Loubears skriverier

Första månaden

Snö hade börjat falla över gatorna; det var den sjunde december och Harry var på väg till affären för att handla lite mat till kvällen. Han skulle spendera kvällen hemma hos Louis och han hade aldrig längtat efter något mer förut, de hade börjat dejta på riktigt nu och Harry funderade på om han skulle flytta in tillfälligt hos Louis och hyra ut sin lägenhet under tiden. 
Jag frågar honom när jag kommer dit, tänkte Harry glatt när han gick in genom dörrarna.
-
”Nu är jag här”, ropade Harry glatt och sparkade bort snön från fötterna, han gick in i köket där Louis satt med en kopp te i sina små händer vid köksbordet. Paul stod i hörnet av köket strax bakom Louis och vakade över honom med lugn blick. Harry gick till kylskåpet och la in den alkoholfria äppelcidern han köpt innan han ställde sig bakom Louis och la armarna om honom.
”Hej…”, mumlade Harry mjukt nära Louis öra och kysste hans kind.
”Hej”, log Louis tillbaka och sneglade bak mot honom med ett leende på läpparna.
”Jag har köpt lite färdiggrillad kyckling och så tänkte jag koka ris till middag, låter det bra?” frågade Harry kärleksfullt medan han kramade honom mjukt.
”Åh det låter jätte gott”, svarade Louis och vände på rullstolen, han lutade ansiktet mot Harrys och Harry förstod genast vad han ville.

Harry lutade sig ner mot Louis ansikte och kysste honom ömt, han grävde in handen i Louis hår och kysste honom djupare utan att bry sig om att Paul stod och såg på. Louis la sina smala armar om Harrys hals och drog honom neråt, ville att Harry skulle sätta sig i hans knä. Harry rynkade oroligt på pannan och bröt kyssen försiktigt.
”Jag är för tung för dig min ängel”, mumlade Harry ljuvt och strök Louis hår.
Louis putade missnöjt med läppen men nickade.
”Okej då”, sa han mjukt och tog Harrys hand.
Harry log mjukt mot honom och kysste hans panna innan han kollade på sin armbandsklocka.
”Ska jag börja med maten?” frågade Harry.
"Ja det låter bra. Jag är hungrig", sa Louis leende, han höll fortfarande Harrys hand i ett hårt grepp medan han tittade mjukt på honom.
”Om jag ska kunna börja laga maten så måste du släppa mig", skrattade Harry mjukt, Louis tittade generat på honom och släppte hans hand motvilligt.
"Förlåt", ursäktade han sig generat men Harry skakade mjukt på huvudet och kysste hans panna.
"Du har inget att ursäkta dig för", viskade han ömt innan han gick mot kylen och tog fram grejerna och började laga ris med kyckling.

Bara någon vecka efter Harry varit hos Louis för första gången hade Louis börjat kunna äta vanlig mat igen, det var som om Harrys närvaro hjälpte Louis att bli friskare, men innerst inne visste Harry att det inte var så, det hade bara varit en tillfällighet att just det hade hänt i samband med att han kommit in i Louis liv. Det hade förmodligen hänt i vilket fall som helst.

Harry blev klar med maten, han dukade bordet medan han visslade glatt och snurrade Louis ett varv i rullstolen innan han placerade honom bredvid sig vid matbordet. Han lade upp en bit kyckling och en halv slev ris till Louis och Louis började äta försiktigt med små tuggor. Under måltiden skrattade de och pratade om olika saker, bland annat vad de skulle göra till jul.

