig. Han slog mig så han borde kontakta mig och säga förlåt först, tänkte han och nickade gillande. Han hörde hur Louis mumlade ett svagt ”kom nu” och han begav sig till sovrummet där Paul burit in en extrasäng till Harry bara någon dag sedan.

Paul satt på sängkanten, hans stora hand strök Louis kind försiktigt och han slutade genast med strykandet så fort Harry kom in i rummet. Harry rynkade på ögonbrynen och undrade varför Paul hade rört vid Louis på det där sättet, han var väl bara någon typ av väktare och livvakt för Louis, eller? Louis log mot Harry och pekade på Harrys säng och Harry förstod vad han menade. Han satte sig ned på sängen och tog Louis händer i sina, de var kalla.

”Vi ses imorgon Sir”, sa Paul och log mot Louis och Harry innan han gick ut ur rummet och stängde dörren efter sig.

Louis tittade med trötta, dimmiga ögon på Harry, det märktes att han fått sitt kvällsmorfin. Han log medan Harry smekte hans händer mjukt. Louis huvud började hänga lite samtidigt som hans ögonlock blev tunga, han försökte desperat att hålla sig vaken genom att blinka. Harry skrattade mjukt åt hans försök.

”Sov älskling, jag ser hur trött du är” mumlade Harry mjukt men Louis skakade på huvudet i protest.

”Jag vägrar att sova nu, klockan är ju bara halv 8… Jag vill vara vaken, jag vill vara med dig… Dessutom kommer Payne snart”, sluddrade Louis trött, hans ögon var stängda nu.

Harry skrattade mjukt igen och höll hårdare om Louis händer.

”Du är med mig, jag är här, eller hur? Jag kommer inte gå någonstans. Jag är här hos dig hela tiden,” mumlade Harry mjukt och kysste Louis alla tio fingrar.

”Men jag vill vara vaken… Det är inte så… mycket tid kvar”, mumlade Louis sömnigt, hans huvud blev slappt.

Harry kände hur en kniv kördes in i magen och ut genom ryggen. Inte så mycket tid kvar. ”Läkarna har sagt att jag har ungefär tre till fyra månader kvar att leva”

Harry kände hur hans axlar började skaka av den plötsliga sorgen som slog över honom. Louis ögon tittade plötsligt oroligt på honom.

”Vad är det Hazza?” frågade han med klar röst, det var precis som om han inte tagit något morfin för en stund sedan.

”Du…” Harry kunde inte ens förmå sig att citera det Louis sagt.

”Jag vad?” frågade Louis oroligt, hans grepp om Harrys händer hårdnade.

”J-jag kan inte ens säga det…” fick Harry fram.

Louis tittade sorgset på honom.

”Lägg dig bredvid mig”, bad Louis plötsligt och Harry kravlade sig försiktigt över Louis och sjönk ned vid hans sida.

”Håll om mig”, sa Louis tyst när Harry lagt sig bredvid honom.

Harry slingrade sina armar om Louis överkropp och höll honom mjukt mot sin kropp. Louis la sin hand över Harrys och flyttade deras händer till sitt hjärta.

Harry drog lätt efter andan när han kände Louis hjärta slå mot hans hud, det var som att hålla en fågelunge i handen.

”Jag lever fortfarande och du kan känna det, låt oss inte tänka på det som kommer. Förlåt för det jag sa”, mumlade Louis mjuka röst, han tryckte Harrys hand hårdare mot sitt hjärta och Harry fick rysningar längs ryggen. Han visste inte vad han skulle svara så han nickade bara till svar.

”Jag vill inte att du ska försvinna… Jag vet inte vad jag kommer göra utan dig när du är borta”, mumlade Harry lågt, han ångrade sig nästan genast så fort han sagt det. Han kände hur Louis stelnade till i hans armar.

”Förlåt”, viskade Harry tyst.

Louis vände sig om och såg på Harry med sorgsna, dimmiga ögon, han höll fortfarande Harrys hand tryckt mot sitt bröst.