"Ska du fira jul med din familj eller?" undrade Louis med frågande blå ögon.
Harry skakade på huvudet, hans blick mörknade innan han svarade.
"Nej, jag har inte firat jul med min familj på ganska många år. Familjefejder", svarade Harry med en axelryckning, han tog upp en bit av kycklingen med gaffeln och åt.
"Jag förstår”, svarade Louis med en nickning. Han höll blicken på Harry en stund innan han öppnade munnen igen.
"Skulle du vilja fira jul med mig, min mamma och mina systrar borta i Doncaster?" Louis såg nästan bedjande på Harry och Harry kunde inte tänka sig att säga nej även om han skulle bli erbjuden alla pengar i världen, han hade hoppats på det här och ville inget hellre än att fira jul med Louis och hans familj.
"Självklart vill jag det Louis, det är en ära att du frågar", svarade Harry lyckligt och tog Louis lilla hand som låg avslappnad på bordet bredvid tallriken.
"Åh vad glad jag blir!" Louis strålade likt en sol, Harrys hjärta stack till av glädje över att se Louis så lycklig. Han lutade sig över bordet och kysste Louis ömt.
Louis kysste ömt tillbaka, han hade blivit mycket bättre på att kyssas sedan de hade träffats förra gången. Harry placerade sin hand bakom Louis huvud och kysste honom hårdare en stund innan han bröt kyssen och pussade lätt på Louis nästipp med ett fånigt leende på läpparna.
”Ät nu”, sa han mjukt och lutade sig tillbaka i stolen för att fortsätta äta. Louis började äta igen, efter några minuter var de båda klara.
”Vad skulle du vilja göra nu?” frågade Harry medan han höll sin stora hand runt om Louis mindre.
Louis såg funderade för ett ögonblick, han ryckte på axlarna medan hans ansikte lös av glädje.
”Vad som helst, så länge jag är med dig”, log han mjukt som svar och kysste Harrys fingrar.
Harry lutade sig över bordet och strök Louis mjuka kind med ovansidan av sina fingrar.
”Vi kan göra precis vad du vill Louis, precis vad du vill”, mumlade Harry kärleksfullt.
Louis funderade ett ögonblick innan han kom på vad han ville.
”Kan vi inte kolla julskyltningen i stan och sen köpa brända mandlar? Jag har inte ätit brända mandlar eller sett julskyltning på typ ett år nu!” föreslog Louis, hans ögon lös av glädje.
”Självklart kan vi göra det!” log Harry glatt och tog Louis till tamburen och började ta på sig ytterkläder. Paul kom gående strax bakom honom och stannade framför Louis och sjönk ned på huk.
”Sir, du måste vara hemma senast halv sju och ta din medicin, dessutom måste du klä dig varmt. Det är kallt idag”, sa Paul strängt likt en pappa.
Harry tittade på dem med ett höjt ögonbryn och undrade vad Paul hade för relation till Louis egentligen, han skapade en kom ihåg notering i hjärnan till senare.
”Självklart Paul, oroa dig inte”, svarade Louis mjukt medan Harry klädde honom i en tjock blå halsduk, den grå mössan och en tjock mörkblå vinterjacka med luddig, vit päls på vardera sida om blixtlåset.
”Vad fin du är!” sa Harry fascinerat när Louis var färdigklädd, han såg ut som en staty skapad av Michelangelo med den mörkblå jackan och grå mössan, allt satt verkligen perfekt på honom. Det var som att alla plagg han hade var skapade enbart för hans kropp.
”Tack Hazza, det är du med”, svarade Louis med rödlätta kinder, Harry höll på att skrika över hur söt Louis var när han var generad. Louis var allt Harry någonsin velat ha och han kunde inte förstå att Louis tillhörde honom.
Paul försvann plötsligt in i köket och skramlade med någonting innan han kom tillbaka.
”Jag skjutsar er in till stan”, sa han lätt innan han försvann iväg till Louis sovrum.
”Men Paul, jag bor ju bara tre kvarter från Oxford Street!” ropade Louis upprört efter honom, Pauls huvud stack ut ur dörröppningen, han hade ett stort flin på läpparna.
”Jag vet sir men jag vågar inte släppa dig lös på tunnelbanan, jag känner mig tryggare om jag skjutsar er. Dessutom måste du ha den här”, sa han och kom ut ur rummet med något som såg ut som en tub dykare har under vattnet. Dock var den fastsatt i en ställning som var menad att fastsättas någonstans.
”Nej, måste jag verkligen?” frågade Louis barnsligt, han lade armarna i kors över bröstet. ”Jag vill inte se mer cancersjuk ut än jag gör Paul, snälla, måste jag ha den där?” frågade han med putande underläpp.
Paul kom gående mot dem och nickade.
”Du måste, annars kommer jag inte tillåta dig att gå ut”, sa Paul bestämt.
Louis himlade irriterat med ögonen men lät Paul sätta fast tuben bakom hans rullstol, han tänkte stoppa in syrgasslangen i Louis näsa men Louis skakade på huvudet och fixade det själv.
”Ska vi åka då?” frågade Harry leende för att lätta upp stämningen. Han gillade inte när Louis var nere på det här sättet men han var glad att Paul ändå fått honom att gå med på att ha slangen till slut. Han ville inte att Louis skulle bli ännu sämre genom att inte använda sakerna han behövde.
”Ja!” svarade Louis uppspelt och de gick ut ur lägenheten och tog hissen ned till garaget.
Harry kände sig uppspelt, det var första gången han skulle få åka bil tillsammans med Louis och gå på stan med honom och det kändes helt fantastiskt. De skulle faktiskt ut på en slags dejt och Harry kände hur det spratt i hela kroppen av glädje, det kändes som att han hade små bin som surrade runt inom honom och han undrade om Louis kände likadant.
Paul öppnade bakdörrarna till bilen och bad Harry stiga in, Harry tittade frågande på honom.
”Ska jag inte hjälpa till?” frågade han och tittade på Paul med höjda ögonbryn.
Paul log mot honom.
”Nej, det behöver du inte. Sätt dig du, jag fixar allt”, sa han och körde Louis vänster sida av bilden. Han öppnade dörren och lyfte försiktigt in Louis tillsammans med tuben i framsätet och stängde dörren efter sig, sedan satte han sig i förarsätet och började köra ut från garaget. Under färden tittade Harry och Louis på varandra genom backspegeln som ett nyförälskat tonårspar, de log mot varandra och flirtade med varandra under hela resan till kärnan av London.