”Säg inte förlåt Hazza, du har inget att ursäkta dig för. Jag känner precis likadant”, mumlade Louis lågt, han kurade ihop sig nära Harry och Harry njöt av att känna Louis feberheta kropp intill sig.

Harry visste inte vad han skulle svara nu heller så han mumlade bara ett ”ja” och höll om Louis, han andades in i hans doft och brände in den i hjärnan. Han skulle aldrig glömma hur Louis luktade eller hur varm hans kropp var.

-

Harry slog yrvaket upp ögonen, sängen tyngdes ner av något. Han såg en lång gestalt sitta vid Louis sida. Harry kisade mot gestalten och såg att det var Payne som kommit.

Payne vände blicken mot Harry och log mjukt.

”Hej där Harry”, sa han snällt och tog Louis handled i ena handen, det verkade som att han tog Louis puls.

”Hej Liam”, sa Harry artigt och rättade snabbt till håret med fingrarna.

”Hur är det med dig Harry?” frågade Liam, han hade nu rest sig upp och klickade på lite knappar på apparaten som stod på nattduksbordet. Apparaten väste och Louis ryckte till i sömnen, Harry tittade oroligt på honom.

”Det är inget farligt Harry”, försäkrade Liam när han såg Harrys skrämda min.

”Jo det är väl bra, jag är bara så orolig för honom”, erkände Harry när han betraktat Liam ett tag.

Liam vände sin chokladbruna blick mot Harry och log smått.

”Jag förstår att du är orolig för honom Harry, det är jag också emellanåt, men det finns inte så mycket att göra förstår du. Vi måste leva i nuet för hans skull”, sa Liam mjukt och skrev ner något i sin journal han hade i händerna. ”Dessutom verkar medicinerna hjälpa mer nu än vad de någonsin har gjort, några tumörer har faktiskt försvunnit och det är väldigt bra framsteg”, sa Liam med ett stort leende och Harry kände hur hans ögon tårades av förvåning och lättnad.

”Är det sant?” viskade han lyckligt och Liam nickade. ”Jag skulle aldrig ljuga för dig Harry. Jag ser er två och jag ser hur mycket du älskar honom”

Harrys ögon blev stora och han lutade huvudet på sned medan han tittade grunnande på Liam.

”Det är en bra iakttagelse Liam. Jag har och Louis har inte varit ihop länge men jag… Jag älskar verkligen honom. Han är allt jag någonsin velat ha”, sa Harry ärligt och log fånigt. Det kändes som att han var med i någon dålig dramaserie på TV, men han menade verkligen vartenda ord han sa.

Liam log mjukt och nickade.

”Er kärlek är äkta, det är sådant man inte hittar ofta men sådant man ser”, sa han och stängde igen sin journal och lade ner den i sin stora ficka han hade på ena sidan av rocken.

Harry kände hur lycka spred sig runt i hans inre, han sög in Liams ord likt en svamp och sjönk mjukt ner på sängen.

”Liam…” sa Harry plötsligt medan han stirrade på sina händer, han flyttade sedan blicken mot Liam. Det var konstigt egentligen, men han kände verkligen hur han kunde lita på Liam även fast de bara träffas en gång tidigare. Det var något speciellt med Liam som gjorde att man kände sig trygg med honom.

”Ja Harry?” frågade Liam leende medan han höll på med droppet som gick in i Louis arm.

”Jag har funderat lite på vad jag vill ge Louis i födelsedagspresent och julklapp och jag tror faktiskt att jag har kommit på det”, mumlade Harry tyst och sneglade på Louis för att se så att han inte var vaken. Louis sov som en stock, ögonen rörde sig långsamt under ögonlocken. Harry hoppades på att han drömde om något fint.

”Vad har du tänkt ge honom Harry?” frågade Liam medan han fixade till nålen i Louis arm, Louis gnällde tyst som svar men vaknade inte. Morfinet hade förmodligen fått honom att däcka till ordentligt.