-

Paul parkerade nära Oxford Street och hjälpte Louis ut ur bilen och till rullstolen innan han åkte iväg.
”Halv sju”, sa Paul innan han åkte.
Harry greppade tag om handtagen till Louis rullstol och de gick ned längs Oxford Street tillsammans, det var julskyltning i varje fönster med stjärnor, julgranar, skyltdockor klädda i vinterkläder och andra julrelaterade saker. De gick in på Harrod’s och kollade på de olika sakerna de sålde där, sedan fortsatte de till Hamley’s.
”Jag har inte varit här sedan jag var ett barn!” tjöt Louis överlyckligt och tittade med fascinerade ögon runt på den första våningen som var fylld med gosedjur. En lycklig fågel fladdrade runt i Harrys mage, han älskade verkligen att se Louis såhär lycklig, det fyllde honom med hopp om att Louis kanske skulle leva lite längre än 3-4 månader för ett gott skratt förlänger väl livet, eller? Harry lutade sig ned över Louis med händerna på axlarna och sneglade på honom med ett leende på läpparna.
”Till vilka djur vill du gå först och titta på?” frågade han nära Louis öra och pussade Louis kind.
”Jag vill titta på den där giraffen!” sa Louis glatt och pekade på en stor gosedjurs giraff som låg på översta hyllan på en av de många hyllorna som stod spridda i den gigantiska affären.
”Självklart!” skrattade Harry och rullade Louis genast till giraffen, han ställde sig på tå och försökte nå den, Louis skrattade åt honom.
”Hazza du kommer inte nå den hur du än försöker och jag tror inte att du kommer att orka bära den heller. Hämta någon som kan hjälpa dig att ta ner den istället!” flinade Louis glatt och Harry nickade, Louis hade rätt.
Harry skyndade sig snabbt iväg och fick tag på en rödklädd Hamley's personal.
”Vad kan jag stå till tjänst med?” frågade hon med ett strålande leende, Harry tyckte att hon påminde lite om Alice.
”Jo min...” Harry höll på att säga pojkvän, men var de verkligen tillsammans? Han visste att de dejtade men han var faktiskt inte säker på om de var tillsammans. Han gjorde ännu en notering i huvudet om vad han skulle fråga Louis senare. ”Min vän”, rättade Harry sig själv ”vill kolla på giraffen där borta”, sa han och pekade på hyllan där giraffen låg. ”Skulle ni kunna hjälpa mig att få ned den?” frågade han snällt.
Tjejen nickade. ”Självklart!” sa hon glatt och följde efter Harry till Louis och giraffen på hyllan.
Hon hade med sig en stor pinne med en krok på änden för att kunna ta ner giraffen. Hon sträckte sig upp mot hyllan och tog ner giraffen varsamt, hon ställde den bredvid Louis som hade ögon lika stora som tefat. Han såg ut som ett barn på julafton. Tjejen rynkade pannan för ett ögonblick medan hon tittade på Louis och Harry lade instinktivt handen på Louis axel, han ville inte att något skulle skada honom.
”Vänta... Jag känner igen dig,” sa tjejen, hennes blick synade Louis från topp till tå. ”Du är Louis Tomlinson!” skrek hon plötsligt. ”Jag MÅSTE få din autograf! Vänta så ska jag hämta ett papper!” Hon sprang iväg lika glad och skinande som solen.
”Åh nej, jag har dragit uppmärksamhet till mig,” sa Louis stressat och såg sig oroligt omkring.