”Jag har funderat på om jag ska fråga honom om han vill förlova sig med mig. Jag vet att det antagligen är alldeles för tidigt eftersom vi nästan precis har börjat dejta men… jag älskar honom verkligen och jag vill visa det på ett bra sätt”, mumlade Harry något generat medan han stirrade på sina fingrar. Han kände hur Liam betraktade honom ett ögonblick.

”Det är en jätte fin idé Harry, verkligen, men tror du verkligen att Louis vill gå med på det så snabbt? Ni har ju inte varit ihop så länge. Har du verkligen tänkt igenom det här? Du måste verkligen vilja det här, för en förlovning leder oftast till ett giftermål om nu båda parter vill gifta sig såklart”, sa Liam bestämt med allvarlig min medan han tittade på Harry.

Harry svalde hårt, ”Jag har tänkt igenom det här i några dagar nu och jag vill verkligen fråga om hans hand. Jag vet att det inte är säkert att han vill förlova sig med mig eftersom vi inte har varit ihop så länge men jag är beredd på att gifta mig senare om han skulle vilja det.”

Liam nickade förstående och log för sig själv.

”Gör det om du verkligen känner att det är rätt. Hoppas inte för mycket bara”, sa Liam med allvar i rösten och Harry nickade.

”Jag ska försöka att inte hoppas för mycket”, sa Harry leende med nytänt hopp i hjärtat. Imorgon skulle han minsann gå ut på stan och leta förlovningsringar.

-

”Louis”, viskade Harry mjukt intill Louis öra, ”Jag måste gå upp nu, ska på ett ärende med jobbet men jag kommer hem senare”, mumlade han och kysste Louis öra innan han kravlade sig ur sängen och drog på sig kläder och smög ut ur lägenheten. Han skulle jobba några timmar först innan han skulle leta ring så han hade inte ljugit helt och hållet.

-

Harry klev in i den första smyckesaffären han hittade och såg sig förvirrat om i butiken innan han gick fram till ett av de guldiga glasskåpen där de förvarade förlovningsringar. Han tittade storögt på var och en av dem och funderade på vilken Louis skulle tycka var fin. En svarthårig expedit kom gående och ställde sig bredvid Harry.

”Behöver du hjälp?” frågade hon vänligt och Harry nickade.

”Ja, jag letar efter en förlovningsring till min pojkvän men jag vet inte riktigt vad han skulle tycka om”, svarade Harry leende och tittade på expediten och sedan på ringarna.

”Vet han om att du vill förlova dig med honom eller är det en överraskning?” frågade expediten, hon lutade sig fram och tog en närmre titt på ringarna.

”Det är en överraskning, det är till hans födelsedag. Han fyller år på samma dag som julafton så jag tänkte göra det lite speciellt”, sa Harry leende, hans hjärta slog en volt när han tänkte på hur Louis skulle reagera.

”Jag förstår”, sa expediten leende och öppnade skåpet med förlovningsringar. ”Vad vill du ha för typ av ring? Guld? Silver? Smal? Tjock?” frågade hon medan hon tog ut några exempel från skåpet och visade Harry några exempel av ringarna. Harry tittade på dem och fastnade för en smal guldring med en hjärtformad diamant i mitten, på insidan av ringen stod det ”vår kärlek är en historia utan slut”.

”Du kan redigera texten inuti ringen om du skulle vilja det, dessutom kan du lägga till fler diamant hjärtan om du vill”, förklarade expediten.

Harry tog försiktigt tag om ringen och tittade närmare på den, en konstig känsla rotade sig i hans mage och han kände att den här ringen var rätt. Det var den här ringen han skulle köpa, det var den här ringen han skulle fråga Louis om han ville dela den med honom.

”Jag tar den här, jag vill ha den precis som den är”, sa Harry med ett lysande leende och expediten log lika strålande tillbaka.

”Underbart! Då går vi till kassan så kan du betala”, sa hon leende och Harry gick till kassan.

”Jag måste ha era fingrars mått, ringarna kommer komma fram inom en vecka”, sa hon när Harry betalat det hiskeligt dyra priset, Harry räknade snabbt i huvudet; om en vecka skulle det vara den nittonde december, det passade perfekt.

”Det låter jätte bra”, sa Harry glatt och vinkade hejdå innan han åkte hem till sin och Louis lägenhet.

-

Harry steg innanför dörren, han hade gömt kvittot i sin innerficka där Louis aldrig skulle hitta det. Han klev ur sina skor och hängde av sig jackan, därefter gick han till köket där han trodde att Louis skulle vara men han var inte där.

Harry rynkade förvånat på pannan och drog handen genom håret innan han gick till sovrummet men Louis var inte där heller. Han började drabbas av panik och sprang igenom köket mot anslagstavlan som satt precis i hallen för att se om Louis lämnat någon lapp men det fanns ingen lapp där. Harry började andas ytligt och svarta prickar dansade framför ögonen.

 Jag kan inte svimma nu, tänkte han bedrövat och tog några djupa andetag för att samla sig. Han tog upp sin mobil och knappade in numret till Louis, signalerna gick fram men han fick inget svar. Orosmonstret i Harrys mage började växa sig större, det var på vippen att bryta sig ur hans hals när han plötsligt hörde en välkänd, änglalik röst. Han lyssnade på rösten likt en blodhund och följde rösten igenom sovrummet och ut genom en dörr som han aldrig sett förut och in i ett stort väl lyst rum. I ena kanten av rummet stod en stor svart soffa, intill soffan stod ett svart litet bord med en lampa på och i mitten av rummet stod det en hög stol intill ett proffsigt mikrofonstativ, från stativet löpte det en sladd upp i taket som gick in i ett annat rum som såg ut som en inspelningsstudio.
Inuti studion stod en man som Harry inte kände igen med hörlurar på huvudet, han gjorde tummen upp till Louis som satt på den höga stolen vid mikrofonen innan båda deras blickar gled mot Harry. Louis peruk var stylad upp i en pannlock, man kunde se hans ansikte mycket bättre nu och han hade på sig en vit T-shirt, svart läderjacka och mörkblåa jeans. Harry tyckte att han var det snyggaste han någonsin sett.

”Hej Hazza”, sa Louis leende och vinkade med två fingrar åt Harry.

”Hej Louis”, svarade Harry osäkert och tittade mellan mannen i studion och Louis, ”Vad pågår här?” frågade han lite generat.

”Jag håller bara på och sjunger lite, prövar lite nya toner och sånt till en ny låt jag haft i huvudet ett tag.” Louis log strålande mot Harry och det var första gången Louis sett riktigt pigg ut sedan Harry först träffat honom.

”J-jaha”, sa Harry konfunderat, ”Det verkar som att du är mycket piggare än vad du var igår”, tillade Harry något mer avslappnat, han gick till Louis och ställde sig bakom honom med handen vilandes på hans axel.

”Ja, jag känner mig mycket piggare”, sa Louis glatt och spelade några toner på sin gitarr han höll i famnen.

Harry log stort och kramade honom mjukt bakifrån innan han tittade mot mannen i studion.

”Vem är det där? Och vart är Paul?” frågade Harry försiktigt och nickade mot mannen.

”Det där är Zayn Malik, min manager och ljudsättare”, svarade Louis stolt och vinkade leende mot Zayn som vinkade tillbaka. Harry tyckte att han såg alldeles för bad boy” ut för att kunna vara musiker men vad visste Harry om musik och musikmänniskor egentligen?

”Paul är ute på ärenden idag men han kommer hit så fort han är klar”, tillade Louis och Harry nickade, han höll ögonen på Zayn som nu höll på och tryckte på en grå apparat framför honom.

Harry kände ett elakt sting av avundsjuka när han tänkte på att Zayn förmodligen spenderat otroligt mycket tid med Louis än vad han själv någonsin hade gjort. Hans tankar flög iväg och han undrade om Louis och Zayn hade knullat.
Idiot! Det är klart att de inte har gjort det! Vad fan tror du om Louis egentligen?! Han har ju sagt till dig, din fårskalle, att han är oskuld, morrade Harrys undermedvetna ilsket till honom och han suckade, herr Undermedvetna hade rätt. Louis skulle inte ljuga för honom.