”Vadå Louis? Det gör väl inget?” frågade Harry med orolig blick, han greppade tag om handtagen till rullstolen. ”Vill du gå härifrån?” frågade han när han upptäckte att människorna runt omkring dem tittade på dem.
”Jag vill köpa giraffen först”, sa Louis snabbt, Harry hörde skräckslaget hur Louis fått problem med att andas på grund av stressen.
”Det fixar vi,” sa Harry snabbt och slängde giraffen över axeln och skyndade sig mot kassan och betalade med Louis kreditkort.
Folk hade börjat hopat sig runt dem nu och någon tjej skrek om autograf, Louis tillstånd blev bara sämre, han lät som en sjuk gammal gubbe med sina rosslande andetag.
”Ser ni inte att han är sjuk? Låt oss vara!” morrade Harry åt folkmassan medan han rusade mot dörren med giraffen och Louis rullstol i högsta hugg. Folkmassan flyttade på sig men följde ändå efter dem när de väl kommit ut ur affären, några fotograferade dem till och med.
”Kan ni låta oss vara eller?” morrade Harry ilsket, Louis kunde knappt andas nu och Harry höll på att få panik.
"Autograf! Snälla Louis!” skrek några tjejer i kör, folkmassan hopade sig runt Harry och Louis och Harry såg på hur Louis bara blev blekare och blekare.
”Ni som läser hans blogg borde förstå att han är sjuk!” vrålade Harry ilsket åt dem men de lyssnade inte, de fortsatte att skrika hysteriskt.
”Louis, din telefon, ge mig den,” sa Harry snabbt till Louis.
Louis grävde efter sin telefon och gav den till Harry med en darrande hand. Harry letade genast upp numret till Paul och berättade vad som hade hänt. Paul sa åt dem att de skulle tränga sig igenom folkmassorna och sedan bort mot Oxford Street så att han lättast kunde hämta upp dem. Harry lydde honom och skyndade sig iväg med giraffen och Louis bort mot Oxford street. Paul var redan där, redo att hämta upp dem. Han hjälpte Louis in i bilen och de körde iväg hem mot Louis lägenhet.

 -

”Jag tror ni måste gå nu mr. Styles. Mr. Tomlinson är väldigt trött just nu och han behöver vila”, sa Paul allvarligt när de väl kommit hem till Louis. Han hade bäddat ned Louis i sin säng med gasmasken och dropp i armen. Louis sov redan djupt; hans panna var rynkad i djupa veck av oro. Harry svalde hårt och tittade oroligt på honom.
”Men vi hann ju inte kolla klart på julskyltningen eller köpa brända mandlar eller nånting som vi hade planerat”, sa Harry besviket medan han höll mjukt om Louis hand. Han hade inte hunnit fråga alla saker han ville fråga heller...
”Tyvärr får ni göra det någon annan dag mr. Styles. Jag måste tyvärr skicka hem er nu”, sa Paul bestämt och lade sina tunga händer om Harrys axlar och nästan knuffade honom ut ur lägenheten. ”Mr. Tomlinson kontaktar dig när han känner sig bättre”, sa Paul kort innan han stängde dörren.
Harry stod kvar med stora ögon och ett hål i bröstet av besvikelse. Han suckade besviket och började gå ned för trappan med tunga steg. Inget hade blivit som han hade tänkt och han hoppades att Louis skulle må bättre snart så att de kunde träffas så att Harry kunde fråga sina frågor. Harry gick med dystra steg mot Underground och tog tunnelbanan hemåt. När han kom hem gick han rätt till sängen och sov resten av kvällen.