”Kan jag få höra det ni har spelat in? Om ni har spelat in något alltså”, undrade Harry snabbt för att skingra sina jobbiga tankar och Louis lös upp som en sol.

”Ja, gärna! Zayn, sätt på det vi spelat in idag!” ropade Louis entusiastiskt till Zayn, den svarthårige mannen nickade och plötsligt kunde Harry höra musik och Louis vackra stämma sjunga genom rummet.

My hands are searching for you
My arms are outstretched towards you
I feel you on my fingertips
My tongue dances behind my lips for you

This fire rising through my being
Burning I’m not used to seeing you

I’m alive, I’m alive

I can feel you all around me
Thickening the air I’m breathing
Holding on to what I’m feeling
Savoring this heart that’s healing

Musiken stoppade och Harry kände hur hans ögon var lite tårögda. “Wow, det där var intensivt”, mumlade han och kysste Louis bakhuvud medan han kramade lätt om Louis axlar.

”Låten är inte klar än men det är så långt jag och Zayn har kommit idag i alla fall”, sa Louis glatt och tittade på Harry med ljusblå, skimrande ögon.  ”Vi ska fortsätta efter jul om jag känner mig lika pigg då”, tillade han leende, skrattrynkorna vid hans ögon syntes och Harry ville bara kasta sig i hans famn.

”Det var en jätte vacker text Louis. Har du skrivit den själv?” frågade Harry nyfiket, Zayn kom ut ur studion och ställde sig framför Louis och Harry.

”Jag har hjälpt honom att skriva men han har till största dels skrivit den själv”, log Zayn och sträckte ut handen mot Harry.

Harry nickade stolt och ignorerade avundsjukan som spred sig om en löpeld i hans inre, han sträckte fram sin hand och tog Zayns hand i ett stadigt grepp.

”Zayn Malik”, presenterade sig Zayn.

”Harry Styles”, sa Harry formellt, de båda männen nickade och släppte varandras händer.

”Louis, jag måste dra nu men det var skit kul att spela in idag. Jag hoppas vi kan spela in resten av låten efter jul, det vore skit grymt!” sa Zayn glatt och klappade Louis på axeln.

”Ja, det vore verkligen roligt!” log Louis instämmande.

”Det är bara att du hör av dig när du känner att du har tid så fixar vi en tid för inspelning! Nu måste jag dock dra, vi hörs!” sa Zayn och klappade Louis kind försiktigt innan han försvann ut ur studion och lägenheten.

Harry drog en innerlig lättnadens suck och lutade huvudet över Louis axel medan han höll händerna om Louis axlar.

”Ska vi titta om Paul har kommit tillbaka och om vår nya säng har kommit?” flinade Harry och Louis flinade tillbaka medan han nickade.

 ”Gärna”, svarade han och klev sakta men säkert ut ur den höga stolen. Han stapplade darrigt fram till sin rullstol, när han väl placerat sig så körde Harry honom ut ur studion och in i sovrummet där deras nya dubbelsäng redan stod hopmonterad och bäddad. Extrasängen var även bortplockad.

Harry slog handen för pannan och tittade imponerat på sängen, den såg riktigt skön ut. Överkastet var vinrött med matchande kuddar, Harry kunde knappt vänta tills de kunde lägga sig där och njuta av en ny skön säng.

Paul kom plötsligt in i rummet.

”Visst är den fin?” log han och både Harry och Louis nickade gillande. ”Maten är redo förresten”, tillade Paul innan hans huvud försvann ur dörröppningen.

”Då går vi och äter då”, sa Harry, glad över att han inte hade behövt laga maten ikväll.

-

”Ska jag puffa till kudden mer Sir?” frågade Paul mjukt när han bäddat ner Louis i sängen, Louis hade fått sina cellgifter och han hade även blivit tvingad till att ha syrgastuben i näsan, vilket han inte alls gillade.

”Nej tack Paul, du kan gå nu. Tack för hjälpen, vi ses imorgon”, sa Louis tjurigt och Paul nickade och gav Louis en faderlig klapp på axeln innan han försvann ut ur rummet och som vanligt stängde han dörren efter sig.

”Han vill bara ditt bästa Louis, det vet du”, sa Harry mjukt när han märkte hur upprörd Louis var över tuben i näsan.

”Jag vet Hazza, men jag avskyr verkligen den här”, morrade han ilsket och drog i tuben. ”Jag känner mig redan som en gammal sjuk gubbe och den här gör allt ännu värre än vad det är”, morrade han trött och himlade med ögonen.

Harry suckade mjukt och skakade på huvudet, han tog av sig kläderna och lade sig försiktigt bredvid Louis i bara kalsongerna. Han lindade sina armar om Louis bara överkropp och tittade lyckligt upp mot honom.

”Jag vet att du avskyr den men den hjälper dig att andas bättre, eller hur? Tänk hur det skulle vara utan den”, mumlade Harry mjukt medan han ritade små teckningar på Louis bröst med fingrarna. Louis fick gåshud av beröring och Harry såg hur hans blick mörknade lite av åtrå.

”Jaja, det ligger i något du säger”, mumlade Louis, han slöt handen om Harrys hand och tittade på honom.

”Kan vi inte… Du vet, ikväll?” viskade Louis plötsligt och såg på Harry med mörka ögon.

Harry svalde hårt och kände hur det hettade till i hela kroppen av att höra Louis be honom med sin mjuka röst.

”K-känner du dig redo då? Jag menar alla…” försökte Harry och menade syrgastuben som var kopplad till Louis och cellgifterna som var inuti honom men Louis tystnade Harry med ett finger tryckt mot hans läppar.

”Bry dig inte om dem, de kommer sitta kvar oavsett och jag känner mig inte illamående. Om jag gör det så säger jag till, okej?” mumlade Louis lågt, hans röst var redan hes av upphetsning.

Harry tänkte på det mest uttjatade uttrycket i världshistorien; ”YOLO” innan han satte sig mycket försiktigt grensle över Louis och fångade hans läppar i sina. Louis stönade nästan direkt så fort han kände Harrys läppar runt sina, han lindade in sina fingrar i Harrys bakhuvud medan Harry tryckte ner honom djupare i sängen med kyssen. Louis stönade i Harrys mun när deras skrev trycktes mot varandra vilket fick Harry också att stöna. Harry lade ner sin hand på Louis bröst och flyttade den sakta mot Louis högra bröstvårta, han började massera och nypa i den med pekfingret och tummen medan han slickade på Louis läppar för att få komma in i hans mun. Louis gnällde till av lust och öppnade munnen och lät Harry komma in, Harry utforskade hela Louis mun innan han bröt kyssen och pussade sin väg ner mot Louis styvna bröstvårta, han släppte taget om den och ersatte fingrarna med sin mun istället vilket fick Louis att tjuta högt i välbehag.

Harry slickade och nafsade försiktigt i bröstvårtan medan hans vänstra hand dansade sakta ner mot Louis skrev, han kröp in med handen innanför Louis kalsonger och tog ett hårt grepp om hans stånd, Harry började röra på handen samtidigt som han slickade och bet i Louis bröstvårtor. Louis vred sig under Harry samtidigt, han andades snabbt och bara efter några tag med Harrys hand så kom han med ett rop.

”F-förlåt”, flämtade han generat och stirrade på Harry med gigantiska pupiller.

Harry log skinande mot honom och tog tillbaka handen, han torkade av Louis sperma på sina kalsonger innan han kysste Louis nästipp.

”Det gör absolut ingenting, det var första gången, eller hur?” mumlade Harry mjukt, hans röst var dov och sexigt mörk.

Louis nickade generat och bet osäkert på läpparna. ”Det är inte slut än va?” frågade han.

”Det beror på hur långt du vill gå”, svarade Harry och strök sitt pekfinger över Louis kindben.

”Hela vägen”, viskade Louis med ett slugt leende och Harry kvävde ett hysteriskt fnitter.

”Mhm”, flinade Harry med höjda ögonbryn, hans hand letade sig ned mot Louis kalsonger igen och den här gången drog han av dem i ett svep, när de låg på golvet tog han även av sina egna och kastade även ner dem på golvet.

Nu låg de nakna med kropparna mot varandra och Harry kände sig som den lyckligaste människan i världen. Det här var inte alls som den pinsamma gången med Niall; det här var helt annorlunda. Nu var han inte full och nu var det inte bara begär utan kärlek inblandat också, vilket kändes väldigt bra.

Harry kysste Louis läppar ömt innan han sakta gled ner mot Louis skrev, han slöt handen om Louis stånd och började runka av honom medan han flyttade sig något mer längre ner. Louis stönade dovt när Harry ännu en gång börjat runka honom. Harry lyfte försiktigt upp Louis lår över sina axlar med handen fortfarande i rörelse, han placerade sin lediga hand på Louis ena skinka och lutade sig fram mot hålet. Louis spände benen i generad protest men Harry ignorerade honom och började slicka runt och inuti hålet med sin tungspets. Louis stönade högt i njutning och spred automatiskt på benen för att Harry skulle komma åt bättre, han ignorerade att det var pinsamt att Harry höll på just där.

Harry fortsatte slicka runt och i hålet samtidigt som han rörde på handen, efter någon minut ersatte han sin tunga med sitt finger och han började sakta tänja ut Louis.

Louis stönade högljutt när han kände fingret i honom och han vred sig mot det, det kändes så skönt och så lustigt på samma gång. Harry log nöjt och efter en stund förde han in två fingrar, Louis protesterade inte och Harry förde in dem längre och längre tills han kom åt punkten. Hela Louis’ kropp spändes och han skrek ut ett högt ”HARRY” när Harry kom åt punkten med sina fingrar. Harry drog genast ut sina fingrar och sträckte sig över Louis till nattduksbordet och fiskade fram en kondomförpackning, han rev upp den med tänderna och trädde den över sitt stånd. Han lutade sig över Louis och rörde försiktigt med toppen av sin penis vid Louis hål, Louis stönade och tittade längtande på Harry.

”Kom in i mig. Fyll mig”, viskade Louis med rösten fylld av åtrå.

Harry kände hur hans värld snurrade lite av Louis extremt heta röst. Han sög på sina fingrar tills han tyckte att de var tillräckligt våta, han förde dem upp och ner över sitt stånd för att göra det tillräckligt vått innan han sakta och försiktigt började fylla Louis med en stötande rörelse. Louis stönade högt och utdraget av ren njutning när Harry fyllde honom, Louis lade sina ben över Harrys axlar och Harry fyllde honom ännu mer tills det tog stopp.

Harry drog sig tillbaka och dunkade sakta in i Louis så att Louis skriker till. Harry stannade upp ett ögonblick.

”En gång till? Känns det bra?” frågade han vänligt med rösten fylld av längtan..
”Ja … det går bra… Ta mig”, flämtade Louis.
Harry grymtade till, drog sig ur och dundrade in i Louis, och upprepar det om och om igen, långsamt, medvetet – en himmelsk och kärleksfull rytm.

Det började röra sig i Louis, Harry kände det också och ökade farten, drev på Louis, högre, hårdare, snabbare och Louis kapitulerar och exploderar omkring honom – en uttömmande, hjärtknipande orgasm som gör honom helt utmattad. Harry ropade Louis namn, borrade in sina händer i Louis axlar och rasade ihop ovanpå Louis med en hög flämtning.

”Jag älskar dig”, flög det ur Harry där han låg fullständigt utmattad över Louis.

Louis suckar bara till utan att svara, dödstrött och Harry drar sig långsamt ur honom medan hela hans värld är täckt av en underbar och bedövande dimma. Han drog av sig kondomen och kastade den i soptunnan i hörnet av rummet och lade sig sedan pladask bredvid Louis med armarna lindade om honom. Han förväntar sig ett svar på sitt plötsliga uttalande, men får inget, Louis sov redan tungt med ett lyckligt leende på läpparna.